Nu senast var det SVT som rapporterade om hur utsatt genusvetenskapen är. Dagens ETC:s lokala edition i Göteborg har också granskat vad som hänt på Nationella sekretariatet för genusforskning, ett år efter att någon/några utsatte personalen för en bombattrapp.

”Varför såg vi inte kraftiga fördömanden om hur förkastligt det här är?” säger Fredrik Bondestam, föreståndare för sekretariatet.

”Oavsett vad det här var, om det var ett hot mot oss som organisation, eller mot forskare här eller mot genusvetenskapen, så var det de facto ett allvarligt hot mot en akademisk verksamhet. Ett hot mot en viktig demokratisk institution.”

Många förstår det, som när Dagens Nyheter på ledarplats konstaterar att ”vad genusvetenskapen vid svenska universitet utsätts för är ett av de allvarligaste hoten mot den akademiska friheten i vårt land”.

Ja, så är det.

Men konservativa debattörer och politiker upplever istället att en annan fara tornar upp sig. Det är den politiska korrektheten. Tankens fängelse. Där ”moraliska överstepräster” sprider ”totalitär stämning” samt anger alla som ”uppvisar självständighet” eller bara slarvar med sin ”tankehygien”. Svenska Dagbladets ledarsida beskriver förtrycket på våra högre lärosäten. Det handlar om ord som inte får sägas, om en syrefattig sänka där varje samtal rosslar till döds.

Vad gäller saken?

Konkret.

En lektor har använt n-ordet.

Studenter tycker att det är kränkande.

Prefekten håller med.

Ja?

Vad är problemet?

”En typisk bild av den överhet som för många uppfattas som arrogant och fullständigt verklighetsfrånvänd”, menar Svenska Dagbladet, som inte kan motivera varför n-ordet skulle vara ett relevant begrepp i undervisningen, men som däremot med säkerhet konstaterar att ”många” tycker att det är självklart att få säga vad som helst, till vem som helst.

Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan den här debatten skulle importeras fullt ut från USA, där högerkrafter alltmer aggressivt hävdar att landets utbildningsväsende stöps om i ett vänsterliberalt experiment där vita och heterosexuella och konservativa alltid måste anpassa sig efter diverse minoriteter.

Kulturkriget har många slagfält.

Här är ett.

Läkarutbildningen håller på att förstöras, varnar överläkare Ulla Westin i Kvartal. Hon fruktar att ”värdegrundsrelaterade diskurser” – mäns våld mot kvinnor, hållbarhet, global hälsa – ska bli viktigare än själva medicinen.

Aktivistiska språkpoliser och besserwissrar tuktar vanligt folk, hävdar docent Lars Melin i Dagens Nyheter: ”Rädslan för att stämplas som cynisk, sexistisk, homofob, misogyn, rasistisk etcetera har stark repressiv verkan.” Själv menar han att ord är betydelselösa. Att byta ut dem förändrar ingenting, kan inte förskjuta normer. Indian eller ursprungsbefolkning? Dvärg eller kortväxt? Svart eller n-ordet? Vem bryr sig. Språkliga manipulationer.

Efter senaste tidens politiska mörker är det symptomatiskt att offentligheten gått miste om genusforskare men istället drabbats av Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas ideolog – nu klonad på diverse ledarsidor och till andra riksdagspartier.

Han kan pensionera sig, flytta hem till Småland och begrunda om alpackor är förenliga med kulturarvet. Andra för ju hans talan. Andra använder hans begrepp (”överideologi”, ”hegemoni”, ”narrativ”, ”aktivism”), sprungna ur samma hjärnspöken. Jämför exempelvis med Ivar Arpi (”statsfeminism”, ”överkyrka”, ”hjärntvätt”) som dessutom crowdfundat en bok om ”hur genusideologin – med politikernas hjälp – tar över svenska universitet, forskning och utbildning”.

Vad tycker konservativa radikaler om bombattrappen i Göteborg?

Ingenting.

De vägrar erkänna högst möjliga samband som finns mellan att konsekvent hetsa mot en forskningsdisciplin och en institution, och angrepp som sedan sker, både verbala och fysiska.

De vägrar se yttrandefriheten som något annat än ett skarpslipat vapen, aldrig som levande och föränderlig tillgång, i pågående mellanmänsklig utveckling, där ord faktiskt har betydelse, där ord vägs mot hur de påverkar andra.

De vägrar förstå hur de skrämmer till tystnad.