Ska vi jubla över att det just nu är möjligt att åka metro och buss i Paris utan att behöva lösa biljett? Det här är myndigheternas panikåtgärd på grund av farliga utläppsnivåer. Dödliga. Varje år avlider 6 500 parisare till följd av föroreningarna, enligt Frankrikes hälsodepartement. Det är givetvis betydande smolk i glädjebägaren.
Att det dröjt så länge.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men att miljonstadens beslutsfattare till sist ändå agerar mot det uppenbart ohållbara – 600 000 fordon trafikerar dagligen gatorna – är åtminstone en signal om att (fossil)bilens ställning inte alls är självklar, utan av nödvändighet omprövas. Och inte bara i Paris.
Nyligen aviserade borgmästare från Paris, Madrid, Aten och Mexico City att dieselfordon förbjuds från 2025. Politiker som vill rädda liv och klimat måste ta ställning till hur framtidens transportlösning ska se ut. Paris har börjat hantera detta. Bland annat genom att tvinga bort äldre fordon: bilar registrerade före 1997, motorcyklar registrerade före 1999.
Londons borgmästare Sadiq Khan planerar att satsa motsvarande nästan 9 000 miljoner kronor på att bygga ut stadens infrastruktur för cykelpendling.
Tysklands förbundsråd har antagit en resolution om att bensin- och dieseldrivna ska förbjudas från 2030.
Nederländerna kommer sannolikt att välja 2025 som tidsgräns.
På andra sidan Atlanten har delstater – inklusive Kalifornien – förbundit sig att bara sälja elbilar 2050.
Sverige?
Transportstyrelsen rekommenderar att fossila fordon förbjuds i vissa stadskärnor. 2030 skulle kunna vara ett lämpligt mål för en total utfasning, enligt klimatminister Isabella Lövin (MP).
– Det är en klar möjlighet att det kan bli så. Som klimatminister ser jag ingenting annat än att vi måste fasa ut de fossila bilarna, säger hon till Aftonbladet.
Bensinbilen lever på lånad tid. Det är ofrånkomligt. Men möjligen svårt att acceptera för den som hellre väljer att förlöjliga Stockholms policy om jämställd snöröjning, som ännu inte implementerats fullt ut, men som kommer att innebära att även trottoarer och cykelvägar prioriteras.
En självklarhet för en stad som vill klara grön omställning.
En annan självklarhet är att förbud speglas av satsningar på kollektivtrafik.
Så många som möjligt måste omfattas av det alternativet. I tillgänglighet ingår den ekonomiska faktorn. Att alla ska ha råd. Slutsatsen blir att en framtidsfokuserad stad ska blicka mot Paris – och många andra städer som prövar gratis kollektivtrafik. (Nu är den inte gratis. Ingen behöver köpa biljett eller månadskort, men alla finansierar gemensamt genom skatt. Det är så nolltaxa fungerar.)
Leif Pagrotsky föreslog i fjol ett sådant system för Stockholm. Men svaret från landstingets socialdemokratiska opposition: ”Gratis kollektivtrafik skulle öka trycket på kollektivtrafiken ännu mer och därmed kräva fler investeringar som behöver finansieras.”
Ja?
Det är liksom det som är meningen. Att fler ska välja kollektivt istället för bil. Att politikerna skapar förutsättningarna. En metod är att styra trängselskatt till kollektivtrafik istället för nya motorleder.
Människorna behöver nolltaxa, för hälsans skull.
Klimatet behöver nolltaxa.
Det är ingen utopisk lösning.
Det har Dagens ETC visat i tidigare granskningar. I Stockholms län skulle det krävas en höjning av landstingsskatten med 1,88 kronor vilket motsvarar 349 kronor för en medelinkomsttagare. Jämför med kostnaden för ett månadskort: 810 kronor. Hur många fler skulle inte resa kollektivt om det kostade dem 461 kronor mindre?
