Klimatfrågan har, som du säkert vet, några väldigt enkla lösningar. Sluta ta upp olja, kol och gas. Toksatsa på sol och vind och vatten. Sluta hugga ner skog. Ställ om matproduktionen. På klimatmötet i Paris är det därför dessa fyra frågor som inte kommer åtgärdas. Det blir i bästa fall avtal med några luddiga löften för att lugna oroliga medborgare. Men fossil smuts kommer inte stoppas, förnybart kommer inte stödjas, skogen kommer huggas ner och jordbruket få nya miljarder för att fortsätta som förr. Inte ett förbud, inte ett stopp av allt som förstör. Varför?
Därför att de som styr denna förstörelse är företag, och företagens ägare och de vill över huvud taget inte tvingas till något. Det stora problemet med klimathotet är inte bristen på alternativ, bristen på teknik eller bristen på pengar. Det stora problemet är att de som styr pengarna tjänar mer på att fortsätta förstöra. Det är inte politiken som är oförmögen att göra något, det är ekonomisk makt som stoppar. Det vi ser är ett system som kollapsar framför våra ögon. Verkligen kollapsar, och de ansvariga låter det ske för att man, likt en störd pojke som sitter på huk och utan empati drar ut benen på en spindel, inte kan hindra sig.
Hur vet vi det? Tja, låt 30 år av historia ropa till dig. En lustig sak med klimatfrågan är att den stora elefanten i rummet faktiskt alltid också varit den alla pekat på. Den heter ”energieffektivisering” och handlar helt enkelt om att snabbt minska energin vi använder till en tredjedel. Och detta kan ske utan att du får ett sämre liv eller att jobben blir färre eller maten mindre eller... Det är BARA plus, plus, plus. Och ändå sker det inte. Förra veckan skrev två chefer för ABB och presenterade fantastiska siffror runt något så på ytan tråkigt som ”energieffektivisering av motorer”. Om industrier och fastigheter hade smartare motorer skulle vi spara enorma mängder energi och därmed minska utsläppen. Om pumpar och fläktar i världen byttes till ”varvtalsreglerade”, skulle besparingar motsvarande all el som produceras inom EU, vara hemma. Om bara det snabbaste och billigaste genomfördes, minimum alltså, så skulle 165 kolkraftverk kunna stängas av. Och det som är mest avslöjande med detta är att för de flesta stora företag på jorden skulle det bara ta ett till två år att betala en sådan investering och istället skapa lönsamhet. Två års betaltid! Och de genomför det inte.
För att förklara det här behöver man inte vara psykolog, det räcker med att se en usel Hollywoodfilm, typ den gamla Wall Street. Greed is good. Girighet är gott och korrekt och nödvändigt för kapitalägare. Alltså inte för företagen i sig, utan för ägarna. Det som styr ett företag är vem som äger, ägarens jakt på ökad avkastning avgör börskurser, banklån, investeringar och sammanslagningar. Ägaren är piskad att gentemot andra kapitalägare prestera maximal avkastning, för annars sjunker värdet på kapitalet. Det här betyder att en hållbar investering alltid står tillbaka för en kortsiktig som ökar vinst och börskurs snabbt. Om ett företag kan välja mellan att focka 1 000 personer och hoppas att de som är kvar klarar jobbet med ökad stress, eller att byta ut alla motorer, och spara in kostnaden i minskad energiförbrukning på bara två år, ja då satsar man på det förra.
Det här är inget nytt. 2011 skrev jag och Sten Ljunggren i Ekonomihandboken om en McKinseyrapport som redan då visade att en tredjedel av alla klimatåtgärder var lönsamma bums för företag och ändå gjorde de dem inte. De struntade i det. Snacka om ett större misslyckande för ett ekonomiskt system.
De som har resurserna och tekniken och kan rädda världen, vägrar för att de inte tvingas göra det. De sitter och drar ben av spindlar. Vad får vi i stället? För några veckor sen gick kungen ut och föreslog skämtsamt förbud av badkar. (Det är ju helt galet såklart, mycket bättre att låta solen värma vattnet). Och visst kan vi skratta åt alla denna greenwash från ansvariga och ”mäktiga” som påstås påverka ”utvecklingen”. Politiker kan nu gå ut och uppmana människor att ”ställa om”. Och så skyller man på Kina eller Indien för att det är så svårt att ”komma överens”.
Men svårigheten ligger inte där. Den ligger i att man inte vill tvinga de som äger att agera.
Klimathotet beror på feghet, inte på okunnighet eller maktlöshet.
För någon vecka sen skrev jag att det enda sättet att politiskt lösa den här maktlöshetssjukan är om vi helt enkelt köper ut förstörarna. Betala dem för att sluta plåga världen. Efter lördag vet vi om det finns något mod alls bakom stora ord. Om inte finns det bara en väg kvar för att lösa det hela. Jag tror du vet vilken.
