Siffrorna går åt rätt håll, nu anmäls fler sexualbrott än någonsin. Det säger Brottsförebyggande rådets, Brå, rapport Nationella trygghetsundersökningen 2015. Det är därför viktigt att vi nu satsar mer på sexualbrottslagstiftningen, ökar tryggheten för sexualbrottsoffer samt prioriterar och ger mer anslag till utredningar. Inte som tidigare i år då utredningsenheten för relationsbrott i Växjö och Västervik minskade sin personal från 16 till 5 personer. Jag kan riktigt känna tyngden av förlorat hopp hos alla de som har blivit utsatta för brott i nära relationer. För är det verkligen värt risken att anmäla om ens ärende bara kommer att läggas på hög?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Media rapporterar att våldtäkter på festivaler har ökat, bara genom att titta på antalet anmälningar. Men Brå förtydligar att deras statistik endast visar antalet anmälda brott, inte antalet brott i sig. De menar att det alltid har funnits mörkertal, särskilt gällande sexualbrott. När det i dag anmäls fler sexualbrott betyder det alltså inte att fler brott sker – det är snarare fler som anmäler. Det kan kännas paradoxalt, men när det gäller siffror för antal anmälda sexualbrott så är det positivt att den procentandelen ökar. Ju fler som anmäler, desto större chans att frågan prioriteras.
Att andelen anmälda sexualbrott nu ökar är till väldigt stor del summan av ideella krafters idoga påverkansarbete. Föreningen Fatta har drivit en stor kampanj för att uppmärksamma den otillräckliga sexualbrottslagstiftningen och deras arbete har bland annat möjliggjort en diskussion på regeringsnivå om instiftande till ny lag: samtyckeslagen. Den innebär att ett samtycke behöver finnas vid sex. En tydlig markering i form av lagstiftning skulle innebära mer kraft och mindre rädsla för sexualbrottsoffer att till exempel misstros i rätten.
En annan tolkning av Brå:s statistik är att vi i dag pratar mer om sexuella övergrepp, även om ämnet fortfarande är tabubelagt. Men vad är det vi säger? Retoriken spelar en stor roll. Det är extremt viktigt att media och rättssamhället slutar skuldbelägga sexualbrottsoffren. Frågor om klädsel ska inte förekomma i vare sig intervjuer eller i domstol, men ändå gör de det. Det är inte acceptabelt. Polisen i Växjö drev en kampanj under förra årets Karl-Oskardagar, där de delade ut armband med texten ”#tafsainte”. Många tyckte det var skrattretande, vad kan ett armband göra för skillnad liksom? Lamt. Men jag vill hylla kampanjen för den lyckades flytta fokus från offer till förövare. Det är absolut rätt signal att ge, mycket bättre än att dela ut överfallslarm som ju bara ökar rädslan och i princip säger att en får räkna med att bli överfallen.
En bra fortsättning på den kampanjen vore att prata om mansrollen – hur våra idéer om könsroller påverkar samhället. För i dag lever vi i ett klimat där kvinnors kroppar ständigt objektifieras, med resultatet att de avhumaniseras och därför behandlas som allmän egendom. Men hashtaggar räcker inte – vi behöver skärpta sexualbrottslagar och mer utredningspersonal med adekvat utbildning så att de som faktiskt anmäler brott får den hjälp de behöver.
