Ledare: Ny feministisk våg – vem klarar att bäst utnyttja det i höstens val?

Delvis i forumets skugga ägde Feministisk festival rum, med större fokus på aktivism, tillgänglighet och bredd. Inte heller festivalen har gått fri från kritik, men av sociala medier att döma verkar det ändå råda näst intill konsensus om succén, vilket är extra imponerande med tanke på att tredagarsfestivalen har arrangerats helt ideellt av Malmö feministiska nätverk.

Det är tveksamt om något liknande hade varit möjligt någon annanstans. Det finns få andra städer där feminismen utgör en så stor kraft som i Malmö. Platta och löst sammansatta föreningar som Malmö feministiska nätverk, andra utomparlamentariska grupper och den parlamentariska vänstern utgör självklara delar i rörelsen. De kompletteras av en feministisk stämning som genomsyrar Malmös kulturliv.

Symbiosen mellan utomparlamentarisk och parlamentarisk feminism har antagligen varit avgörande för de konkreta landvinningar som har gjorts i Malmös kommunpolitik. Genuspedagogik, gratis barnomsorg för låginkomsttagare och lönehöjning i kvinnodominerade yrken är några av de steg som har tagits av den rödgröna majoriteten. I samband med forumet kampanjade Malmö stad för jämställdhet och mot stereotypa könsroller. Dessutom ordnades gratis inträde för kommunanställda, undersköterskor såväl som förvaltningschefer.

Malmös konkreta framsteg i kombination med feminismens comeback i media, mode och samhällsdebatt skapar en intressant spelplan inför höstens val.

Inom jämställdhetsområdet är det Vänsterpartiet som leder Malmös rödgröna majoritet. Att informera Malmös väljare om de feministiska framstegen har varit en central del av kampanjarbetet under våren. Om det går att dra någon slutsats av resultatet i EU-valet, där V gick tydligt framåt i Malmö, har det lönat sig. Samtidigt kom Feministiskt initiativ som en raket från ingenstans och samlade i samma val ännu fler Malmö-röster. I en opinionsundersökning inför kommunvalet utförd av Demoskop på uppdrag av Sydsvenskan ser det annorlunda ut, med V på nio procent och Fi på knappa tre. Bland besökarna på Feministisk festival valde 47 procent Vänsterpartiet och 30 procent Fi när det arrangerades minival på lördagen.

Många av de som hellre lägger sin röst på Fi än på Vänsterpartiet gör det antagligen på grund av de relativt små politiska skillnader som ändå finns, speciellt i EU-valet. Samtidigt måste det ses som ett misslyckande för Vänsterpartiet att inte ytterligare ha kunnat utnyttja potentialen som den feministiska väljarbasen utgör. Är det fel strategi att fokusera på hur man redan har gjort konkret skillnad?

Tidningen Dagens samhälle gjorde nyligen en granskning av kommunpolitiken i Simrishamn, där Feministiskt initiativ 2010 fick nästan nio procent och blev tredje största parti i kommunfullmäktige. Gudrun Schyman utropade hemkommunen som feministiskt skyltfönster för den kommande mandatperioden. Många var vi som gladdes över det löftet. Men i Dagens samhälles granskning fyra år senare visar det sig inte bara att Fi har haft svårt att få igenom sin politik. Efter 2012 har man dessutom mer eller mindre givit upp och slutat att lämna in motioner.

Huruvida det alls är intressant för väljare förblir oklart. Feministiskt initiativ representerar något nytt och förväntningarna på vad de ska kunna åstadkomma inifrån parlament är inte i första hand verklighetsbaserade. Det verkar tydligt att meriter inte är det enda viktiga, utan även hur väl man når ut med och paketerar sin vision.