EU-beslutet följs upp av nationella beslut som har precis samma inriktning.

Det här kommer öka klimatförstörelsen och det kommer därför leda till dyrare mat. Men ingen politik bryr sig. Det här beror på att mat inte längre handlar om mat. Det handlar bara om kapitalavkastning.

Det finns ju alternativ. Länge slogs ekobönder för rätten att slippa förstöra matjorden, det finns fantastisk permakultur i liten skala, det finns skogsträdgårdar istället för monokultur, det finns även storskaligt ett helt annat jordbruk (de ryska datjorna räddade landet från svält på 90-talet, Kinas småbönder odlar fisk och trädgårdsväxter i enorma mängder) och även i Sverige finns de där lysande undantagen i små jordbruk av olika slag men de har alla en sak gemensamt.

De är mindre lönsamma än förstörelse byggd på fossil konstgödsel och utarmad matjord.

Det kommer aldrig fungera i vår nuvarande ekonomi att byta det förstörande mot det räddande. Jo, det kan gå genom massrörelser, se hur Indiens småbönder faktiskt genom en medveten kamp krossade premiärminister Modis försök att ställa om jordbruket – ”marknadsanpassa det” – det där är en seger för miljoner människor och får småskaligt jordbruk som knappt blivit notiser.

Men det går inte att organisera massrörelser där det inte finns massor.

Svenska permakultursbönder ryms i ett rum. Ekobönder i en gympasal.

För de allra flesta i Sverige – och andra rika länder – är mat något som handlar om tävlingar som mästerkocken, det är inte en fråga om liv eller klimatkris. Mest om smak och pris.

Den svenska klimatrörelsen har dessutom hamnat i ett skyttegravskrig mellan vego och kött och grälet mellan soja och biff är en återvändsgränd där de olika sidornas argument mer handlar om hur det skulle kunna vara, än om hur det är. Nedtagen Amazonas-skog för att odla soja till boskapsjordar, det är inte vad vi äter som avgör förstörelsen, det är avkastningen på produktionen.

Det är självklart inget fel, snarare en viktig del i det egna ansvaret för framtiden, att äta så klimatklokt man kan. Men det  löser inte krisen. Det finns faktiskt bara en lösning och det är ny teknik. Det enda som kan krossa livsmedelsmaktens system är om något mycket billigare och klimatklokare skapas.

Och det går. Vi människor har äntligen lärt oss att inte bara styra hur vi odlar, vi har lärt oss odla utan jord och utan utsläpp.

The Guardians kolumnist George Monbiot som du läser här i Dagens ETC löpande, har skrivit om det några gånger. Svenska forskare visar upp att de kan producera smör utifrån koldioxid och el.

Finska företag som Solar Foods tar fram solmat, alltså mat gjord i fermenteringstankar (tänk en mjölktank med visp och elpatron inbyggd). Det här är tusen gånger effektivare än odlingsmat. All palmolja som förstör planeten kan nu ersättas med billigare labbolja.

I USA storsatsar techföretag på laboratoriemat, Upside Foods odlar kött i stora industrilokaler, man hävdar att man kan ta fram 200 000 kilo per år. 

Den här labbmaten finns redan. Quorn är ett exempel i dagens frysdiskar, men det som håller på att hända är att tekniken blir extremt billig och snabb.

Det kostade en miljon dollar att producera ett kilo labbkött år 2000. Nu kostar det 100 dollar. Och liksom för batterier och solceller sjunker priserna hela tiden eftersom massproduktion tar över och kunskap utvecklas.

Och snart är priset tio dollar och då slår det sönder hela koindustrin. Lyckas den nya matproduktionen så har vi 70 procent färre kor om tio år och därmed 60 procent mindre förstörd matjord globalt.

Utan att gå in på detaljer är principerna de här.

Fermentering, där mikrobakterier och fotosyntesbakterier och mycelier, ja allt det magiska från växtvärlden får jobba i tankar för att producera fast eller drickbar mat. De här bakterierna och svamparna kan i sin tur manipuleras, (det var så människan fick fram insulin på 70-talet och kunde sluta med djurinsulin med dess biverkningar). Det blir en kombo av datakunskap, genkunskap och kunskap om naturens grundråvaror som gör att maten kan produceras rent och utan egentlig odling. Biologiska processer utan att gå omvägen via matjord och fotosyntes. Billigare, effektivare och mycket mycket snabbare. 

Och utan stora klimatutsläpp.

Vem kan vara emot?

Våra fördomar förstås. Rädslan för förändring. Men när den där fruktdrycken kostar en tiondel och smakar likadant som juicen, då händer något. Glass utan mjölk – superbilligt. Kött utan djur i falukorven – till halva priset. Och tonfisk utan fisk – som smakar… tonfisk.

Nej, det här kommer inte ta bort behovet av bönder som odlar klimatklokt och skapar biologisk mångfald. Men det kan slå sönder det klimatförstörande industrijordbruket.

Kapitalismen kan förstås försena det här. Liksom man försenat solceller i 40 år eller elbilar i 20. Politiken manipuleras. EU ger nya stöd.

Det blir dessutom en jäkla skillnad om det är Ica och Unilever som äger den framodlade maten och inte tusen nya lokala företag. Då ökar deras avkastning, däremot minskar inte din matbudget.

Men man kan faktiskt påverka det. Det här handlar inte om att odla kryddor i en källare i staden, det handlar om att göra hela matkedjan där vi bor.

För fyra år sedan genomförde vi en liten crowdfunding med ETCs följare där vi tillsammans startade ett litet företag som med bioteknik tog fram en fermenterad näring för ekoodlare och hemmaodlare. Det där gick bra, idag producerar vi hundratusentals liter per år. Snart kommer hälsodrycken också. Vi är inga labbforskare, det här är baserat på färdiga naturliga råvaror men principen är där, vi fermenterar och får då bort metanutsläpp genom att ingen rest blir avfall som får ruttna. 

Det här kan varje bonde göra själv, varje livsmedelsaffär, varje skolmatsal.

Det här är praktisk klimatpolitik på riktigt.

Räddningen är inte att vänta på att kombinationen skogsskövling, industrijordbruk och köttfarmer ändras genom att politik och ägare tänker klimat istället för avkastning.

Räddningen är att vi odlar mycket, mycket mindre på mark och producerar maten i en tank nära oss.

Förstörelsen stoppas inte utan ny teknik som tar fram billigare mat och tvingar politiken att ändra sig. Det handlar inte om att vinna debatten mellan förstörelse och eko. Om kunskap styrde skulle vi aldrig haft detta klimatskadliga jordbruk överhuvudtaget.

Men nu kan vi göra tvärtom.

Räddningen handlar om avancerad fermentering.

Då blir Mamma Mu också fri.

PS. Tack för alla mejl om bilpool från veckans förra ledare. Jag sammanställer och presenterar i tidningen kommande veckor. Enormt många intressanta mejl!