Återigen flödar debatten runt sprutbytesprogram för personer med missbruk. Många är de som ”vet bäst” i den här frågan. Dagens Nyheter skriver på ledarplats bland annat ”håll kommunerna borta från sprutbyte” samt ”att sprutbyten inte primärt är en narkotikapolitisk fråga”. Detta lär det fortsätta tvistas om.
Kommunerna har det yttersta ansvaret för sina medborgare oavsett om de är missbrukare eller inte, och har krav på sig att samverka med andra myndigheter för att till exempel missbrukare ska få den sjukvård som de har rätt till.
Jag vill påstå att sprutbytesprogram är en narkotikapolitisk fråga, och kommunerna ska naturligtvis vara med i besluten när det gäller sprutbytesprogrammens vara eller icke vara, eftersom det rör kommunens medborgare.
Politiker och läkare som förordar sprutbyte, använder sig främst av argumentet ”att vi måste förhindra smittspridning”, medan de som är emot menar ”att sprutbyte är ett sätt att underlätta för fortsatt missbruk”. Ofta tenderar debatten tyvärr att polariseras.
Forskning i denna fråga lämnar inga klara besked om sprutbytesprogrammen är verkningsfulla, därför tillåter jag mig att fortsatt vara tveksam till dessa program. Göteborgs stad har i flera årtionden bedrivit ett offensivt arbete kring både missbruk och smittspridning bland missbrukare, men utan sprutbytesprogram. Dessutom har man ett fungerande arbete för att begränsa smittspridning.
Anledningarna till att jag anser att det är en narkotikapolitisk fråga som i allra högsta grad berör kommunerna är många. Men för att nämna några; när det gäller sjukvårdens uppdrag vill vi i alla andra typer av vård se till att människor blir friska och kan leva ett liv utan mediciner eller annan insats, genom sprutbytet riskerar vi att förlänga människors missbruk.
Det finns i dag krav på kommuner och regioner eller landsting om samordnad individuell plan för personer som behöver insatser från både socialtjänst och sjukvård, detta gör att kommunerna i allra högsta grad ska vara inblandade i vilken åtgärd som erbjuds.
Personer med ett injektionsmissbruk har varit aktiva ganska länge innan dessa program kommer ifråga, och för att de ska få ett bra liv krävs annat än sprutbyte.
Region Örebro län och Örebro kommun är överens om att sprutbyte inte är aktuellt och regionen erbjuder bland annat motiverande samtal och vaccinationsprogram. Bra så långt, men för att fullfölja ett motiverande samtal som sker inom sjukvården krävs att samverkansparterna (kommunerna) tar ett större ansvar för att det kommer igång: tidiga insatser utifrån medborgarens behov, långa verkningsfulla behandlingar, fler platser inom beroendevården samt snabbare ingång till missbruksvård.
Dessa brister är uppenbara och människor far illa och alltför ofta nås vi av besked om människor som har överdoserat och dött. Vi har nolltolerans mot dödsolyckor inom trafiken. När får vi nolltolerans mot dödsfall på grund av överdoser? Nu om jag får bestämma!