Svenskt firande kallas det men jag nöjer mig med att det är en underbar ursäkt att få träffa vänner.
Nu dessutom utan visir eller skyddsmask.
Nej, jag firar inte 6 juni, den påhittade nationaldagen är en tragedi, en eftergift till nationalism när den gör som mest skada.
Jag vill inte överdriva oron för den utvecklingen för jag vet att motkrafter kommer bli starka framöver.
För hur ändras egentligen ett samhälle? Vad ligger bakom en utveckling?
Det vi ser är inte alltid det som verkligen sker.
Först händer inget, sedan inget, sedan inget, sedan händer plötsligt väldigt mycket på väldigt kort tid.
Det tog bara tio år för världens industriländer att gå från häst och vagn till bilism. Det tog bara 20 år att bygga upp välfärdsstaten i Sverige. Det tog 30 år för nyliberalismen att bit för bit nedmontera den. Först via borgerliga regeringar, sedan via Socialdemokraterna som anammade tes efter tes från det nyliberala skafferiet.
Men jag gissar att du, liksom jag, märker att något viktigt håller på att förändras i Sverige.
Plötsligt finns det röster från en bred vänster och klimatrörelser som hörs när de säger emot. Plötsligt är ”det omöjliga” mera möjligt, plötsligt avslöjas att hybridbilarna betyder att staten stöder fossil trafik, plötsligt blir bioenergilobbyn rädd för den nya debatten om skogen, plötsligt börjar finansministern tala om att de rika behöver bidra mer till välfärden, plötsligt ifrågasätts privata skolor (som vi länge kritiserat som extrema religiösa experiment på våra barn), plötsligt reser sig Vänsterpartiet i riksdagsbänkarna och skapar regeringskris, inte för att rädda några mandat i spelet om makten utan för att stoppa hyreshöjningar.
Plötsligt går det att avslöja girigheten bakom svenska coronastöden till företag, girigheten bakom ”sparandet” på börsen, girigheten bakom de privata vårdbolagens absurda vanvård av gamla.
Inte ens de borgerliga dagstidningarna kan tycka synd om direktörer som först avskedar anställda och sedan skyller på personalen när skandalerna kommer.
Det håller på att öppna sig ett fönster med en frisk vänstervind i Sverige.
Du är en del i det.
Liksom det här projektet, det som ”alla” sa var omöjligt. Dagens ETC – en riktig dagstidning för socialister och klimataktivister.
En tidning utan partilojalitet men med en envis åsikt att klimatkrisen inte är en förhandlingsfråga. Vi måste agera här och nu.
Jag har i flera ledare diskuterat hur enkelt det i grunden är. Energifrågan kan vi lösa, jordbruket också och skogen kan få vara kollager medan skogsindustrin ställs om till långlivade produkter.
Mer jobb, mer energi, mer gemensam kraft.
Men hur ser det nya samhället ut som kommer skapas ifall vi verkligen stoppar klimatkrisen?
Men nästan gratis energi, vad formas för samhälle när det kombineras med ny digital produktion och information som faktiskt även den blir extremt billig. Idag klan vi få tillgång till en stor del av världens filmskatt för samma pris som vi för 20 år sedan betalade för en enda biobiljett. Vi ser inte förändringen förrän den är där i vår vardag.
Detsamma kommer gälla lokal matproduktion, städer baserade på cykel, gemensamma robotbilar, snabba tåg och inställda inrikesflyg, landsbygd som växer i antal medborgare, kommuner som äger fastigheter utan affärsidéer om vinstmaximering, återanvändning och reparation och hållbara produkter. Våra barn kommer inte förstå tanken på att byta mobil när man enkelt kan byta det digitala programmet, de kommer inte äga lån i form av bostadsrätter, däremot ha rättighet till bostad.
Ja, det kommer gå fort.
Men det kan också gå fort åt andra hållet. Vad händer om Socialdemokraterna fortsätter sätta jobben före klimatet, som man gjorde 2019 då Volvo fick specialbehandling så utsläppsreglerna för nya bilar anpassades till deras smutsiga modellprogram.
Vad händer om vi inte löser klimatkrisen, om vi låter de som äger styra politiken in i mardrömmen?
Ja, då kan vi lika fort få fascismens samhälle, där knappheten råder, med organiserat slavarbete, nationell inskränkthet, diktatur och åsiktsregistrering in i detalj. Fascismen har aldrig varit en ekonomisk framgång för ett samhälle, det är en tillfällig rustningsekonomi, en krigsskapande kraft som mobiliserar. Vill man studera fascismens ekonomi är det enklast att titta på hur Spanien, år för år, drogs ner i en fattigdom och efterblivenhet under decennierna då Franco styrde.
Men om klimatkrisen inte löses kommer de mäktiga till slut vända sig ditåt för att få behålla den makt de förlorat med förstörelsen.
Exxon sponsrar kanske snart fascismen precis som de sponsrat klimatförnekarna och stoppat alla försök från politiken att agera.
Jo, det är allvar.
Men samtidigt tror jag att vi i dansen runt midsommarstången ser att den där vanvettiga framtiden inte ska bli av.
Vi har framtiden i våra händer.
Om vi bara använder dem och gör det tillsammans.
