Så mycket är i alla fall klart att det inte är något vildsvin som vandrat från Tyskland och valt att slå sig ner just i Fagerstatrakten. Det är mänsklig aktivitet som orsakat spridandet av viruset. Och det är den enorma efterfrågan på och produktionen av griskött på stora farmer som gör viruset så farligt för ekonomi och matvanor.
För skogsägare kan förbudet att röra sig med sina maskiner i det stora området bli verkligt kostsamt. För dem som bara vill vandra i skogarna och plocka svamp eller blåbär är det en kännbar förlust. För grisuppfödare kan det sluta med masslakt, om viruset skulle sprida sig.
Jag hörde en uppgiven person i Fagerstatakten intervjuas som sa: Först var det coronan, och nu det här. Hans tanke tycktes ungefär vara att naturens nycker stoppar våra vanliga, fria liv.
Och jag fruktar faktiskt att det här och var börjar sprida sig en attityd som rymmer ren irritation över naturen. Den stör oss. Naturen hindrar oss från att leva våra vanliga, fria liv. Hetta och översvämningar förstör semesterplaner. Men det är i hög grad just alla dessa ”vanliga, fria” liv som till slut tenderar att omvandla en annars officiellt älskad natur till något hotfullt och begränsande.
Under licensjakten på björn som pågått sedan 21 augusti har några björnattacker ägt rum. I medierna presenteras det just så: Ett farligt rovdjur har gått till attack. Att problemet bottnar i en tämligen urskillningslös massjakt på björn nämns faktiskt sällan. Det är något sjukt med själva det vedertagna administrativa språket när jakt på björn, lo eller varg hanteras av myndigheterna: Det heter alltid att ett län och olika områden i ett län har fått en viss ”tilldelning” av djur som får fällas. Det är det där ordet tilldelning. Björn delas alltså ut till jägare, som om det vore någon sorts rättighet, eller gåva. Och inte bara det: jakten på lo och björn attraherar troféjägare från utlandet som kommer hit enbart för att det är roligt att jaga.
Vanligtvis när en björn attackerar så gör den det för att jakthundar är på den, för att den blivit skadad av kulor – eller om det är vår för att den väckts ur idet av kanske en röjsåg. Det är inte björnen som är problemet. Det är vi. Och när jag skriver vi så menar jag en hel civilisation som de facto mer eller mindre befinner sig i krig med en natur som den i alla högtidstal säger sig älska.
Skogsägare kan bli vansinniga över angrepp från barkborrar och många skyller naturreservaten som skyldiga till barkborrens härjningar. Men de verkligt skyldiga är de intressen som bedriver ett monokulturellt skogsbruk samtidigt som klimatförändringarnas stressar träden varvid inplanterad gran blir ett tacksamt byte för granbarksborren. Men jag har träffat åtskilliga skogsägare som hatat barkborren som om den ensamt är skyldig till problemen.
Jag börjar också tröttna på det ständiga talet om invasiva arter. Nej, det är inte så att jag tycker det är okej att lupiner eller kanadensiskt gullris sprider sig i galopperande hastighet och tränger undan inhemska arter, eller att den invasiva räkan – ”mördarräkan” – sprider sig i svenska sjöar och utplånar biologisk mångfald. Det som retar mig är att hela tankefiguren ”invasiva arter” är så extremt antropocentrisk.
De arter – olika växter och djur – som nu hotar att ödelägga ekosystemen är ju i sig inte skyldiga till något. De hyser inga ondsinta planer. Det är människor som tagit med dem från en världsdel till en annan eller så har industriell aktivitet påverkat klimatet så att arter flyttar på sig. En världshandel som ökat många hundra gånger om det senaste seklet transporterar virus, växter, djur över planetens yta och det är där skulden ligger. Inte hos växterna. När de inhemska varianterna av exempelvis träd som ask och alm är på väg att försvinna i västvärlden, så är boven i dramat inte skadedjur och parasiter – utan det tanklösa importerandet och exporterandet av trädplantor över haven sedan ett sekel tillbaka.
Jag tror att alltfler människor faktiskt är på väg att direkt börja irritera sig över en natur som allt oftare känns och upplevs som hotfull mot den egna livsstilen. Vad händer om fågelviruset muterar på allvar och börjar spridas mellan människor? Då kommer alltfler gå omkring och hata fåglar och kycklingar mer än vad de hatar den kapitalism som ödelägger ekosystem och den djurindustri som är väldiga laboratorier för livsfarliga virus.
De invasiva arterna anfaller. Naturen är störande. Naturen hotar vår livsstil.
