Stockholmsveckan har precis rundat av i Visby. Tusentals unga stockholmare tar bakisbåten hem över havet och mellanlandar på närmaste pizzeria i Nynäshamn. Festen är slut och kvar står Visbyborna och städar upp inför nästa turisttemavecka. 

Denna sommar har gotlandsborna blivit rikskända för sin kritik mot turismen till ön. Om somrarna mer än fördubblas befolkningen och till Dagens Nyheter beskriver etnologen Owe Ronström att känslan blir som att “bo i ett zoo”.

Visby blir en kuliss för utbölingars semestrar samtidigt som bostadspriserna drivs upp och innerstaden förvandlas till hotellgränder. 

På andra håll i landet drar storstadsborna till sina sommarstugor. Här bor de över sommarhalvåren och förväntar sig både sjukvård och äldreomsorg, även om de inte betalar ett öre i kommunal- eller regionskatt. 

I Tanum rapporteras det om “bajskaos” när husvagnsgäster tömmer sina latriner i kommunens offentliga toaletter. 

Det är inte svårt att förstå hur sommarturisterna blir en huvudvärk i stora delar av landet. Kärleken till just stockholmarna ökar inte direkt när boende i Visby eller Åre tvingas läsa saker som att Lidingö inte vill betala för “skejtparker i Malmö”, eller att Stockholmarna inte ska behöva betala “en krona mer” till det kommunala utjämningssystemet.

Ordningen där lands- och glesbygdsorter har få skattebetalare samtidigt som de ska bekosta service för alla turister är trots allt inte (helt) Stockholmarnas fel. De flesta vill att hela landet ska leva och turistnäringen är en viktig del av ett sådant liv. 

Problemet kokar på de flesta håll ned till just fördelningspolitik och regleringarna i bostadsbranschen. Just nu finns inga lagar som hindrar privatpersoner från att göra om sina lägenheter till Airbnbs om Visbysomrarna. Inget hindrar heller investerare från fast- eller utlandet från att köpa upp fastigheter till sina hotellkedjor. 

Dagens system måste förändras och mer resurser måste bli kvar i orterna de sommarboende besöker. 

Störst nyttaskulle ett mer robust kommunalt utjämningssystem göra. En ny sådan är på gång, och en utredning föreslog förändringar i början av sommaren. Här står nu striden mellan politiker i Stockholm och resten av landet. De rikaste vill i vanlig ordning inte betala mer, trots att den rikedomen ofta är beroende av arbete och tillgångar på andra orter. 

Ta naturresurserna i norra Sverige till exempel. Här finns skog, stål, el och gruvnäring. Stora delar ägs av utländskt riskkapital där lokala resurser skatteplaneras bort och sipprar ut ur landet. Andra delar driver vårt land, men även här får företagsetableringar skatterabatter på el och huvudkontoren etableras i Stockholm där de högst avlönade medarbetarna liksom bolagen beskattas. 

Det går att göra annorlunda. Vårt grannland Norge är noga med att inte samla sitt guld på hög i Oslo, och framförallt att inte låta för stora delar försvinna ut ur landet. Norge har den mest levande landsbygden i hela Norden. 

Österut har delar av Åland lagar om vem som får köpa fastigheter på Finlands största turistö. Man måste vara fastboende och därför drivs många restauranger, hotell och gästgiverier lokalt. Skatteintäkterna stannar i högre utsträckning och de fastboendes vardagsliv prioriteras. 

Det är så man bygger annat än kulisser för turister och temaparker för stockholmare. Lagom till nästa sommar borde Sverige välja en sådan strategi.