Vi brukar prata med honom när vi åker dit och handlar. Han gillar särskilt att prata med vår son och han brukar alltid ge honom en kram. Ja, inte nu under pandemin förstås.

Under de år som han har varit här har han lärt sig en del svenska. Han berättar om livet i Bulgarien. Han tillhör den romska minoriteten och han och hans fru har svårt att få jobb. Diskriminering och trakasserier är vardag. När pengarna inte räcker för att betala elen stängs den av och då kan inte barnen göra sina läxor.

Det är för deras skull han sitter här i kölden. Dag ut och dag in. Det lilla han kan få ihop här ger dem en bättre chans. På somrarna plockar han blåbär som han säljer. Ibland får han ett jobb i någons trädgård. Vi ger honom pengar. Matlådor ibland som han får värma i mikron i byggarbetarnas barack intill matbutiken.

Vi gör alltså kriminella nätverk en tjänst. I alla fall enligt Per Gudmundson. I sin senaste ledartext i nystartade konservativa nättidningen Bulletin går han till attack mot tiggeriet. Konservativ är vad Bulletin-redaktionen själva kallar sig. Men med skribenter som Gudmundson själv, Ivar Arpi och Alice Teodorescu är det lätt att förvänta sig något ännu mer åt höger, något brunare än konservativt. Och nu kommer det.

Under rubriken ”Hemköp brukade inte behöva vakter i dörren” skriver Gudmundson om ett gathörn i Vasastan i Stockholm. Det har med hans ord blivit en uppsamlingsplats. Beskrivna med Gudmundsons ord är det inte människor som samlas där. Det är schabloner. ”Kvinnor i stora kjolar, koftor, badrockar och tofflor”. ”Männen med midjekort jacka, säckiga byxor och toppluva”. Gudmundson ångar på. Han skriver att invånarna i en miljonstad vanligtvis är toleranta inför avvikande beteenden i gatubilden, men det här hade ingen tänkt sig. Nej, den övre medelklassen hade kanske inte tänkt sig behöva se fattigdomen rakt utanför fönstret när de tagit mångmiljonlån för en bostadsrätt i innerstan. Ändå finns den där.

Som intäkt för att det är något skumt som pågår återger Gudmundson reaktioner i lokala Facebook-grupper där ”missnöjet jäser”. Det skrivs om att det ”urineras utanför porten”. Att ”det är satt i system att peta på maten” på Hemköp för att få den. Kommentarerna i Facebook-tråden måste stängas eftersom de blir för hätska. Det spårar ur, men Gudmundson fångar upp dem som underlag som för att driva tesen vidare att det finns ett samband mellan tiggeri och brottslighet. Och att härbärgen och soppkök används som bas för att organisera den påstådda brottsligheten.

Han hänvisar till polisens årliga rapport över människohandel. Den tar mycket riktigt upp de fall där personer har dömts för att ha lurat människor till Sverige med löften om jobb men istället tvingats dem till tiggeri eller till och med prostitution (fyra fall totalt under 2019). Men den som läser rapporten ordentligt ser också att det de flesta som tigger i Sverige inte är kopplade till kriminell verksamhet. Det är inte heller olagligt att organisera tiggeriet. Alltså att till exempel köra människor från en uppsamlingsplats vid ett gathörn i Vasastan till härbärgen eller andra övernattningsplatser. Det är att hjälpas åt.

Gudmundson skriver om Vinternatt, kyrkornas gemensamma projekt för kost och logi till EU-migranter. Han beklagar sig över att som skattebetalare bli medfinansiär i tiggeriet och kräver att Moderaterna infriar sitt vallöfte att förbjuda gatutiggeriet. Annars kommer Sverigedemokraterna gå fram kraftigt i valdistriktet vid gathörnet i Vasastan. Att Europa­domstolen alldeles nyligen slagit fast att det är en mänsklig rättighet att tigga, eftersom ”den som är i en tydligt utsatt situation, har, genom sin inneboende mänskliga värdighet, rätt att förmedla sin svåra situation och försöka tillgodose sina grundläggande behov genom att tigga”, det tar Gudmundson ingen hänsyn till.

Han förflyttar steg för steg gränsen för vad som kan sägas i det här landet. Han gjorde det som ledarskribent på Svenska Dagbladet innan han blev presschef i Kristdemokraternas partiledarstab. Och vi vet alla vad som har hänt med Kristdemokraterna och Ebba Busch under hans tid vid hennes sida. Nu flirtar hon öppet med Jimmie Åkesson och låter honom bjuda henne på fika utan att blinka.

Med miljardärer bakom sig som finansiärer till Bulletin har han nu fått en ny arena för driva opinionen framför sig. Och det är uppenbart att den opinionen inte bara är konservativ.

Utanför matbutiken i mitt område har det nu blivit lunchtid. Temperaturen har stigit till minus tio grader. Det närmar sig fem timmar på den iskalla asfalten. De flesta skyndar bara förbi men mannen i filtarna ler alltid och säger hej. Trots den svåra situation han lever i kan ingen missta sig på hans inneboende mänskliga värdighet. Han är ingen schablon, han är en människa.