Språk är alltid politik.
Språk är hur vi förhåller oss till vår omgivning och till oss själva.
Dagens ETC satsar väldigt mycket på att rapportera om det som nu görs mot klimat och miljö. Men vi har alltid – bortsett från här på ledarsidan – valt att berätta att vårt klimat förändras, att det sker en uppvärmning. Det är språk som inom loppet av några år har blivit daterat.
Det är som om vi handskas med hieroglyfer.
Vad är förändring? Något som saknar dramatik, något som pågår under kontrollerade former, långsamt och metodiskt. Det är vad ordet signalerar. Kanske som årstidernas växlingar. Inte som att glaciärer försvinner, jordbruk torkar bort och delar av planeten snart inte kommer att kunna bära mänskligt liv.
Likadant med uppvärmning, som signalerar kontroll snarare än kris.
En ny verklighet behöver ett nytt språk. För att ständigt påminna om vad det här egentligen handlar om. Den stora frågan. Minska utsläppen. Eller minska möjligheten till existens för kommande generationer.
Då kan vi inte slarva.
Brittiska dagstidningen The Guardian beslutade nyligen att journalisterna ska uppdatera sitt språk. Det sker med omedelbar verkan. Klimatförändring försvinner, istället kommer man att använda klimatnödläge, klimatkris eller klimatkollaps. Uppvärmning ersätts av upphettning.
”Vi vill garantera att vi är vetenskapliga precisa, medan vi kommunicerar så tydligt som möjligt med våra läsare”, säger chefredaktören Katharine Viner.
Dagens ETC följer exemplet.
På ledarplats, på nyhetsplats.
Vi kommer att sluta använda klimatförändring och global uppvärmning.
Det borde vara det rimliga för alla medier som vill formulera sig korrekt utifrån en verklighet som innebär att klimatkrisen är pågående, här och nu, inte ett avlägset problem som dina barnbarn kan hantera med någon ny teknisk lösning som dina barnbarn först måste uppfinna.
Att hålla fast vid det gamla språket blir ett slags resistens. Det är i så fall inte en sann bild du förmedlar, men möjligen erbjuder du en falsk trygghet för den som hemskt gärna vill att allt ska kunna fortsätta som vanligt.
Journalistik för förnekare.
Journalistik som passiviserar, som får den radikalitet som kommer ur insikt att framstå som irrationell panikångest.
Det vill jag inte att Dagens ETC ska syssla med. Det är inte vårt uppdrag. Det är tvärtom att anpassa oss, att dra slutsatser av ny forskning och hur krisen manifesterar sig fysiskt.
George Monbiot – som du återkommande läser som kolumnist i Dagens ETC – har ofta försökt poängtera att ”ord har en fantastisk kraft att forma våra åsikter”, och att ”vårt angrepp på livet och skönheten ständigt saneras och maskeras”.
Språk kan skapa relation, språk kan även distansera.
Som när naturen krymps till resurs. Som när det rapporteras att en art har dött ut när den i själva verket har utrotats. Språk som gärna undviker en aktiv agent. Saker tycks bara hända, utan förövare.
Som när medier talar om kvinnomisshandel och inte om mäns våld mot kvinnor.
Eller som när medier berättar att koldioxidutsläppen ökar utan att förklara vilka och varför. Eller att Amazonas skövlas utan att nämna vem som hugger ner, vem som köper och vem som sedan odlar på marken.
Varför vet så försvinnande få att 100 företag har stått för mer än 70 procent av utsläppen i världen senaste decennierna?
Just det.
Alltså, Dagens ETC har en ny policy.
Klimatkris – inte klimatförändring.
Upphettning – inte global uppvärmning.
Peka ut förövare – inte bara beskriva konsekvens.
2019 är vårt språk anakronistiskt om det inte är alarmistiskt.
För att citera Greta Thunberg:
It’s 2019. Can we all now please stop saying “climate change” and instead call it what it is: climate breakdown, climate crisis, climate emergency, ecological breakdown, ecological crisis and ecological emergency?#ClimateBreakdown#EcologicalBreakdown
— Greta Thunberg (@GretaThunberg)
May 4, 2019