I själva verket är det ett utmärkt förslag som hamnat i skuggan av kravet på en samtyckesreglering. Under många års tid har medialt uppmärksammade våldtäktsdomar lett till krav på just en samtyckeslag, det senaste året genom intensivt kampanjande av bland andra föreningen Fatta. Och det låter ju både självklart och bra. Samtycker en person inte till en sexuell handling så är det ett övergrepp.
Men vad skulle en samtyckeslagstiftning leda till? Det trista svaret är: Förmodligen inte särskilt mycket. I bästa fall ger det en normerande effekt men det finns inte mycket som tyder på att det skulle leda till fler åtal eller fler fällande domar.
En samtyckesreglering är en förändring av brottets objektiva sida, beskrivningen av vad som ska vara uppfyllt för att det ska röra sig om en våldtäkt. Men det räcker ju inte med att konstatera att det, objektivt sett, varit fråga om en våldtäkt. För att gärningspersonen ska kunna straffas krävs det att denne agerat med uppsåt. Förenklat: att vi kan svara ja på frågan ”fattade han att hon inte ville?”. Många våldtäktsmål (inte minst just de uppmärksammade mål som lett till krav på samtycke) har gått på grund just här. Här gör en samtyckesreglering varken från eller till.
Men måste vi ställa krav på uppsåt då? Nej, det är just här frågan om oaktsamhet kommer in. Det kanske inte går att visa att gärningspersonen fattade, men vi kan åtminstone konstatera att hen BORDE ha fattat. En aktsam person hade fattat. Ungefär som med ”vållande till annans död” och andra oaktsamhetsbrott som redan finns.
Moderaterna är inte ensamma om att driva frågan om oaktsamhet, delar av den feministiska rörelsen har försökt lyfta frågan länge och vänsterpartiet fattade galoppen ganska nyligen och har motionerat om både samtycke och oaktsamhet. Läser man mellan raderna på moderaternas utspel verkar det som att de eventuellt öppnar upp även för en samtyckesreglering vilket innebär att vi kan ha en riksdagsmajoritet för flera bra förändringar nästa år.
Kan vi sen (snälla!) lämna straffrätten och detta fokus på lagändringar? Låt oss backa ut och lyfta blicken något. Det anmäls cirka 20 000 sexualbrott varje år i Sverige och av dessa leder anmärkningsvärt få till åtal. Det är mycket stora skillnader i olika polisdistrikt vilket visar att en förändring och förbättring av polisens arbete med sexualbrott är centralt. Så här långt har vi säkert också med oss moderaterna.
Låt oss sedan backa några steg till. De anmälda brotten är bara toppen på ett gigantiskt isberg. Mörkertalet är enormt. Och även om det naturligtvis vore bra om fler vågade anmäla måste vi ha större målsättningar än så. Skulle det inte smaka fint med en nollvision för våldtäkter? Kan vi ha det för trafikskador kan vi väl ha det för sexualbrott.
En nollvision för våldtäkter skulle styra upp juridiken och polisen lite snabbt och sen börja i andra änden. Hur gör vi för att det inte ska inträffa våldtäkter? Vi kan stärka arbetsrätten och arbetsmiljöarbetet (ok, här någonstans har vi tappat moderaterna) och pytsa ut resurser och kunskap till våra skolor. En tredjedel av sexualbrotten sker nämligen på jobbet eller i skolan. Vi kan förändra det som kallas tillfällesstrukturen. Mindre sprit, nätvandrare, anpassad stadsplanering och så vidare. Vi kan satsa på kvinno- och tjejjourer och lära tjejer att slåss och bli medvetna om sina gränser och rättigheter. Vi vet genom studier att det är åtgärder som kan minska antalet sexualbrott.
Ska vi inte vända blicken mot männen också, undrar kanske någon. Är det inte de som ska lära sig att inte våldta? Jo, det kan man tycka. Men hur gör vi det? Jag tror att det kräver att vi vänder blicken mot oss alla. Samhället, kulturen, manligheten. Våldtäkter och sexualbrott är inget av naturen givet. De har varierat och varierar i tid och plats beroende på hur vi formar samhället. Fyra våldtäkter i timmen (ja, räknat med mörkertalet hamnar vi där) är inget annat än ett gigantiskt skämmigt misslyckande för vårt samhällssystem.
Det skulle kunna se annorlunda ut. Jämställdhet, inte bara ur genusperspektiv utan ur alla aspekter, är den långsiktiga lösningen. Ett jämlikt och tryggt samhälle är en grogrund för ett samhälle utan sexualbrott. Om detta ska vi prata om i vår nollvision.
