"Svenskarnas parti förespråkar därför en avveckling av den mångkultur som genomsyrar dagens samhälle ... Detta innebär att endast personer som är genetiskt lika svenskarna skall kunna få medborgarskap i Sverige ... Därför skall endast svenska medborgare tillåtas inneha positioner motsvarande dem i de tre statsmakterna riksdag, regering och massmedia. Inga icke-svenskar skall tillåtas att inifrån Sverige sitta på så betydande poster att de kan propagera utifrån en främmande etnisk lojalitet.”
Jag citerar ur det tiopunktsprogram som Svenskarnas parti har på sin hemsida. Det är svårt att se annat än att detta parti rakt av förespråkar diskriminering och att programmet översatt till praktisk politik innebär hets mot folkgrupp. Svenskarnas parti lägger sin ideologi på genetisk grund och hävdar att det är blod och gener som förenar svenskar. Det rör sig om en ganska traditionell nazism, indränkt av värsta sortens klassiska socialdarwinism.
Det bör också påpekas att ideologin är uttalat höger med viss marknadsliberal touch: Det klagas mycket över ”skattetrycket” och partiet åkallar de svenska bergsmännens uppror mot utländska skattefogdar på 1400-talet. Partiet vill ersätta klasskamp med klassgemenskap; det viktiga är att svenskar håller ihop mot utlänningar. Svenskarnas parti vill också avbryta ”experimentet” med demokrati.
Går det att förbjuda Svenskarnas parti att demonstrera?
Under helgen höll partiet torgmöten i både Falun och Stockholm. Några dussin nazister ställdes mot många tusen antirasister. Ingen behöver tveka kring att stödet för Svenskarnas partis ideologi ligger nära noll. Partiet utgör inget direkt hot mot demokratin, även om enskilda medlemmar utgör ett hot mot individer som inte lever upp till deras ideal.
Svenskarnas parti saknar allt konkret inflytande över svensk politik. Men partiet spelar en annan roll: Dess existens normaliserar Sverigedemokraterna och alla mer vaga uttryck för rasism.
Jag kan inte bevisa det, men jag skulle tro att 90 procent av dem som lägger rösten på SD också betraktar detta nazistiska parti med avsky. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur den högsta SD-ledningen ser på den enorma uppståndelse som detta lilla nazistiska parti väcker. Jag tror inte att de sörjer det. De kan peka på Svenskarnas parti och säga: det där är extremister. Vi står för något annat.
Är det rimligt att förbjuda nazistiska demonstrationer? Min spontana känsla inför det är djupt kluven. När yttrande- och organisationsfriheten inskränks i en ända av det politiska spektrat kan den onda cirkel uppstå där organisationer i en annan ända av politiken snart förbjuds. Många djupt konservativa personer skulle ha föga emot att anarkismen eller de ideologier som tycker att klasskamp är viktigt stämplas som samhällsfarliga. Och så vidare.
Trots det börjar jag mer och mer luta mot att det är rimligt att börja fundera på om inte ett parti som Svenskarnas parti bör förbjudas att demonstrera.
Partiets program är ett program för diskriminering och innebär hets mot folkgrupp. Högsta domstolen har också slagit fast att rasistiska uttryck på gator och torg är förbjudet. Det finns dessutom hos svenska folket en minsta gemensamma nämnare som drar en civilisatorisk anständighetsgräns vid nazismen och ett förbud skulle knappast uppröra den allmänna rättskänslan.
Om vi leker med tanken på att Svenskarnas parti eller exempelvis Svenska motståndsrörelsen hade varit förbjudna de senaste fyra åren – vad hade det fått för konsekvenser? Kanske räcker det med att titta på den valrörelse som nu pågår. Vi har fått en valrörelse där flyktingfrågor och rasism stått i centrum – men där de brännande frågor som rör ekonomisk jämlikhet eller klimat är rätt så frånvarande. I den nyutkomna antologin Rasismen i Sverige skriver Magnus Linton: ”En politisk konfliktaxel som borde gå längs ekonomi-rättvisa-fördelning har successivt flyttats mot en som går längs kultur-invandring-värderingar.” Och när det sker lämnas lätt de ekonomiska strukturer som föder rasismen ifred.
Jag har skrivit det många gånger: antirasismen är nödvändig och det är fantastiskt att se att så många människor står beredda att visa sin avsky för nazism och rasism. Men antirasismen kan aldrig i grunden besegra rasismen, som växer ur den sociala och ekonomiska otrygghet och förbittring som många känner.
Valrörelsen 2014 har blivit något av Sverigedemokraternas valrörelse. Deras frågor dominerar. Vi har ingen generaldebatt om varför Sverige har en av Europas sämsta a-kassor, om varför skolan krackelerar eller vad det är för politik som gjort över 80 000 människor utförsäkrade.
Alla stirrar på SD och Svenskarnas parti, som bidrar till att legitimera varandra. Det är inte avsikten, naturligtvis inte, men de som tjänar på en sådan valrörelse är alliansen. De slipper diskutera en välfärd som gröpts ur av skattesänkningar och privatiseringar. Och för massor av vänsteraktiva blir det viktigare att markera mot Svenskarnas parti och rasismen än att slåss för att utradera den ojämlikhet som föder rasismen.
Skulle frågorna om ekonomisk jämlikhet fått större utrymme om vi sluppit Svenskarnas parti på gatorna? Jag tror det.
