Jag säger: Och vad fan gör du här?
Mannen replikerar förorättat: Vad fan gör du här?
Sedan far bilen vidare och jag fortsätter genom sommaridyllen upp mot torget. Där hamnar jag i samspråk med en medelålders kvinna, som delar ut flygblad för Socialdemokraterna. Jag berättar om mitt lilla möte med en nazist på trottoarkanten. Hon blir förbannad, och skärrad.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Sommaren 2018 blir historisk därför att värmeböljan och bränderna väckte nytt liv i klimatfrågan: Vädret blev så att säga avnormaliserat. Det finns inget oskyldigt längre i väderleken, för vi vet att vädret är en hjälplös boll i klimatets händer. Men denna sommar lär gå till historien också för att nazismen, i form av Nordiska motståndsrörelsen, allt mer fräckt och öppet visar sig på gatorna.
Folk ringer mig och berättar att de har fått valmaterial från denna rörelse i brevlådan. I Ludvika står de dagligen på gatan i centrum och gör vanligt folk, butiksinnehavare och valarbetare oroliga. Ja, i Ludvika finns verkligen risken att de aktiva nazisterna börjar tro att de är på väg att smälta in i vardagslivet – de har vanliga jobb, på vanliga arbetsplatser, deras barn går i skolorna i bygden, de får ha möten på gatan.
Det som var kusligt med den där nationalsocialisten som tilltalade mig genom en bilruta i Leksand var inte att han såg våldsam eller farlig ut, för det gjorde han inte. Det var i stället själva vanligheten hos honom som var obehaglig, hans lugna tillförsikt i att han hörde hemma i det alldagliga livet. Han satt och knappade lite förstrött på sin mobil. Kanske hade han tagit en bild av mig och min hund.
Jag tror att det som har hänt det senaste året är att många av de aktiva i Nordiska motståndsrörelsen känner att de har fått tillträde till det dyrbaraste av allt socialt kapital: att få känna sig som normal, eller i alla fall vara på väg mot den känslan.
Hur har det kunnat bli så? Hur är det möjligt att bärarna av en våldsbejakande lära som de allra flesta människor upplever som ondskan själv, är på väg att börja känna ett slags självklarhet på landets gator?
Nej. Jag tror inte att denna nazistiska rörelse utgör något omedelbart hot mot demokratin: inget nazistiskt Machtübernahme är i sikte. Den är framförallt farlig – direkt livsfarlig – för enskilda människor, med en annan hudfärg än vit och med en annan sexuell läggning än den heterosexuella. Mellankrigstidens nazism attraherade samhällseliterna, från höga jurister och generaler till storföretagare, och det som förr kallades småborgerlighet. Dagens nazism drar till sig människor på samhällets botten, trasigt folk.
Då och då har jag blivit uppringd av medlemmar i denna rörelse och vid ett tillfälle utspann sig ett samtal som plötsligt lämnade hatets cirklar och i stället blev ett kikhål ner i det pulveriserade självförtroendet hos en ursinnig ung människa längst ner på klasstegen. Han var upprörd över hur hans närmaste släkt och familj hade behandlads av samhället och myndigheterna. Till slut sa jag till honom: Men om du är så förbannad på samhällets orättvisor, varför går du inte med i Ung Vänster eller SSU?
Det svar han omedelbart gav mig gjorde mig stum och liksom vanmäktig. Han sa: Aldrig i livet. Där är det ju bara medelklass!
När samtalet avslutades kände jag bara sorg och uppgivenhet.
Den främsta förklaringen till att dessa nazister alltmer tycks uppleva sig själva som normaliserade (vanligt folk upplever dem definitivt inte som normaliserade!) är helt enkelt att polisen har tillåtit dem att demonstrera och visa sig på gatorna. När polisen gör det, är det inte bara ett enkelt polisiärt tillstånd som utfärdas: Det är en social sanktionering, ja, en legitimering av en rörelse. När rörelsen visat upp sig på 1 maj i Falun och Borlänge har det med all säkerhet fungerat som en värvningskampanj: Jaha, samhället accepterar dessa rörelser, tänker någon hågad ung man, och se vad mycket ilska den väcker!
Själv har jag länge argumenterat för att det finns utrymme i ordningslagen för polisen att säga nej till NMR:s demonstrationer. Det gladde mig häromdagen att polisen i Kungälv sagt nej till dagliga nazistdemonstrationer – sedan ändrade de sig och sa tyvärr ja.
Nordiska motståndsrörelsen kommer inte få många röster i valet. Det kan vi vara säkra på. Det jag bävar för är efterdyningarna. Vad gör de människor som nyss så självsäkert visade sig på stan i en valrörelse och som kände sig nästan normala, när de inser att på sin höjd några tusen väljare lägger rösten på dem?
Då kan de explodera i våldsdåd. Då injiceras i deras konspirationsteorier och våldsmentalitet ett nytt mått av besvikelse: Ni accepterade ju oss nyss, varför vänder ni oss nu ryggen?
