Är förtroendet för politiken skadat? När Magdalena Andersson i förra veckan valdes till statsminister och senare samma dag begärde att få bli entledigad, gjorde talman Andreas Norlén den bedömningen. Och skulden la han på Miljöpartiet, för att de inte berättat för honom att de övervägde att lämna regeringen om budgetmotionen från M-KD-SD skulle klubbas. Ett märkligt uttalande från talmannen, som lika gärna kunde lagt skulden på sig själv, eftersom han uppenbarligen inte ställt avgörande frågor till MP i sina kontakter med partierna. Eller på Centerpartiet, som på ett märkligt sätt vinglar fram i sitt politiska ställningstagande genom att först släppa fram Andersson som statsminister och ändå samma dag fälla regeringens budget – medvetna om att de släpper fram en SD-förhandlad budget.
Sällan har det politiska kaoset varit större.
Men har det skadat förtroendet för politiken? Jag är inte så säker på det. I helgen var jag barnvakt åt min grannes sjuåriga dotter, och även hon (via ”Lilla Aktuellt”) hade koll på de senaste händelserna och ville diskutera dem med mig. Det är spännande nu!
Pensionsfrågan är en nyckelfråga för att förstå händelseutvecklingen. Kritiken mot Sveriges låga pensioner och många fattigpensionärer har vuxit, närmast lavinartat, den senaste tiden. Därför är det naturligt att V valde den frågan som ultimatum till S för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. Att C på grund av detta inte röstade på S-budgeten är svårare att begripa. Deras argument, att S förhandlat med V, gäller ju inte denna budget över huvud taget.
Att S gick med på uppgörelsen med V ser jag som en signal. Pensionsgruppen, där alla riksdagspartier utom V och SD ingår, har spelat ut sin roll. Låt oss nu hoppas att kritiken mot pensionssystemet trappas upp – och att hela systemet görs om. För den situation vi har idag är fullkomligt absurd!
Denna vecka skriver ETC nyhetesmagasin om hur vissa arbetsgivare systematiskt vägrar att ge sina anställda heltidsjobb – vilket i allra högsta grad påverkar människors pensioner. Statligt ägda Systembolaget gör jättevinster, ändå missbrukar de deltidsanställningar. Både facket och arbetsgivaren hävdar att de vill åtgärda problemet. Men så har det låtit i väldigt många år – utan att något händer. Och när jag går in och söker på lediga jobb syns definitivt inget trendbrott: Jag hittar 22 utlysta lediga jobb som butikssäljare för Systembolaget. Endast fem av dem är heltider – och de tjänsterna inbegriper ledningsansvar. Resterande 17 tjänster är deltider.
Situationen gäller hela landet. Bland annonserna finns Systembolaget i Älvsjö, som utlyser en tjänst på 12,5 timmar i veckan, Piteå söker 20 timmar i veckan, Åkersberga söker 28 timmar i veckan…
Troligtvis kommer det att ta tid att göranågot åt pensionssystemet. Men missbruket av deltider kan åtgärdas snabbare. Det finns ju redan ett regelverk på plats – anställningsskyddslagen Las innehåller en paragraf som slår fast att om en arbetsgivare söker personal, måste den ge de deltidsanställda som vill jobba heltid företräde. Att avtalet inte tillämpas i praktiken är en skandal! Garanten för att det följs borde vara facket, på Systembolaget är det Unionen. När vår reporter intervjuar Unionen är de visserligen kritiska till att över 80 procent av de anställda på Systembolaget jobbar deltid – men uttrycker ändå stor förståelse.
Röda linjer i politiken har blivit allt mer kritiserade. Men är det några som bör dra upp röda linjer nu så är det fackförbunden. Missbruket av deltider, kombinerat med årsarbetstid, som gör det än svårare för deltidsanställda att komma upp i en månadslön de kan leva på, måste få ett slut!
En fackföreningsrörelse som inte förmår dra upp röda linjer är inte vatten värd!
