Pixar är studion bakom gulliga barnfilmer som ”Toy story” och ”Bilar”. På grund av att jag är förälder har jag sett dem alla, många gånger. Några dolda, kriminella budskap har jag inte uppfattat. Däremot ett flöde av regnbårgsfärgade lyckokakor om att vara snäll och aldrig sluta drömma. 

Men okej, jag sväljer kroken. 

Några minuter av research senare visar det sig att miljoner människor engagerats av konspirationsteorin att Pixar utgör en aktör i ett hemligt nätverk som handlar med barn för att ur deras små kroppar utvinna ämnet adrenokrom som ”eliten” – förbluffande ofta betyder det naturligtvis judar – injicerar för att förlänga sina liv och sitt diabolika maktutövande. 

Jag har skrivit om detta hjärnspöke tidigare. Det är en av de värsta sakerna som kommit ur Qanon-rörelsen, uppenbart inspirerat av medeltida och antisemitiska blodsmyter. 

Det är kort och gott skitsnack. 

En detalj – ”A113” återkommer som referens i filmerna – förvrängs till vansinne. Den kemiska beteckningen för adrenokrom, hävdar fanatikerna. Nej, stämmer inte. Däremot är det beteckningen för klassrumet där många av studions tecknare suttit under universitetsåren. 

En charmig blinkning blir plötsligt en hyllning till barnamord. 

Nej, det är inte friskt. Och jag tror inte att jag är ensam om att allvarligt våndas över hur journalistiken ska lyckas nå människor som just nu pusslar ihop sin värld från de mest spektakulära, sinnesförstörande fragment som flimrar genom nätets utposter.