Jag har fått många svar på min ledare den 5 mars om liberalers krav på rustning och att regeringen gör stor sak av ”försvarssatsning” på Gotland visar att rustningsfrågan blivit viktig symbolpolitik som man måste neutralisera genom ständiga bud om ”satsningar”.

Det betyder inte särskilt mycket pengar i sig. Att M angriper S för ”för lite, för sent” är ju skrattretande då det är alliansen som skurit ner försvaret (M:s skattesänkningar var viktigare). Men det gör det ju knappast radikalt att satsa miljarder på militär i ett läge där världen behöver nedrustning.

För inget krig stoppas av fler Jas-plan eller ubåtar. Det enda som stoppar är om tillräckligt många miljoner människor vägrar vara med i den verbala och den materiella rustningsspiralen. Fredsrörelser stoppar krig. Inte arméer.

Titta bakåt och svara på vilka krig som fungerat de senaste 50 åren? Vilken invasion har skapat fred och demokrati? Var finns exemplet på att militär rustning skapar fred?

Jag är inte pacifist. Jag tycker människor har rätt till självförsvar, folk rätt till självbestämmande och självklart har alla ett ansvar att ingripa mot folkmord oberoende av nationsgränser. Men jag är samtidigt mer orolig för rustningspropagandan än för krigshoten.

Sverige lever nu med ett nationalistiskt högerstyrt grannland som provocerar och stödjer separatister, men idén om en västlig militär intervention för att slå tillbaka separatisterna och ”befria Krim” är lika otänkbar som idén att Ryssland skulle anfalla Polen eller Estland. Det senare innebär krig mot EU och Nato och därmed ett världskrig. Dessutom kan inget land ”befria” ett annat folk om man inte har stöd inom området, USA:s Afghanistan- och Irakkrig visar att det går fort att krossa en annan armé men det betyder inte att man vinner ett krig.

Så vad skulle Putin vinna på att erövra Sörmland eller Gotland?

Vad är det egentligen vi rustar för?

Jag hävdar att fredsrörelser och civilförsvar är mycket större och mäktigare krafter för självbestämmande i Sverige än Saabs nya produkter.

Och jag menar att de ekonomiska maktmedlen internationellt är mycket större än vapen. Som jag skrev 5 mars: ville väst förstöra rysk ekonomi vore det enklare att utesluta ryska banker från Swiftsystemet än dagens sanktioner (men det skulle bli dyrt för alla).

Rustningspolitiken handlar om symboler. De ständiga ubåtskriserna har visat att Sverige antingen inte kan skydda vattnet mot oinbjudna ubåtar eller att man inte kan ta upp dem på grund av den politiska effekten som skulle uppstå om främmande makts ubåt avslöjades i skärgården. Några ubåtsjägare till löser inget alls.

På samma sätt skapar nya Jas-plan ingen skillnad vid ryska övningar och kränkningar vid gränsen, om vapen avlossas är det redan försent för alla.

Ekonomiskt är rustningspolitik inget problem. Svenska staten betalar ingen ränta om den tokinvesterar i mer vapen, vi behöver varken höja skatter eller hitta på någon krigsavgift i patriotisk yra, Sverige kan idag rusta i tresiffriga miljarder utan ekonomisk konsekvens.

Militära investeringar är historiskt sett vanliga just när ekonomin går dåligt. Orsaken är att köp av vapen och bygge av arméer inte pressar upp konsumtion och löner, de bara ger stimulans till företag och vinster och sånt gillar även den mest enögda högerekonom. Detta då alternativet annars är stora offentliga investeringar för jobb, bostäder och omställning.

För en sådan ekonom innebär rustningar begränsad spridning av stimulanserna i samhället medan ökad offentlig icke militär konsumtion är ett rött skynke.

Det är viktigt att inse att byggande av Jas-plan är som att hälla pengar i sjön. Det gör liten nytta utom för den som får vinsten av jobbet. Men det skadar inte särskilt mycket. Däremot är rustningspolitiken i sig ett mentalt gift som förstör mycket mer på sikt än den skyddar.

Jag är övertygad om att S, V och MP:s acceptans av dessa nya svenska rustningar bara handlar om att man inte vill ta debatten. Man vill inte ha en samlad högröstad borgerlighet som via tidningar och SVT skriker om undfallenhet mot Putin och nationellt förräderi, man vill bli av med frågan bara för att få satsa på annat. Några sossar tror också det skapar jobb.

Men jag tror att när man börjar vandra rustningsvägen så är man inne på ett farligt sluttande plan. Man neutraliserar inte Bildt-högern, den kommer bara ropa på mer, man ger dessutom nationalistiska krafter typ SD lite mer jordmån att odla sina myter.

Politik styrs ofta av myter, bilder som sedan förs vidare i debatter som självklarheter. Därför är det viktigt att diskutera myterna och inte bara hänga med. Det kan gälla något så enkelt som ”flumskolan” (som aldrig funnits) något mer avancerat som ”inflationsmål” (som skapat massarbetslöshet) till mer uppenbara lögner om ”invandringens kostnader”. Allt sånt sprids via borgerliga krafter tills den dag tillräckligt många säger emot. Det är samma med rustningsfrågan. Borgerliga medier kommer inte föra en kritisk diskussion, det måste födas från oss andra.

Jag skriver inte att jag ”vet” vad som är rätt i rustningsfrågan, jag skriver bara de åsikter jag drivit sedan jag började skriva om politik 1976.

Och jag hoppas att ETC-tidningarna kommer användas av många för att just diskutera det här öppet och brett.

För mig är förvisso klimatfrågan världens viktigaste politiska fråga men jag tror även den mår dåligt av att vi börjar rusta för att ”vi måste” i ett läge där våra samhällen står inför klimatfolkvandringar och oro på grund av naturkatastrofer och kriser.

Det är sent på jorden nu.

Och världen blir inte bättre av nya svenska kanoner på larvfötter.