Tänk Putin, Orbán eller Salvini.
Nej, jag menar själva det borgerliga projektet – det där löftet om att alla får det bättre om alla satsar på sig själva. Drömmen om en frihet där konsumtionen är själva motorn i ens liv, man är det man skaffar, inte det man gör. Man reser inte för att upptäcka sig själv och världen, man köper en upplevelse. Man utbildar sig inte för att bli kritisk och fri, man utbildar sig för att få en lön.
Det borgerliga projektet har i 50 år handlat om att lova en frihet som bygger på ett samhälle som alla kan få genom att köpa, men i den verkliga ekonomin har det här inneburit att färre och färre får denna frihet, färre har råd med det där lata livet där andra gör jobbet åt en.
Inte ens högutbildade forskare inom fysik eller kemi eller IT har anställningstrygghet idag. De jagar som råttor i labbet efter ansökningsmöjligheter för att få en ny tillfällig anställning i något projekt som någon möjligen kan stödja om man bara syns tillräckligt mycket.
Frihet blev att ständigt ropa om sin förträfflighet, att ständigt sälja sig och ständigt försöka döva den gnagande osäkerheten med lite mer konsumtion.
För det är ju därför vi konsumerar (i motsats till köpa det vi behöver).
Friheten – vi kan kalla den nyliberalism eller gammal liberalism, det är samma sak – är att vara en ständig startup som lockar andra att spela på ens framgång i ett finansieringsspel där de flesta inte har råd med inträdesbiljetten.
Vill man se hur misslyckad den här drömmen är kan man titta på fenomenet ”influencers”. Den nya tekniken har gjort det möjligt för många fler att sprida åsikter, skapa sig lyssnare och läsare och kommunicera brett om vardag och drömmar man kan ha. Men i själva verket har kommunikationen piskats till försäljning, det vi talar om är egentligen marknadsföringens råttor, för ingen seriös människa vill använda sin kraft och kunskap till att lura ungar att spela på nätcasino eller göra reklam för varor man själv fnyser åt.
En influencer är på sätt och vis som gamla tiders monarkitidningar, du vet de där som gjorde nyhetssåpor om kungafamiljers olycka och lycka och olycka och… ja, allt det där som bara är påhitt.
Sådant som inget betyder men som presenteras som om det betyder något ända tills man kritiserar det och får höra att ”men det är ju harmlöst och betyder ju inget”.
Men det som skiljer influencers från usel kommersiell journalistik är att man faktiskt kan köpa dem rakt av, under en kort tid köpa en människas åsikter och ”lansering”, och sedan frågor någon varför unga flickor får så stora psykiska problem och erbjuds lyckopiller för att orka tag sig ur kriserna. Eller varför pojkar sitter med gapande mun framför nätspelet.
Jag läste ett första april-skämt om att influencers nu är AI, det vill säga program som fejkar identitet, ungefär som datoriserade telefonuppringningar låtsas att det är verkliga personer i andra änden och det är klart att det går, men det intressanta med det är ju den fullständiga meningslösheten i ett influerande som saknar annat innehåll än bankkontot. (Om du läser detta och undrar varför bankkontot inte kan vara själva meningen så kan jag inte hjälpa dig.)
Borgerlighetens frihetsdröm havererar eftersom man inte har någon politik alls för att rätta till de sociala klyftor som det här samhället skapar. Och det är här man kan börja fundera över de borgerliga partiernas sammanbrott.
Vad ska en moderat eller kristdemokrat säga i detta samhälle när man inte längre kan erbjuda någon framtid? Man har ingen klimatpolitik, man har ingen mobiliseringspolitik mot lede fi (eftersom hen inte finns), man har ingen berättelse om ett samhälle bortom konsumtionshysterin, man har faktiskt inget att erbjuda den ungdom som idag ser sig om och funderar på vad i all världen som håller på att hända.
Så vad gör man?
Man går tillbaka.
Borgerligheten hoppar decennier bakåt i tiden, typ tidigt 60-tal, och talar i tungor om ”ordning och reda” i skolan eftersom man inte vill omfördela i samhället så det finns nog många lärare för att kunna hjälpa ungarna till ro och samarbete.
Man svarar drömmen om ett liv i samklang med klimatet, alltså förnybar energi och cirkulär produktion, med rop på mer kärnkraft och jag har svårt att se ett mer pinsamt förslag i en tid när allt – ja, jag menar allt – inom energifrågan redan är löst utan de där radioaktiva ånggeneratorerna.
Man måste vara väldigt desperat för att ta det som sin stora framtidsfråga. Det är som om borgarna utvisar sig själva från samtiden.
Det vi ser är borgerliga partier som inte klarar hotet från de bruna i Europa, de faller sönder och det är klart vi ska vara oroliga över fascismens återkomst. Liksom vi kan reta oss på en värld där marknadsföringens råttor kallas makthavare och varumärket är ditt liv.
Men den stora berättelsen handlar om att den enda visionen om frihet och framtid kommer från de som vill ta sig ur detta samhälle, inte de som vill drömma om hur det en gång var.
Det är öppet mål nu för solidaritet, gemenskap och jämlikhet.
Vi får tacka Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor för det.
