För fyra år sedan protesterade människorna i Sudan. Resten av världen såg på lite sömnigt. Tills bilden på den unga kvinnan Alaa Salah spreds sig som en löpeld. Du kanske minns fotot på 22-åringen i vita kläder som står på en bil omringad av ett hav av människor. Hon sjunger protestsången och höjer en arm upp i luften. Hon kallades för proteströrelsens ”nubiska drottning”. Många likande protesterna vid arabiska våren och gladdes med den enorma kraft som bars fram av främst kvinnor och unga.

Då handlade protesterna om den grymma diktatorn Omar al-Bashir, en av världens mest långvariga stats- och regeringschefer som satt vid makten i 30 år. Han tog kontrollen genom en statskupp 1989 och styrde fram tills han avsattes.

Sudan låg på botten när det kom till pressfrihet och demokrati. Men när priserna på mat och drivmedel började stiga i landet runt 2018 rann bägaren över för sudaneserna som tog till gatorna för att visa sitt missnöje.

Det var här som militären kom in i bilden. Landets militär och paramilitären RSF stred sida vid sida och avsatte al-Bashir. RFS som är en förkortning för Rapid support forces, leds av generalen Mohamed Hamdan Dagalo och tros ha runt 100 000 personer i sitt följe.

Efter kuppen mot al-Bashir tog landets militära ledare och general Abdel Fattah Abdelrahman al-Burhan över makten. Till en början skulle ett övergångsråd leda Sudan mot ett civilt styre. Makten delades mellan militären och politiker.

Istället för att lämna ifrån sig makten började militären ta sig allt större friheter. En utgång vi sett återkommande genom historien. Ett annat färskt exempel är Egypten som idag styrs av militären med en järnhand.

I oktober 2021 avsatte den sudanesiska militären de civila ministrarna genom en statskupp och premiärministern Abdalla Hamdok avgick. Därmed gjorde militären slut på övergångsstyret och har lett Sudan på egen hand.

Nu har en väpnad konflikt mellan RSF och militären brutit ut. De två militära grupper som tidigare varit kumpaner har i stället blivit fiender. En av de främsta orsakerna till konflikten är att de inte kan komma överens om hur makten ska fördelas och RSF:s ledare verkar ha höga maktambitioner.

Att RSF överhuvudtaget vuxit är på grund av den tidigare diktatorn Al-Bashir som använde milisen för att slå ned på rebellerna i Darfur i västra Sudan. Minst 2,5 miljoner människor tvingades till flykt och 300 000 dödades i konflikten.

Den brutala milisen anklagas för flera krigsförbrytelser. Och nu är samma paramilitär bortom all kontroll.