Det är helt fel, ett falskt påstående som envetet upprepas utan verklig fakta som grund.
Inte bara Reinfeldt – som gick ut med 70 år som pensionsgräns – har varit inne och propagerat runt detta. Även nuvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), menar att
framtiden ska innebära senare pensionsålder.
Varför? Jo, för att "vi lever längre".
Men det är ju inget argument för senare pension. Att vi jobbar hårt några decennier är egentligen bara ett starkt argument för att vi då ska kunna ta det lugnare de sista. Det finns inga moraliska argument för att människor inte ska få äga sin egen tid länge.
Däremot finns det falska ekonomiska påståenden.
Pension betalas inte av pengar som sparats i fonder eller banker. All pension bygger istället på att samhället jobbar, forskar och utvecklas. Produktiviteten, det vill säga hur mycket vi kan klara av att skapa under en timme, ökar hela tiden. Med robotteknologi, datastyrning och den nya världen av maskiner som pratar med varann kommer effektiviteten höjas. Ännu mer när de jobbar mot ett gigantiskt "Big Data", alltså en enorm kunskap om människors beteenden och behov och nöjen. Vi går alltmer mot ett samhälle där arbetstiden, tvärtom vad som ofta hävdas, kan minska, trots att vi lever längre.
Minskad arbetstid behöver inte alls innebära något problem inom äldrevården, det handlar bara om att människor istället för att köra buss eller taxi (när dessa kör sig själva) istället kan ägna mer tid åt att ta hand om varann. Fler händer i vården är en fullt möjlig framtid.
Pension betalas via skatt. Om vi tycker pensionerna är för låga så kan vi öka omfördelningen i samhället, höja skatten och då är frågan löst.
Om vi tycker att pensionerna blivit för höga för en del och för låga för andra, så kan vi skattevägen utjämna dem.
Det här är viktigt, många tror att vi "sparar" till pension, men det är inte sant. Om vi skulle använda fonder för att betala pension, det vill säga sparande och dess avkastning, då skulle vi behöva ha fonder som var gigantiska, vi pratar 10 000 miljarder som alltså skulle ligga på börsen och "ge pension".
Men att spara ihop sådana summor skulle ödelägga ett lands ekonomi. (De stora AP-fonderna är en tiondel av dessa och de står i dag bara för en liten del av människors pension.)
Istället är det från produktionen här och nu, via skatt, som vi betalar pension.
Så vad avgör då vilken pension vi klarar?
Dels hur vi fördelar samhällets inkomster, det vill säga omfördelningen mellan rika och fattiga.
Dels hur många som arbetar och skapar dessa värden.
Och här ser det rätt bra ut för Sverige.
Runt 58-59 procent av svenska folket är i arbetsför ålder. Det här kommer sjunka marginellt kommande år (som lägst till 54 procent enligt långtidsutredningen) så antalet som KAN jobba är inget stort problem.
Vi måste inte tvinga de äldre att jobba några år till på grund av brist på folk i sig.
Däremot behöver vi få bättre fart på utbildning så nya kan lära sig det äldre kan. Det gäller kanske speciellt inom vården, vissa hantverksyrken och utbildning.
I Sverige har vi dessutom hög sysselsättning. Runt 78 procent. Det är mindre än andelen före krisen 1992 då 83 procent jobbade.
Andelen som jobbar är viktigare än antalet år eller skattenivån.
Kan vi höja antalet som får jobba till de siffror vi hade före nedskärningarna i Sverige så är pensionsfrågan inget problem alls de kommande decennierna då "fler lever längre".
Tvärtom, kommer vi tillbaka till en sysselsättningsgrad på över 80 procent kan vi faktiskt höja, åtminstone försvara, pensioner utan att höja skatterna, trots att vi är fler som blir äldre.
Så vad kan vi lära av det?
Att inte lyssna på propaganda.
Det finns ett ord som förklarar hur sjukdagens syn på pension och arbete är.
Det är när en politiker använder ordet "försörjningsbörda". Alltså den tunga post på lönarbetarens axlar som består av försörjning av de som inte jobbar.
Försörjningsbörda låter ju tungt.
Men i själva verket är det verkliga och rätta ordet... försörjningskraft.
I dag har en arbetande en enorm försörjningskraft jämfört med för femtio år sen.
Vi har blivit rikare, smartare, snabbare och friskare även som arbetande.
Hela pensionsdebatten bygger på ett medvetet missförstånd.
Pensionärer kallas en kostnad när de i själva verket är en tillgång.
För när pensionärer får ersättning snurrar deras pengar tillbaka in i samhället, de konsumerar, investerar, reser och lever som alla andra. Gör nytta.
Vad beror missförståndet då på?
Jag tror svaret är lika enkelt som problemet.
Man talar om pensionen som ett problem eftersom man absolut inte vill höja, utan snarare sänka skatterna i samhället.
Det är särintresset som talar här.
De välbetalda som gärna vill ha det ännu bättre.
Skyll inte på pensionärer som får leva ett långt liv.
Skyll på de girigas enfaldiga egoism.