Hur lär vi oss leva jämlikt? Hur skapar vi gemensam ekonomisk frihet utanför bankernas makt? Hur ska vi ändra berättelsen om livet? Hur ska vi lära oss sluta lyssna på de där nedbrytande berättelserna om hopplöshet och reaktionens skrämmande enfald?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Varje dag får du 200 nyheter i ditt flöde, jag tror att bara fem eller sex är positiva berättelser om våra möjligheter, allt annat handlar om att mata uppgivenheten eller ilskan som inte leder någonstans. (Ja, Donald Trump är en idiot men nyheterna om honom handlar inte om världen, det är som en enda dimridå för att slippa diskutera det systemskifte en allt desperatare ekonomisk elit piskar upp till nya nivåer.)
Förstå att de som har makt inte klarar jobbet. Deras ”ansvar” är en flykt från de verkliga problemen, det samhälle de leder klarar varken miljöhot eller ekonomiska hot mot folkmajoriteten, de öser i stället på i en vinstjakt som förstör och de har inget svar alls på den enkla frågan ”varför”.
Varför kan vi inte ha jämlika pensioner? Varför lever barn fortfarande fattigt i det rika Sverige? Varför skapar den rika i Sverige tio gånger större utsläpp än den fattiga? De har ju råd att göra rätt? Varför? Och ”därför” är inget svar.
Ja, ETC är ett politiskt projekt. Alla dessa små företag, dessa tidningar och försök att skapa motberättelser, solcellsparker, hyreshus och sparande, är del i en rörelse som söker. Varken jag eller någon annan som fått friheten att jobba med detta, vet hur den ska utvecklas.
Vi provar och frågar dig som läser och stöder oss om nästa steg. 2017 startade vi på det sättet en dagstidning, en lokal edition byggd på Dagens ETC: ETC Göteborg. Fantastiskt och ”omöjligt”. Två dagstidningar där den lokala får stöd av nationell och global bevakning. Ska vi prova mer sådant?
Vi startade tre ETC-bokkaféer/mötesplatser som efter en långsam start mot julen blev riktiga succéer. Ska vi skapa fler sådana platser? Vill du använda dem?
Och hur gör vi så att den nya satsningen ETC Play inte bara blir fina filmer och samtal, utan läsardriven rörlig berättelse om den kraft vi har gemensamt? Jag vet inte, jag bara vet att det går.
Det jag vet är att rädsla gör oss svaga. Rädsla för misslyckanden, för att tvingas tänka om, prova igen gör att man kanske hellre avstår än försöker. Någon annan får prova först. Och när alla tänker så kan vi samlas till möten och ropa ”varför inte någon gör något”.
Därför ska vi försöka skapa en digital dagstidning 2018, att utifrån Fria Tidningen se om vi kan samla hela omställningsrörelsen och krafter utanför partistriderna i en motberättelse om att ett annat samhälle börjar här och nu, inte i en plan långt bort med färdiga ritningar.
Om det är något en liten rörelse kan gör så är det kanske att visa andra att försök befriar. Jag vet att det du läst om vår nya digitala plattform kan låta luddigt i dag eftersom vi vill skapa något som är större än bara artiklar och kommentarer.
Jag är övertygad om att en rörelse ut ur det här samhället inte kan vara beroende av algoritmer i Facebook eller Googles manipulerade söksystem.
Det kan däremot de som vill förstöra samtalet använda, ja, det är inte en slump att troll och extremhöger passar så bra i sociala medier där kritik och fakta är ett hot som måste hållas på plats med hånandets besvärjelse. Så arga de är. Så rädda.
Visst kommer 2018 bli året då rasismen pressas tillbaka en del, men i grunden tror jag vi inte kan bekämpa rasism utan en annan ekonomisk politik.
Det är möjligt att Magdalena Andersson (S) eller Ulf Kristersson (M) med reaktionära ord kan få några SD-väljare att leta sig hem igen men det förändrar ju inte problemet. Den rika världen behöver miljoner nya invånare för att klara omsorg, utveckling och omställning.
Vi går in i ännu ett valår och egentligen är det märkligt att en borgerlighet i sådan total kris inte utraderats av sitt misslyckande (nämn en borgerlig ”reform” som gått bra).
Jag tror huvudorsaken är att de rödgröna inte heller är rörelser i dag. Borgerlig makt (och de har den mediala, ekonomiska och halva den politiska) kan bara mötas av rörelser, inte av pr-maskineri.
De rödgröna partierna är förändrade. De är anställda organisationer utan verklig förankring, utan folk, det är länge sedan partierna var sociala rörelsers utskott.
Och i dag syns det i att partipolitiken ryms i en allt mindre fålla, till och med V har börjat låta som ”ansvarsfulla” satsare på mer militär och MP har blivit så ”ansvarsfulla” att själva omställningen läggs på något du ska ordna, inte stat eller näringsliv. (”Cykla”, ropar partiet och är sedan med när regeringen beslutar att bygga ny flygplats.)
Går det att föra en valdebatt som handlar om vägar ut ur detta i stället för vägar in i partiegoismens ritual? Ja, det är klart det går. Nu är det ju 2018. Stort tack för allt stöd och uppmuntran vi fått.
Ska vi inte ta ett steg till?
PS. Efter helgerna startar jag en liten ETC-blogg där alla läsare kan ställa frågor om ETC och utvecklingen. Det är så mycket stort och smått och en hel del roligt som händer att ledarsidan inte räcker till. Mejla johan@etc.se om du undrar över något vi gör eller borde göra.