Den svenska modellen låter numera obehagligt, självgott, utestängande och snobbigt. Åsikten tycks vara att ”alla pratar om den svenska modellen, men ingen vet vad det är”.
Själv är jag oavbrutet förundrad över att jag föddes i ett litet land, nästan vid Ishavets rand, att jag kom till världen i en glänta i historien när föräldragenerationen försökte bygga upp Europa på ett nyskapande sätt sedan kontinenten två krig i följd försökt begå självmord, att jag föddes till flicka/kvinna här och då, så att livet formades till ett ständigt äventyr på oupptrampade stigar; jag kunde ju lika gärna ha fötts i Aleppo, Syrien.
När jag växte upp var Sverige världens rikaste land därför att vi inte deltagit i andra världskriget, men exporterat ofattbara mängder järnmalm till Adolf Hitlers vapenindustri. Resten av Europa låg efter kriget i ruiner och vi hade det som krävdes för återuppbyggnad; järnmalm, trävaror, verkstadsindustri och så vidare. Ur Europas krigsruiner växte och blommade Sverige som aldrig någonsin tidigare. Det finns två sanningar om ett land som i världsbranden proklamerar sig som neutralt. Den ena är att det är storartat att försöka hålla sitt folk utanför krig. Den andra är att det betyder att miljoner och åter miljoner ”andra” slaktades och dog också för vår frihet. Vi har aldrig betalat tillbaka skulden eller riktigt önskat kännas vid hur mycket vi bidrog till nazisternas upprustning. Den hygglighet, som många idag inte fattar, beredskapen att ta emot flyktingar handlade också om att rekordåren i Sverige vilade på en tveksam grund; vi blev störtrika därför att vi inte uppoffrade oss utan istället skördade vinsterna av de andra ländernas ödeläggelse, de som beslöt sig för att till varje pris stoppa nazismen. Det gjorde inte vi. Vi försöker (försökte) betala av på den skuld vi trots allt har till världssamfundet.
Socialdemokraterna gjorde efter andra världskriget succé, inte bara i Sverige: inte kommunister och inte kapitalistanhängare, utan en tredje ståndpunkt, blandekonomi. De förvaltade sitt pund på ett storartat sätt. Men alla vet innerst inne att det inte hade varit möjligt utan hotet från Sovjetunionen; världens till ytan största land, som 1917 påstod att de ställde sig på de utarmade och utplundrades sida. Med kapitalets fasa i ryggen – ”vi går med på mycket bara vi slipper revolution” – kunde socialdemokraterna genomföra den ena reformen efter den andra.
Jag kan se ”den svenska modellen” ur min mammas synvinkel. Hon flydde som högeraktivist, patriot, vit – vit betyder i Finland nationalistisk höger–till Sverige 1944. Steg för steg började hon uppskatta Sverige och omvärdera mycket hon trott på. Hon var alldeles häpen inför att svenska arbetare av båda könen var med på att betala världens högsta skatter för att utjämna skillnaderna ”alla ska med”. Eftersom hon kom från krigens Finland och skådat ner i den mänskliga avgrunden betydde Sverige en fristad. Hon gick från att rösta på högern, över Folkpartiet till att bli en trogen Socialdemokrat; satt i politiska styrelser, var övervakare och jourhavande kurator, särskilt eftertraktad eftersom hon talade flytande finska, så som arabisktalande kuratorer idag är behövda. Det var hon som över huvud taget berättade för mig att det fanns ”en svensk modell”, det vet man ju knappast när man är född in i den. En ”borgartant” som tyckte att den svenska modellen var det bästa vi hittills uppfunnit som idé om hur vi ska klara av att leva tillsammans här på jorden.
Oviljan att låtsas om var denna svenska, plötsliga rikedom egentligen kom ifrån är tröttsam, allra rikast blev Wallenbergsfären, men sättet att politiskt förvalta den iråkade rikedomen (jämlikhet, rättvisa, fördelning, alla ska med, invandring, flyktingmottagning, solidaritet och så vidare) var ganska underbar. Jag blir alltid full i skratt när det påpekas att allt minsann inte var bra på den tiden. Har någon, någonsin påstått det? Jag växte upp med ständiga smärre uppror i Sverige, från feminister, vänstern, liberaler och miljöaktivister, avsedda att ta itu misstagen. I striden mot idén att hugga ner almarna i Kungsträdgården i Stockholm deltog de mest konservativa man kan tänka sig tillsammans med vänster och miljöaktivister. Ofta stod jag, ganska ensam, på Norrmalmstorg i sagda Stockholm tillsammans med högern; vi kämpade för att Sverige skulle erkänna att de baltiska staterna blivit ockuperade av Sovjet; tillfälliga allianser, som ingicks i det som kanske kan kallas ”modellen”: Träd vi alla älskade, Estland, Lettland och Litauen som äntligen måste få bli fria; inte nationalism, men en ibland samfälld, tvärpolitisk idé om mänsklig anständighet.
Om man noga studerar vad experter säger, ekonomer, vetenskapspersoner och så vidare säger de att lösningen för framtiden liknar det som numera hånas som den svenska modellen. Blandekonomi och uppfinningsrika entreprenörers idérikedom; vi måste få entreprenörerna att söka sitt värde inte i uppnådd rikedom, som det härskande kapitalets kvitto på att de lyckats, utan som hjältinnor och hjältar, som med sina idéer räddar planeten. Ett slags teslor, döpta efter Nikola Tesla, serbamerikan, som uppfann växelströmmen och så mycket mer, men som gav fan i att berika sig själv; till skillnad från den samtida Thomas Edison, som blev störtrik och världsberömd ville Nikola Tesla skänka, inte sälja, sina uppfinningar till människorna, vilket ledde till att han dog utfattig. Därför har han alltid gestaltats som galning i amerikansk historieskrivning. Men han är på väg tillbaka, som en modell för den vetenskapsmänniska vi nu behöver, en som inte i första hand vill berika sig själv, men vill berika levandet på jorden. Teslor låter som något uppfunnet av Mumins Tove Jansson; men faktum är att de behövs, mer än någonsin, för att fixa framtiden. Och kom ihåg att tre av världens mest framgångsrika (svenska) företag, Ikea, H&M och Tetrapak skapades under den tid högern helst vill glömma och försöker framställa som en mardröm för entreprenörer; av tre ganska vanliga grabbar från Pjätteryd, Raus och Borlänge, utan några finansdynastier i ryggarna, just under den så kallade svenska-modell-tiden.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
