Den borrade sig visst djupt ned i den svenska folksjälen, menar Leif Östling när han nu lanserar sin egen kommission, ”en oberoende granskning av effektiviteten i hanteringen av våra gemensamma skatteresurser”.
Hans debattartikel är en enda lång skamsköljning, fullt jämförbar med när Sverigedemokraternas store tänkare Mattias Karlsson målade en scen om hur han skulle åka tåg, blev igenkänd av uniformerad säkerhetspersonal, som utan att blinka rusade rusade in från perrongen och levererade en stram honnör framför honom: ”Tack, du är vårt sista hopp.”
Oändligt pinsamt.
För att det aldrig har hänt.
”För mig är det viktigt att detta blir ett projekt utan partipolitisk slagsida”, skriver Leif Östling, med sin nya titel: ordförande i referensgruppen för kommissionen för skattenytta.
”Föreställningen är alltför ofta att lösningen på brister i offentlig verksamhet är mer pengar. Nog måste det gå att hantera våra skattemedel på ett smartare sätt? Det gick ju förr.”
Naturligtvis kan jag inte låta bli att botanisera på kommissionens hemsida. Hm, logotypen känns väl sådär för den som vill signalera något annat än bitter näringslivsfarbror som avskyr att bidra till vård, skola och omsorg.
Ett mörkt hål.
Krona efter krona faller däri.
Men vad är det för team han satt samman och, enligt egen uppgift, finansierar ur egen ficka?
Kommissionen ska ledas av Bettina Kashefi. Hon kommer direkt från jobbet som chefsekonom på Svenskt Näringsliv. Utöver henne: Lars Jagrén, senior ekonom på Svenskt Näringsliv. Hans Peter Larsson, senior rådgivare hos lobbyisterna Kreab (startat av moderaten Peje Emilsson, som idag också driver företaget Silver Life med Leif Östling, specifikt lyxäldreboenden för rika). Mats Bergstrand, tidigare redaktör på DN Debatt och borgerlig opinionsbildare som idag är partner på pr-byrån Priority Group (grundad av Björn Rosengren, socialdemokraten som bytte politik mot näringsliv och en stadigt växande privat förmögenhet). Mattias Lundbäck, nationalekonom verksam vid Ratio, delfinansierat av Svenskt Näringsliv.
Så opartiskt.
Så balanserat.
Det är kanske inte omöjligt att slå en förödande knockout när motståndaren ragglar ut i ringen utan att ens höja garden, men Mattias Belting gör det utsökt. Så här låter det när professorn och överläkaren skriver replik. Han bemöter bland annat Leif Östlings anklagelse att det offentliga är värdelöst på upphandlingar.
”Affärsidén bakom den alltmer dominerande grenen inom näringslivet, New public management (NPM), är tydlig: att tjäna enkla pengar ur skattekistan genom att sälja in i många fall onödiga och i vissa fall meningslösa produkter och tjänster till offentlig sektor. Det är ett lurendrejeri av historiska proportioner.”
Och:
”Kanske räcker Leif Östlings pengar även åt en kommission som genomlyser nätläkarbedrägeriet och friskolorna, det vill säga ytterligare klockrena exempel på hur NPM dränerar offentlig verksamhet. När det gäller hans kritik mot offentlig sjukvård är det förmodligen så att nätläkare kan redovisa fina effektivitetssiffror avseende antalet patienter per läkare.”
Uträknad. In med luktsaltet. Ring ambulansen.
Och då behövde Mattias Belting inte ens nämna Leif Östlings värsta trovärdighetsproblem.
Vad fan får jag för pengarna? hasplade han ur sig när Uppdrag granskning undrade varför han skatteplanerat miljoner till Malta och Luxemburg. Ja, han var ett av högdjuren som läckte ur Paradisdokumenten. En av många smitare. Det kan vara 50 miljarder kronor som försvinner varje år.
Hur vill kommissionen stoppa det?
De ska ju ”utan skygglappar” titta på våra gemensamma skatteresurser.
Nej, det är verkligen inte lättsmält att Leif Östling vill lansera sig som god samhällsmedborgare.
Trots allt var det bara två år sedan han ställde upp i haveristiska, högerextrema Swebbtv för att mäta skallar:
”Vi har tagit in alldeles för mycket folk utifrån, man ska komma ihåg när man tar människor från Mellanöstern och Afrika, alltså de lever i ett samhälle som vi lämnade för ungefär hundra år sedan. Det är deras uppfattning och känsla för hur ett samhälle fungerar”, sa Leif Östling.
”De är ju från helt andra livsbetingelser och normer, dessutom har de svårt att försörja sig här. Så att de går in i en affär och snattar, det är ju en del av deras försörjning i vardagen.”
2010–2017 tjänade Leif Östling 275miljonerkronor i lön och kapitalinkomster. Han fick behålla långt mer än hälften. Ändå denna skatteplanering.
”Den juridiska kurragömmaleken med skattmasen är en utpräglad överklassport”, konstaterar Dagens ETC:s granskande reporter Eigil Söderin, med förlängningen:
”Leif Östlings lyxvilla med sjöutsikt i centrala Stockholm är i princip skattebefriad (1 700 kronor i månaden). Han betalar inte en krona i skatt på sin förmögenhet eller på arvet till sina barn. Leif Östling är typisk för en rik elit som vägrar ta ansvar. Trots att det blivit allt billigare att vara rik i Sverige är skatteflykten ett gigantisk problem.”
Leif Östling är själv en kronisk snattare.
Hans inhyrda kompisar borde börja just där.
