Ledare: Odlingsglädje – för alla?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

På Björkhyttevägen i Lindesberg vid 95:ans gård har Jens Råberg i flera år byggt upp en liten stadsodling med fruktträd, som äpple, plommon, körsbär, persika, diverse bärbuskar, sparris, tomater, pepparrot, mynta, rabarber med mera. I en gammal sandlåda finns också vackra ängsväxter. Gårdens barn har varit med och gillar det och vill gärna hjälpa till och det har blivit mer grannkontakt. Libo har bidragit med pengar till inköp av träd och annat. Jens Rådbergs önskan är att det skulle kunna finnas odlingslotter också, så man kan ha sin egen plätt. Kanske mellan husen och vita stigen? 

En annan stadsodling i Lindesberg är vid Lövstigen, nära järnvägsviadukten. Eva Zetterlund är samordnare för en odlingsgrupp som träffas där en gång i veckan och planterar, rensar, vattnar och fikar. Odlingarna har inte bara gett goda ätbara frukter utan också gemenskap, kanske lika viktigt.

Jag undrar om det finns flera ”tillsammansodlingar” här i närheten? Finns det någon i Kopparberg, Hällefors, Nora, Gusselby och andra ställen? Egentligen skulle varje kvarter kunna ha en odling, med en som bor i närheten och vill ta ansvar för den.

Hyreshusområdena har stora gräsmattor mellan husen, så stora fotbollsplaner behöver barnen inte ha. En del av gräset skulle kunna ersättas med fruktträd, bärbuskar och annat ätbart. Mindre gräsyta att klippa och mer gott att plocka. Mer gemenskap mellan grannar.

Finns det några nackdelar?

Det kan växa ogräs om man inte sköter det ordentligt. Det kan avhjälpas med att någon har ansvar och sköter den biten, med hjälp av andra. 

Folk flyttar. Javisst, men de flyttar inte lika ofta om de trivs i området. Odlingsområdet kan vara en trivselmagnet.

Det kan bli förstört. Ja tyvärr, så finns den möjligheten. Här gäller det att ha en gemensam vision hur man vill ha det och vad man är beredd att göra och hur mycket tid man kan lägga på det. Det gäller att människor pratar med varandra. Där har vi en bra knutpunkt för integration också. 

Så varför inte försöka att få det lite trevligare i områdena i våra kommuner? Det gäller att någon eller några sätter igång. Det är för mycket prat, men för få som verkligen gör någonting. Slå ihop er några grannar, planera och kontakta Libo eller var ni bor och berätta vad ni vill göra. Och GÖR det!