Orsaken till mitt utbrott var nytt material om världens plastindustri. Det är nämligen så illa ställt att de internationella oljegiganterna nu vänt sig till plastindustrin och investerar 1 850 miljarder kronor i år i nya plastfabriker. Det här ska höja produktionen av plast med 40 procent. 380 nya fabriker ska skapas. Haven ska helt enkelt fyllas med plast.

Att man gör detta är inget märkligt. Olje- och gasgiganterna har inga problem med miljöfrågan eftersom de helt enkelt struntar fullständigt i den. De är globala skurkar, punkt slut. Däremot har de problem med avkastningen, förnybart är billigare globalt för el och värme, och nu börjar äntligen motståndet mot den taffliga explosionsmotorn som bränner deras bränsle ta fart.

Så vad ska en oljeproducent göra?

Plast!

Om du läser deras argument för varför världen behöver mer plast så handlar det om allt från hygien till lättare bilar, enklare isolering och … brrr … kläder. Plast i allt är faktiskt målet och det är inget skämt.

Vi producerar globalt lika mycket plast på ett år som hela mänskligheten väger. Och det ska alltså öka 40 procent.

Det närmaste decenniet kommer världens giganter göra massiva plastinvesteringar medan du försöker komma ihåg att ta med en använd kasse till butiken så du inte ska slösa på en ny.

Och våra politiskt ansvariga pratar om oron över mikroplasterna i maten, i jorden, i vattnet, men det märkliga är att det inte finns någon politik alls som åtgärdar problemet.

Istället skickar man räkningen till dig.

Det här är det återkommande problemet med all förstörelse och all insikt om att den måste upphöra.

Notan skickas till dig.

Delvis beror det på den nyliberala politiken där handelsavtal och liknande regleringar gjorda på de stora företagens villkor innebär att politikerna inte vågar agera med den makt man faktiskt har. Lagstiftningen.

Det är inte korruption som skapar denna flathet inför de stora företagen, det är reglerna som gynnar dem och gör de folkvalda fega.

När sedan en skandal briserar, det kan vara ett gigantiskt felbygge, en miljökatastrof eller bara ny forskning som visar hur cancer äter sig in i oss för att någon inte klarade av att reglera de nya ”nanomaterialen” som lanserades, ja, då blir slutsatsen politiskt att ”vi” måste minska på användandet.

Konsumenterna är de enda som får agera.

Det här gäller dålig mat (ät mera grönt) det gäller usla bilar (välj miljöbil) det gäller resor (flyg mindre medan vi bygger nya flygplatser) och det gäller hus (sänk värmen). Men inget ansvar läggs på de som skapar alla dessa problem. Producenterna.

Det enda som den nya plastmedvetenheten hittills skapat är att vi som individer blivit lite smartare medan butiker och producenter låtsas som om de inget kan göra. Det är ju ”marknaden” som skapar behoven och tvingar på oss nya plastkorkar på mjölkförpackningarna.

Eller som gör att när du går in för at köpa en enkel laddsladd så kommer du ut med en plastförpackning som är tio gånger större och dessutom knappt går att öppna.

I praktiken har plastkassefrågan blivit ökade vinster för Ica med flera eftersom man höjt priset så kraftigt att du ska tveka att köpa dem. Och när du då lever ett vanligt stressigt liv och glömt gamla kassen blir det lite mer klirr i den handlarens kassa.

Och nej, det finns inga miljövänliga plastkassar, att använda returplast är bara att fortsätta cirkulera de utsläppen. Och när så allt – även ”ekoplasten” – bränns i fjärrvärmen så skapar de faktiskt större utsläpp än kol.

Så vad ska man göra? Rwanda (!) förbjöd plastpåsar för flera år sedan och det ställde naturligtvis till lite oro men löste sig snart. Papper är smartare. Men den stora förändringen är naturligtvis krav på naturmaterial, krav på trä och bambu istället för plast, krav på cirkulär ekonomi.

Vi vet att vi idag kan producera rena varor utan plast, men visst, vad ska oljeindustrin då göra?

Det som krävs är att konsumenterna inte accepterar de små gröntvättande aktiviteterna utan kräver verklig ändring av handlarna. Det går utmärkt att handla mat och kaffe utan plast, det går fint att packa från säckar och det går lika bra att stoppa en vara direkt i sin väska utan att ta omvägen via ett emballage.

Det senare är nämligen skapat för att exponera varumärkena och sälja bättre, inte för att de behövs för själva produkten.

Vi konsumerar drömmen om produkten, inte den där tråkiga varan i sig.

Ja, det är klart vi alla måste fortsätta minska på den egna plastkonsumtionen, men det viktiga är samtidigt att komma ihåg vem som egentligen har ansvaret.

Och det är ju så, politiken kommer springande långt efter de som gör något. Men den lagstiftande makten är ett enormt mäktigt verktyg när det väl kommer igång. När tillräckligt många fått nog vågar även de valda agera.

Om du är osäker så ring och fråga Volvo och Volkswagen vad de tycker om det där med diesel-förbud egentligen.