Inte?

Den har alltid roat mig, denna lite schizofrena inställning som liberaler har till demokrati och tryckfrihet. Deras ideologiska själ ropar ja, ja,  ja men deras penningpung morrar nej, nej, nej.

Yttrandefriheten i liberala länder har blivit alltmer mono-poliserad, alltmer penning-styrd och allt svårare att bryta för den som vill berätta något annat.

I Sverige har bok-branschen förvandlats till några få jättar som gör att snart inga böcker finns i bokhandeln utom de som säljs på pallar.

I Sverige har internets enorma potential av ett flöde av röster, koncentrerats till några få webbsidor direkt skapade utifrån tidningarna och med 90 % av nyhetstrafiken.  Och utrikesmaterial är huvudsakligen från några få brittiska och amerikanska jättar, löftet om det enorma demokratiska fria nätverket av information har förändrats till en krass verklighet om X antal klick för X antal annonser.

När läste du en tysk nyhetsanalys sist? Eller en fransk? Eller en brasiliansk?

Vi lever i en värld med oanade möjligheter till demokrati och information och tusen röster som talar, men vi har skapat en medial verklighet där två tre röster skriker över världen och där varje land och varje stad har en dominerande aktör som styr berättelsen om vad som är viktigt att veta om världen just nu.

Aftonbladet gjorde 32 sidor om Carl Philips såpabröllop, samtidigt som man kritiserade det hela på en sida. Hur sjukt är inte det?

ETC Sundsvall har ett enkelt uppdrag. När något händer ska det inte vara en enda aktör i regionen som bestämmer hur det ska berättas och vad som ska berättas. Det måste finnas fler röster som har olika utgångspunkter och olika idéer om vad som är viktigt.

Redaktionen i Sundsvall kommer fritt välja material från utlandet, inrikes och självklart lokalt. Och även om vi är små i början så kommer dessa berättelser att förändra diskussionen.

Jag vet att det här fungerar.

När vi startade ETC Örebro öppnade den liberala nyhetskolossen (Nerikes Allehanda) plötsligt sina spalter för arbetarrörelsens röster. Bara genom att existera fick den lilla lokal-tidningen den stora draken att bli lite mer försiktig.

Det kommer självklart ske i Sundsvall också.

Och det är en av anledningarna till att det alltid måste finnas fler röster att nå ut via.

Ingen liberal kan acceptera att det bara finns ett företag som styr all livsmedelsförsäljning.

Ingen liberal kan tänka sig att vi bara har ett parti att välja på.

Ingen liberal accepterar idén att du bara ska ha ett enda klädmärke att välja på.

Men samma liberaler tycker det är nödvändigt med en enda lokaltidning, förutsatt att den är liberalt styrd.

Och sen gömmer man sig bakom påståendet att tidningar inte styrs av ideologi eller ekonomi utan att de oberoende och opartiskt försöker skildra världen. Om det var sant borde det räcka med en public service-tidning i varje stad och en enda radio och en enda tv. Inte sant?

Så det lustiga som hänt är att det är socialister som i dag slåss för den valfrihet som liberaler genom ”marknadens tvång” försöker förstöra.

Att vara liberal och lägga ner ”den andra tidningen” på orten är att hyckla. Självklart kunde Dagbladet ha fortsatt, det är inte ekonomi som skapar nedläggningar inom media-industrin, det är vinstjakt. Det här råkar jag veta inifrån. Jag ger ut tidningar med betydligt lägre upplaga än den Dagbladet hade och det fungerar utmärkt.

Men idén att medieägare köper in lokala andratidningar för att ”effektivisera” är inte ny, det brukar sluta precis som i Sundsvall, den andra tidningen urvattnas och läggs till slut ner då den aldrig kan bära sig enligt de kalkyler ägarna jobbar efter. (Nästa område som snart kommer sakna en andra röst är nog Dalarna.)

Men för alla demokrater är det viktigt att veta att det inte är kris inom tidningsvärlden, det är däremot kris på annonsmarknaden. Tidningar som baseras på annonser slåss mot en mycket billigare digital annonsvärld (Facebook t ex) och därför kämpar ägarna för monopol lokalt – för att skydda annons-affären.

Men nu anser inte jag att tidningar ske ges ut för att skydda annonsmonopol.

De har ett eget värde.

Sundsvall har i dag landets kanske sämsta ekonomibevakning, sämsta kulturbevakning och en riktig usel demokratisk diskussion. Det här är inget jag påstår, utan det tycker de läsare som pratat med oss och som tagit en förhands-prenumeration på denna tidning. Runt tusen personer som tycker att något annat behövs.

Självklart kommer inte en liten redaktion på två personer kunna fylla alla luckor, men med läsarnas hjälp kommer de att kunna göra nedslag som berättar om ett annat Sundsvall.

Vår budget bygger på att 2 000 personer prenumererar innan årets slut, det är enkelt och rätt blygsamt men gör det också möjligt för oss att bygga en webb som kan nå många tusen fler runt tidningen.

ETC Sundsvall har inte startats av mig eller ETC förlag, det har startats av dessa förhandsprenumeranter och de Sundsvallsbor som stött vår lånekampanj och som gör att vi kan starta. (Totalt har vi nu lånat in över en miljon kronor – pengar som återbetalas när presstödet är klart. Målet är att låna in dubbla summan.)

Nej, vi kommer inte göra en Dagbladet av den enkla anledningen att varje tidning måste vara unik.

Vi kommer komma varje fredag och ibland massdistribueras för att fler ska kunna känna till att det finns en annan röst.

Du som får denna tidning är vår viktigaste tillgång. Om du inte redan prenumererar, så gör det. Och skicka till vänner som borde göra detsamma.

Men sen måste du också börja använda tidningen. berätta vad du vill läsa om, ge tips om sånt som måste berättas och debattera via tidningen.

Det är en kul resa som börjar nu.

Tack för att vi fick starta!