”Om detta är en naturlig liberal utveckling kan ni behålla er liberalism, tack så hjärtlöst”, skriver Helmersson.

Sedan går han vidare och konstaterar att sångaren Billy Bragg är den andra som kan få honom att vilja bli vänster.

”Det handlar om mänsklig värdighet, att kunna leva på sin inkomst, att gå samman och bli starka, att slippa förnedra sig för någon.”

Men är det socialism? undrar Helmersson. Och svaret blir att det borde det ju inte vara.

”Är det naivt och för mycket begärt att vilja ha ett samhälle som garanterar ett drägligt liv för människor som Abbie och Ricky Turner? Ett samhälle där man klarar sig på sin lön och slipper såväl slavvillkor som hutlös beskattning? Ett samhälle där marknaden fördelar resurser men där tydlig lagstiftning ser till att det sker med både hjärta och hjärna?”

Svaret är att, jo, det är naivt. Att slå sönder det där trygga samhället har ju varit det stora borgerliga projektet, gemensamt för liberaler och höger, ända sedan 80-talet. Det är nyliberalismens gåvor som Helmersson inte vill acceptera.

Några dagar senare skriver Helmerssons chef Peter Wolodarski en ledare där han stöder president Macrons påståenden om att USA övergivit Europa, att Nato inte fungerar som det skulle och att liberalismen som skulle segra efter murens fall tvärtom utmanas från nationalister och extrem höger. Han skriver att ”den europeiska åtstramningspolitiken var ett historiskt misstag, som bidragit till framväxten av politisk populism och extremism”. Och han menar att det enda som duger nu är en politik med minskade klyftor och han lägger till att utan EU får ”vår del av världen” inget att säga till om i den storm som nu kommer.

Det står inte i artikeln men jag gissar att det snart kommer en uppföljning som är en appell mot den svenska åtstramningen de sista 19 åren och de skador de skapat i välfärd och trygghet. Skador som gör så att en femtedel tror att SD är ett alternativ i den frågan. Jag tror vi får läsa en betraktelse om att Vänsterpartiet inte kan få vara den enda oppositionen mot det som sker.

Ja, Wolodarski kommer snart skriva mer om nyliberalismens fasa.

Och det är bra.

Sverige har nämligen en ny politisk situation efter Januariöverenskommelsen. Borgerligheten är splittrad och det som splittrar är inte budgetförslag eller skatter, det är synen på SD. För Dagens Nyheter har motståndet mot denna rörelses antisemitism och rasism varit en självklar ryggradsreaktion. Ingen liberal som kan den minsta historia kan lita på fascister, vilken kostym de än tar på sig och vilken makt och kompromiss de än verkar erbjuda. Bara ett antiintellektuellt näringsliv (där kortsiktiga vinstfördelar är allt) är så dumt att det försöker skapa allians med de bruna. (Ja, sedan följer givetvis deras parti – Moderaterna – efter.)

Dagens Nyheters motstånd, liksom Centernpartiets och Liberalernas (hittills) har inte handlat om att smart få Socialdemokraterna att tvingas till höger, den vandringen har S klarat alldeles utmärkt att sköta själv. Det är istället ett riktigt motstånd mot rasism och en maktlös osäkerhet inför hur den ska bemötas politiskt som skapat dagens kompromiss.

Men samtidigt slår man sönder ännu mer välfärd, man fortsätter gilla vinster över trygghet, fortsätter på den gamla vägen med mer till de rika och inget hänger längre ihop.

Det som sker är då något vänsterkritiker länge påtalat.

Nyliberalismen äter sina barn.

Ja, du kan se det i realtid. Nu äter den liberaler.

Det är den nyliberala politiken som gör att den liberalism och de fria marknadsdrömmar som C och L:s ledarskap lärde sig i Timbroskolor skulle hänga ihop, istället lämnar vägen öppen för den värsta cyniska högern.

Nyliberalismen slog först sönder reformismen inom S, den började mala sönder det partiets ideologi redan på 80-talet och den malde sönder liberala marknadsdrömmar med våldsam kraft efter finanskrisen 2009. Nyliberalismen som ekonomi har inga lojaliteter, den har bara samma mål hela tiden och just nu är de enda som vill uppfylla den, den nygamla hårda högern. En korrupt president i USA som manipulerar allt till egen vinning borde ju inte vara möjlig. Det är som en Putin fast med en amerikansk flagga. Men nyliberalismen handlar om att använda statens makt till att gynna enbart de rika, till att försvaga allt motstånd och just slå sönder individens frihet.

Man kan tycka att det inte borde vara så.

Men det är själva hjärtat i den ekonomiska ideologin.

Skulle vi haft klimatkris om nyliberalismen inte styrde politiken? Kanske, men självförsvarsmekanismerna i vårt välfärdssamhälle är nu så försvagade att varken fack, reformister eller liberaler vet vad de ska göra. Hur ska man kunna bygga gemensam tillit mot den krisen när man inte ens kan erbjuda en värdig sjukförsäkring eller pension?

Wolodarski citerar Macron: ”Vi står vid stupet.”

Och så lägger han till tre uppgivna ord.

”Han har rätt.”

Där har du liberalernas nya värld.

Den nya mörka där löftena verkligen kunde svika.

Vi socialister bör uppmuntra denna klarsyn.

Vi har mycket att göra.

Vägen mot jämlikhet är fortfarande öppen.

Klimatet kan fortfarande räddas.

Och vi behöver liberaler för att mota den fascism som annars kommer.