Nu är vi där. Industrin ropar på staten att storsatsa, Svenskt Näringsliv tycker det offentliga måste investera och affärstidningarna förklarar det självklara. I ett rikt land som Sverige är det ett fruktansvärt slöseri att bromsa ekonomin genom att spara i staten så att det oanvända överskottet i offentlig sektor närmar sig 2 000 miljarder och att ”statsskulden” kryper ner under 30 procent av BNP. Nästan alla konkurrentländer har 90 procent av BNP upplånat för offentliga satsningar.
Sverige svälter sin ekonomi och har gjort så ända sedan 90-talskriserna.
Det är en unik åtstramning av välfärd och offentliga investeringar som vi sett. Sverige har oberoende av regering pressat tillbaka offentlig sektor mer än andra och när näringslivet nu tittar sig runt upptäcker de ett land som inte längre fungerar smidigt för dem.
Tågen går inte.
Skolorna utbildar inte tillräckligt många.
Migrationspolitiken hindrar företagens utveckling.
Elsystemet krackelerar.
Det vi ser är en effekt av ett storskaligt nyliberalt experiment där offentlig sektors makt och andel av ekonomin skulle minska.
Men det fungerar inte längre.
Så nu ropar de på offentliga investeringar, lånebaserade förstås så att inte skatterna höjs.
Allt det som var fel för bara en valrörelse sedan är idag det som måste till för att näringslivet ska kunna konkurrera och växa.
Allt det som Göran Persson, Magdalena Andersson, Anders Borg och andra finansministrar sagt är nu borta då det inte längre bara drabbar sjuka, arbetslösa, vanliga löntagares trygghet och pensionärernas ekonomi. Nu drabbar det själva industrin och företagandet, för inte ens ett finansbolag kan överleva om inte välutbildade människor finns att rekrytera. För att inte tala om byggbolagen, eller elproducenterna, eller själva transportsystemet.
Sverige måste satsa sig ur kriserna, men de som varit med och tjänat pengarna på förstörelsen vill inte betala.
Jo, vi kan verkligen tala om förstörelse.
Sverige är ett land som gått från stark offentligt ägd infrastruktur till brist i alla led. Samtidigt har vi haft årtionden där de som haft pengar tjänat mycket bara på ökad spekulation, ständigt stigande börser har skapats när det offentliga stadigt skickat in miljarder till börsen istället för att använda dem i offentliga satsningar.
Vi har skapat en ekonomi där den som flyter ovanpå tjänar mer än den som investerar i vardagen.
De olika nyliberala projekten har alla lett till samma resultat. När elsystemet ”befriades” ledde det till att privata monopol för elnätet skulle ha ansvaret för att utveckla den infrastrukturen. Vilket man inte gjort då flytt av vinster till koncernernas moderbolag varit intressantare än att möta den förnybara revolutionen med nätinvesteringar.
När skolorna blev privatiserade slogs utbildningen sönder i jakt på övervinster. När det offentliga tvingats dra sig tillbaka från byggande och bankverksamhet så har brister skapats som tokhöjer värdet på de bostäder som byggts för länge sedan.
Privat vård ersatte gemensam och lönsamheten ökade i takt med att vården tjänar mest på de som är friska, inte på de multisjuka.
När detta nu gått så långt att samhället får svårt att fungera för de som har den ekonomiska makten, då byts argumenten men i grunden är det samma inställning som när nyliberalismen slog igenom.
Det är alltså på plats med en varning.
Det ombyte från svångrem till storsatsning för stat och kommuner kan vara vår räddning ur kriserna men det kan också bakbindas och förvandlas till ännu en överföring till de som redan äger det mesta.
De nya borgerliga förslagen är lockrop från Wallenberg och de handlar om ”gemensam finansiering” av till exempel ny järnväg som Malmbanan, men inte genom att vinster eller kapital beskattas utan genom att privata investeringar ska få bra betalt och ”glädje av resultatet”.
Ett annat sätt att förklara det som sker är att kapitalet helt enkelt vill vidga marknaderna och få inflytande och makt även över de sista delarna av medborgerligt ägande.
Tänk Arlandabanan. En ”privat järnväg” där det privata tjänat miljarder i avgifter men som när det är dags för reparationer kommer hamna i offentlig regi.
Faktum är att några av de sämsta formerna av investeringar sker när det offentliga bara beställer och inte själv har makt över verksamheten. När byggande och drift läggs ut på privata aktörer. I slutändan blir det medborgarna som får betala ett överpris. Det är billigare att bygga i egen regi och drifta i eget bolag vilket det privatiserade järnvägsunderhållet bevisar tydligt.
Så, nu när nyliberalismens teser ska bort så är det viktigt att förstå att de satsningar den ekonomiska makten vill se är sådana som gör att de får ytterligare en marknad att bearbeta.
Nödvändiga offentliga investeringar, för välfärd och klimat, blir gjorda men till kostnaden att Wallenberg med flera får en bit av kakan.
De rödgröna bör se upp med de här lockropen.
Håll de giriga borta från det vi behöver äga gemensamt.
