Annie Croona: Nu är det högsäsong för toapanik

Ibland skojar vi på redaktionen om att kultursidan är hipp och ledarsidan nördig. När jag nu sätter mig och skriver en text om offentliga toaletter inser jag att den uppfattningen nog är helt korrekt.

Men om vi ska prata allvar: Det är inte klokt att det knappt går att hitta en toalett på stan, och att caféernas toaletter är reserverade för gäster. (“Köp en kaffe för att få kissa – och så blir du kissnödig igen!”)

För en med världens minsta och/eller mest överaktiva blåsa är varje vistelse utanför hemmet en stressig upplevelse. Jag har tvingats sammanställa en mental lista över toaletter som är enkla att smyga in på.

Där finns bland annat en butikstoalett (toppen eftersom man kan låtsas vara på shoppingrunda och inte ens behöver smyga) och en cafétoalett som går att nå via en bakväg, utan att personalen ser en.

En bekant har en mobilanteckning med koder till alla Espresso house-toaletter hon besökt. Och ja, jag har kissat på ovärdiga platser utomhus: på Kungliga Djurgården, i ett glest buskage utmed en högtrafikerad motorled, omringad av människor på Göteborgsvarvets startområde.

Look what you made me do, politiker. Och nu kommer sommaren. Jaktsäsongen. Det är jakt på sol, uteserveringsbord – och toaletter. Jag våndas. 

Och jag är inte ens den mest utsatta toajägaren: jag har inga blöjbarn, lider inte av inkontinens och har ingen stomipåse att tömma. Men de som bockar av en eller flera av dessa ska väl också kunna slappna av när de går på stan? 

Antalet toaletter per 100 000 invånare – 26 stycken – svarar nej. Men på ETC-redaktionen – fem toaletter på cirka 40 anställda, eller 12 500 på 100 000 – säger vi ja.