Det handlar om religiös fundamentalism, institutionaliserad rasism och en småbarnstjurig polarisering för polariserings skull, men också aktiv antifeminism. På senare tid har den poppat upp allt tätare som debatt i SVT:s Aktuellt om den hotade manligheten, som tendentiösa försök att romantisera huskvinnan och med Jordan B Peterson i mysfåtöljen hos Skavlan. Allt oftare sker det i sin kanske mest korkade form – biologism.
På riktigt försöker offentliga debattörer göra gällande att kvinnor och män är väsensskilda, att vi är ämnade till olika sysslor i samhället och i hemmet baserade på vilket biologiskt kön vi har. Det är så klart helt verklighetsfrånvänt att val av yrke eller ansvar för städning skulle ha med just könsorganet att göra. Däremot har det självklart med socialisering att göra, att generation efter generation skolats till att klä sig i rollen av att vara kvinna eller man, och därmed behärska den socialt nedärvda rollen tämligen väl. Men att våra liv skulle styras av vårt biologiska kön så till den grad att ojämlikhet går att släta över som något logiskt och naturbestämt, det är en tämligen ologisk tanke.
För det fösta är det ologiskt att just kön skulle binda samman. Det är naturligtvis befängt att mina preferenser och egenskaper skulle vara mer lika en fattig, plantagearbetande fyrbarnsmor på den brasilianska glesbygden än en manlig tjänsteman på länsstyrelsen i Växjö.
För det andra är det ologiskt att just kön ska utgöra den skarpaste separationslinjen. Det finns så många andra egenskaper som faktiskt påverkar vad vi är kapabla att göra. Långa människor når länge, den med hösnuva har svårt att arbeta på våren, den som tränar orkar mer och så vidare.
För det tredje är det ologiskt att evolutionen skulle gå så vansinnigt snabbt just på könsområdet. Vi har fortfarande både blindtarm och de bakre tänderna kvar trots att de inte är till någon nytta längre. Hur kan då någon tro att evolutionen utrustat kvinnor med en gen som gör att hon är bättre lämpad att sköta diskmaskin, dammsugare, tvättmaskin och annan hushållsteknik som bara är några generationer gamla uppfinningar.
I strid med logiken och med både vetenskap och sunt förnuft reproduceras bilden av att det finns egenskaper som är kvinnliga respektive manliga. Hade det bara handlat om ytlig olikhet hade jag nog kunnat acceptera, men vanföreställningen att just kön är den gräns vi ska kategorisera människor utifrån leder till den djupaste orättvisan.
Det gör att de ojämlikheter som baseras på kön förklaras som naturliga. Till exempel sägs fortfarande att strukturell lönediskriminering är effekten av kvinnors dåliga val, trots att det är uppenbart att en löneförhandling kan ge snopptillägg. Eftersom kvinnor anses göra dåliga val skulle det med biologisternas logik vara naturligt att kvinnor kommer lyckas sämre på lönemarknaden. Dessutom påstås att kvinnor gör dessa val för att de prioriterar annat (som om alla kvinnor hade samma prioriteringar bara för att de råkade vara just kvinnor). Så förklaras kvinnors sämre ställning på arbetsmarknaden med naturen, samtidigt som kvinnor som tar större plats utanför hemmet betraktas som att de bryter mot sin kvinnlighet, alltså beter sig naturvidrigt.
Systemet upprätthålls genom att låtsas som att det är naturligt och logiskt att kvinnor som grupp är strukturellt underordnade män som grupp. Biologismens syfte är just att bibehålla rådande maktordning – patriarkatet. Då passar det utmärkt att dra en knivskarp gräns mellan kvinnor och män, men framför allt förklara att gränsen och de olika livsbetingelserna är naturliga, skapade av naturen.
På så sätt går det både att upprätthålla systemet och försvåra för motståndet. För vem är redo att bryta naturens lagar och vem vill vara onaturlig? Biologismen gör det obehagligt att vara feminist. Vilken himla tur att feminismen inte har som syfte att behaga. Vi är inte här för att behaga, utan för att välta de trögaste maktstrukturerna på ända och äntligen få lite rättvisa.