Förra veckan fick SD en helsida i Dagens Industri för att förklara sin syn på energipolitiken. SD lovade där att kämpa för bevarad kärnkraft och stoppa satsningar på förnybart.

Ljuvliga ord i den gamla svenska näringslivselitens öron.

Måndagen den 20 oktober följer PM Nilsson upp med en ledare om att näringslivet måste bjuda in SD, att det inte längre går att hantera landets tredje största parti som något man inte vill tala med.

Att näringslivet måste prata med SD, som Di:s ledare anser, innebär alltså att partiet ska bjudas in till konferenser, seminarier och företagsbesök – som andra partier och organisationer.

Det finns maktpolitik bakom det förslaget.

I rådande parlamentariska läge är det här nödvändigt om borgare ska kunna styra. Bara om SD och allianspartierna röstar gemensamt kan röda och gröna förslag stoppas. Och eftersom alliansen inte kan göra detta måste förnuftets röst komma från näringsliv och företagsledare. Någon måste påverka SD så att partiet inte blir en destruktiv kraft i alla frågor.

Vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, vilket många gammelmoderater försökt påtala innan partiet gav upp maktstriden om regerandet på grund av Reinfeldts avgång.

Men det intressanta med Di:s ledare är tanken på att om näringslivet bara börjar prata med SD så kommer partiet att förändras.

De är ”påverkbara”.

PM Nilsson menar helt enkelt att vardagen i riksdag och kommuner kommer förändra partiet till att bli mer som alla andra. Och det rasistiska inslaget (invandrarkritiska, heter det i borgerliga kretsar) kan näringslivet påverka genom att upplysa SD om ”den långsiktigt ekonomiska vinsten av öppenhet.”

Ledaren påpekar att näringslivet tidigare visat att det går att påverka bångstyriga partier. ”Näringslivet har ägnat ett kvarts sekel åt att mellan skål och vägg tala MP till rätta. Det har gått ganska bra. Miljöpartiet är numera för EU, tillväxt och ger till och med grönt ljus åt nya Gripen. När som helst bygger de ringled runt Stockholm också.”

Det man vill är att lära SD få ”förståelse för grundläggande marknadsekonomiska mekanismer”.

Hur lång tid har det gått?

Fyra veckor efter valet tog det innan SD börjar bjudas in till ett förändringsarbete där de andra borgerliga partierna ska kunna agera. Målet är varken nyval eller ny regering – utan att bromsa S+MP-regeringens ”svek” mot näringslivet.

Di:s ledare är en öppning som är begriplig för den som tycker att SD bara är ett karriäristiskt parti som valt invandrarpolitiken som ett röstfiske. I såfall kan samtal med landets mäktiga skapa förnuft och sans hos de slipsprydda unga männen inom SD som hamnat i maktposition.

Ser man SD som ett populistiskt parti likt Ny Demokrati blir inställningen begriplig om än ovanligt naken i sin brutala ärlighet över var makten i Sverige egentligen finns.

Om man däremot anser att SD är ett i grunden fascistiskt parti som gömmer sin agenda blir slutsatsen värre. Tyskt näringsliv trodde sig också kunna styra den unge korpralen Hitler i 30-talets Tyskland. Man släppte till slut fram honom som regeringsbildare och resten är historia.

Är SD ett förvirrat populistiskt parti som behöver hjälp med att normaliseras?

Eller ett fascistiskt parti som måste bekämpas.

Nu vet vi vad näringslivets huvudorgan tycker.