Men nej, det är inte verkligheten.
Centerpartiet och Liberalerna kommer att forcera varje utredning till omröstning.
I riksdagen väntar sedan fem borgerliga partier med överlägsen majoritet.
Nu utreds arbetsrätten.
2021 genomförs reformer utifrån givna direktiv, nämligen att ”lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Enda alternativet är att arbetsmarknadens parter själva gör upp om att ”modernisera” regelverket. Annars kommer det bli framför allt Centerpartiets vilja som formar miljoner svenska löntagares skydd på arbetsmarknaden. Och det kommer bli Socialdemokraterna som hålls ansvariga. Med rätta.
Sedan kan de mest lojala partisterna hävda att kritiken istället ska riktas mot Centerpartiet och Liberalerna. Men så fungerar det naturligtvis inte. Ylva Johansson slipper inte undan bara för att hon säger att nedmonteringen är ”smärtsam”.
Konsekvensen blir ändå att Socialdemokraterna bekräftar det som borgerligheten alltid hävdat, att Las skadar svenska företag, att lagen saboterar för entreprenörer som måste uppdatera sin verksamhet efter nya förutsättningar men fastnar i sist-in-först-ut.
Det är en nidbild.
Redan finns möjligheter att kräva undantag för att behålla nyckelkompetens.
Finns det ändå anledning att justera Las, att parterna tar en vända till? Ja, säkert. Men utredningen som nu tillsatts ställer inga öppna frågor, utan är ett ideologiskt beställningsverk, där målet är en permanent maktförskjutning i relationen mellan arbetsköpare och -säljare, mellan näringsliv och fackförbund.
”Det här är en historisk vändpunkt för den svenska arbetsmarknaden”, skriver Annie Lööf på Facebook.
Hon överdriver inte.
Vilken osannolikt usel uppladdning för 1 maj.
Nu säger Jonas Sjöstedt att han är beredd att fälla regeringen ”så fort förslaget ligger på bordet”, men vi får se vad som händer om två år, helt nära ett riksdagsval, med komplikationen att Sverigedemokraterna måste ställa sig bakom en misstroendeförklaring.
Socialdemokraterna har i alla fall aldrig lyssnat på Vänsterpartiet.
Fackförbunden är en helt annan sak.
Det handlar inte främst om hjälp med finansiering och mobilisering, utan om historia, växelverkan som byggde ett humant samhälle, rötterna, rörelsen, hur Socialdemokraterna definierar sig, identitet.
”Utredningen bör slängas i papperskorgen. Vårt problem i Sverige är brist på kvalificerad arbetskraft och när vi behöver fokusera på det är det här helt fel väg att gå”, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Han larmar och gör sig till.
Eventuellt konserverar han något av denna indignation inför nästa möte med partiets verkställande utskott. Eller åtminstone några dagar, inför sitt tal på 1 maj.
Socialdemokraterna vet var de har honom.
Socialdemokraterna tar de fackliga organisationernas stöd för givet.
Ja, fortfarande.
Trots att Kommunal bara för någon månad sedan fattade beslut om att strypa det ekonomiska stödet till partiet (tre miljoner kronor/år), med motiveringen att det inte längre ger ”mest pang för pengarna”. Successiv högervridning och schackrande med borgerliga är dock inte orsaken, enligt ordförande Tobias Baudin. Men alla – inklusive partiet – hörde ändå signalen.
Passa er.
Vi finns för partiet om partiet finns för oss.
LO-förbunden har låtit det ena efter det andra passera. Även de mer radikala – som Seko – borde ha varit mindre böjliga i sitt motstånd. Agerat mindre villkorslöst. Exempelvis gjort som sina norska kollegor, importerat Trondheimsmodellen och formulerat ultimativa krav för att pressa Socialdemokraterna bort från tilltagande centrism.
Det är inte för sent.
Men om man låter Socialdemokraterna acceptera Las-upplösning…
Det är beklagligt – men talande – att fackförbunden tvingas förklara för Socialdemokraterna att partiets existensberättigande försvinner i samma ögonblick som man väljer näringslivet framför löntagare.
Samtidigt måste fackförbunden tänka på sitt eget existensberättigande. I senaste valet röstade bara fyra av tio LO-medlemmar på Socialdemokraterna. En av fyra röstade på Sverigedemokraterna.
Hur ser det ut 2022?
Om regeringen genomfört Las-försämringen?
Dessutom med ambitionen att åstadkomma ”ökad rörlighet” för att få fler utrikes födda sysselsatta. Konkret, invandrare ställs mot övriga löntagare.
Gissa hur Sverigedemokraterna kommer att utnyttja.
Gissa hur LO-medlemmar kommer att rösta.
Det behöver inte bli så.
Förbunden kan kräva att Socialdemokraterna värnar alla löntagares intressen, att Socialdemokraterna ska bedriva politik som skapar nya jobb snarare än orsakar otrygghet.
Förbunden kan motivera sitt samarbete med Socialdemokraternas genom att visa att medlemmar gynnas, annars kommer detta samarbete att upphöra, eller helt enkelt flytta till partier som faktiskt förmår leverera.
Nu på onsdag har Tobias Baudin med flera en skyldighet att sätta ner foten.
Medlemmarna först.
Alltid.
