Jag ser några obotligt hoppfulla själar hoppas att den som kommer efter Muharrem Demirok kanske kan bli den där sansade liberalen med rättvisepatos som gör upp med Socialdemokraterna utan att ta med sig tumskruvar till förhandlingsbordet. En ny politisk röst som inte är lika… ja, lika Martin Ådahl, det vill säga uppfylld av att vara riksdagens mest högervridna och marknadslojala parti. En röst som kanske till och med kan vistas i samma rum som Vänsterpartiet.
Tyvärr, ej sannolikt.
Ett inre tryck, ett stigande illamående över att driva för långt från den övriga borgerligheten.
Dragkampen om Centerpartiets framtid har pågått ett tag, ett ganska långt tag, specifikt sedan den sekund Annie Lööf aviserade sin avgång. Muharrem Demirok och hans förtrogna har stretat emot tappert, det kan ingen ta ifrån dem, men den här duellen har aldrig handlat om finstilta detaljer eller kommunikativa förmågor, utan snarare om var den forna landsbygdsrörelsen ska hitta sitt existensberättigande. Som ett stödben till sossar!? Tack, men nej tack.
Det är vad det här egentligen handlar om. Ett inre tryck, ett stigande illamående över att driva för långt från den övriga borgerligheten.
Muharrem Demirok drog en gräns mot det som brukade vara Alliansen. Han talade om rasism där han såg den, om att andra som kallar sig liberaler låter sig hunsas av konservativa agendor, om ett paradigmskifte som skapar splittring och till sist bara gagnar Sverigedemokraterna.
Han dristade sig också att peka ut Magdalena Andersson som statsministerkandidat. Han backade, men för sent.
Nu börjar resan hem. Centerpartiet vill inte ha en partiledare som sitter i Dagens ETC:s ledarpodd Tyckpressen och sågar regeringens angiverilag. Muharrem Demirok är ett obetydligt offer för den del av partiet som föredrar ett borgerligt umgänge. Nej, de gillar verkligen inte Sverigedemokraterna. Men unnar sig illusionen att de genuint icke-frihetliga nationalisterna ska kunna hängas av. På något mirakulöst sätt. Lycka till med det. Om något speglar den sortens drömskt C-centriska perspektiv det här partiets återkommande problem, nämligen att självbilden är gigantiskt uppförstorad jämfört med faktiskt väljarstöd och inflytande.
Han kommer att nämnas som en snabb passage när ångerfulla centerpartister framöver gör avbön.
Muharrem Demirok tvingades lämna under förnedrande former. Han blir nu som mest en marginalanteckning. Han kommer att nämnas som en snabb passage när ångerfulla centerpartister framöver gör avbön, inklusive att putta sin tidigare oantastliga regina Annie Lööf från tronen.
Just nu börjar Tidös strateger rita om planerna för 2026. Ny partiledare, nya möjligheter.
Frågan är vad Socialdemokraterna gör?
Så många år som man ägnat åt att försöka skapa ett nytt, beständigt alternativ runt mitten, som ett slags barriär mot flankernas jobbiga krav på klimatåtgärder (Miljöpartiet) och utjämning (Vänsterpartiet) och stängda gränser (Sverigedemokraterna). Man har lirkat, kompromissat, anpassat. Bara för att centerpartisterna vänder ryggen till och kvitterar ut returbiljetten hem till trygga famnen.
Det som har hänt idag kommer ha stor effekt i valrörelsen.
