Det är Oscarsgala. Filmen No other land vinner priset för “Bästa dokumentär”. Det är den första palestinska filmen som vinner en Oscar. Den handlar om den etniska rensningen av Masafer Yatta, ett palestinskt område på södra Västbanken.
Två månader tidigare. Jag sitter och dricker te i Masafer Yatta, i en by som heter Ar Rakeez. Jag och några andra volontärer träffar en man som precis har bevittnat hur en granne blev misshandlad av en israelisk bosättare. Vi sitter i ett vindskydd med orange presenning runt. Utanför ligger ett kargt landskap där horisonten sträcks ut av israeliska bosättningar.
Mannen vi pratar med, berättar upprört: Gärningsmannen kommer ner och skriker på de palestinska familjerna i byn. Bosättaren attackerar en av palestinierna med en pinne. Offret ligger på marken medvetslös, och blöder i bakhuvudet. Bosättaren ringer polisen och säger att han har blivit attackerad av en arab. Polisen griper både bosättaren och offret.
Det är ett av väldigt många exempel på hur människor i Masafer Yatta lever under den israeliska ockupationen.
I sitt Oscarstal säger Basel Adra, en av regissörerna till dokumentären:
”No other land speglar den hårda verklighet som vi har uthärdat i årtionden. Vi uppmanar världen att vidta seriösa åtgärder för att stoppa orättvisorna och stoppa den etniska rensningen av det palestinska folket.”
Palestinier har bott i Masafer Yatta långt före den israeliska ockupationen av Västbanken 1967. Området består av tolv byar, där människorna mestadels livnär sig som fåraherdar och jordbrukare. De har fått se hur palestinska vägar, vattentanker, solpaneler och hus rivs av den israeliska militären. Den israeliska staten menar att palestinierna inte har tillstånd för dessa, men beviljar heller aldrig tillstånd. En stor del av området blir förklarat militärt skjutfält 1999. Den verkliga anledningen är att försöka fördriva palestinier från sitt land.
Samtidigt har flera israeliska bosättningar vuxit fram i området, de får så klart alltid tillstånd att bygga. Den Internationella domstolen i Haag (ICJ) anser att bosättningarna på ockuperat palestinskt område är olagliga enligt den fjärde Genèvekonventionen. Den israeliska militären sätter dessutom upp vägspärrar och stenblock för att palestinier inte ska kunna ta sig in och ut ur sina byar.
Byborna lever idag med en ständig rädsla för husrivningar, trakasserier och attacker från bosättare och i värsta fall – att bli skjutna av soldater.
Det är vad filmen No other land handlar om. Den är gjord av palestinier och israeler. Basel Adra, som har vuxit upp i Masafer Yatta lär känna israeliske journalisten Yuval Abraham. De bestämmer sig för att filma allt de ser. När byborna demonstrerar, när en skola rivs och när de blir jagade av bosättare. Omvärlden måste se vad Israel gör med ett av de mest sårbara områdena på Västbanken.
I filmen försöker den israeliske medborgaren Abraham, som också pratar arabiska, förstå varför hans land gör så här. Särskilt när hans palestinska vänner undrar varför han inte gör mer för att stoppa militären. Abraham sover över hos Adras familj, fyller hinkar med cement och försöker hjälpa dem bygga hus som militären precis har rivit. De bygger också ett vänskapsband med varandra. Det blir många cigaretter och samtal om orättvisor.
Januari 2025 i byn At Tuwani. Jag träffar Basel Adra. Han säger att även om det är glädjande att dokumentären har fått så mycket uppmärksamhet, har situationen blivit sämre i Masafer Yatta. Efter 7 oktober 2023 har bosättarna blivit mycket mer våldsamma – och en del av dem bär uniform nuförtiden.
När filmen vinner pris på Berlins filmfestival 2024 står Abraham och Adra på scen och håller ett uppmärksammat tal om apartheid på Västbanken och vapenvila i Gaza. Talet anklagas senare för att vara antisemitiskt, och Abraham får dödshot. De kämpar för att hitta en filmdistributör för biografer i USA, men har, trots Oscarsnomineringen – och nu vinsten – inte hittat någon.
På väg från Masafer Yatta i januari, sitter jag i en bil mot Betlehem. Jag tittar ut genom fönstret. Jag tänker att israeler har svårt för att förstå palestiniers livsvillkor under ockupationen. Vi passerar en militär utkiksplats. På betongen har någon sprejat ett budskap från soldaterna. Det står “Destroy Gaza”. Och nu står Västbanken inför en möjlig annektering av Israel. Sverige agerar inte tillräckligt starkt mot de här bosättarna eller mot staten Israels krigshandlingar.
Filmen förtjänar sina lovord och Oscarstatyetten. Den sätter ljus på ett problem som omvärlden behöver känna till. Men viktigare än priser är att den olagliga ockupationen som filmen speglar faktiskt får ett slut.
