Enligt en mätning utförd av DN/Ipsos vill en stabil majoritet av svenska folket fortfarande att Sverige ska stanna utanför försvarsalliansen Nato. Femtio procent av de tillfrågade motsätter sig ett svenskt medlemskap i Nato medan 34 procent är för. Allianspartiernas och Sverigedemokraternas väljare är mer positiva till Nato än de rödgröna. Men inte i något parti finns en majoritet för ett Natomedlemskap. Samtidigt visar två andra opinionsmätningar – den ena utförd av DN/Ipsos och den andra av Aftonbladet/Inzio – att 7 av 10 svenskar vill återinföra den allmänna värnplikt som riksdagen med endast tre rösters övervikt (borgerlighetens) avskaffade 2010 för att ersätta med ett yrkesförsvar. Frågan om Natomedlemskap och ett folkförsvar baserat på allmän värnplikt har ett starkt samband.

Den borgerliga alliansen rustade kraftigt ner det svenska försvaret. Och det nya systemet med hel- och deltidsanställda soldater haltar betänkligt. I dag saknas 7500 soldater, sjömän och gruppbefäl, vilket motsvarar halva krigsorganisationen. I stället fylls luckorna av tidigare värnpliktiga, vilka emellertid inte har övat och därför i praktiken är ”papperssoldater.”  Det nya systemet har också blivit dyrare än beräknat. 

Kan det rentav, oh hemska tanke, föreligga ett samband mellan å ena sidan allianspartiernas stigande intresse att föra in Sverige under Natos paraply och försöken att dölja det egna misslyckandet med vårt eget försvar å den andra sidan? Samtliga borgerliga partier talar sig nu varma för ett svenskt inträde i Nato. Och ett högljutt eldunderstöd får de av vissa före detta ambassadörer och yrkesmilitärer i en stort uppslagen debattartikel i DN under den ampra rubriken ”Låt inte rysskräcken hindra oss från att gå med i Nato.”. Artikeln fick dagen efter Sydsvenskan att gå i spinn och åter kräva en Natoutredning med den huvudsakliga motiveringen att den lede ryssen utgör en växande fara för den svenska tryggheten. Sydsvenskans larmsignaler påminner i obetydligt uppfräschad grad om en strof i Esaias Tegnérs hjältedikt Karl XII – ”Ur vägen moskoviter, friskt mod I gossar blå”. Sant är att Östersjöområdet åter har blivit ett högspänningsområde med ökade militära aktiviteter från såväl Rysslands som Natos sida. Men som förre Moskvaambassadören Sven Hirdman framhåller i ett tungt inlägg mot de 25 ”musketörerna” i DN : ”Det finns dock inga belägg för att Ryssland oprovocerat skulle vilja angripa ett land i regionen, medlem av Nato eller ej. Ett sådant krig skulle innebära Rysslands ruin utan att innebära några fördelar.” Hirdman är en av författarna i en nyutkommen antologi betitlad Försvaret främst. Bokens sammanfattande budskap är alliansfrihet och självförsvar i görligaste mån. Man talar för ett alliansfritt, rustat och försvarsdugligt Sverige.  

Förre försvarsministern Thage G. Petersson är mycket kritisk mot de senaste årens försvarsnedskärningar och inte minst avvecklingen av värnpliktsförsvaret. Han vill liksom flera andra av bokens författare se någon form av återinförande av den allmänna värnplikten med en liten ”kärna” av yrkesanställda militärer. Regeringen har tillsatt en utredning om försvarets personalförsörjning och i sitt tal vid Folk och försvars konferens den 10 januari pläderade utrikesminister Margot Wallström för ett införande av en moderniserad jämställd version av värnplikten.

Sveriges förhållande till militäralliansen Nato måste beskrivas som minst sagt komplicerat. Vi har redan genom olika avtal närmat oss Nato och vid halvårsskiftet ska riksdagen ta ställning till ett så kallat värdlandsavtal som innebär att Natotrupp ska kunna stationeras på svensk mark under krig, övningar och kris. Det kan förvisso bara ske på initiativ av Sverige. Men avtalet innehåller otydligheter som kan ge utrymme för olika tolkningar. Kritiker har hävdat att vi genom avtalet kan tvingas till kärnvapenlagring i Sverige, bli tvungna att stationera Natotrupper på svensk mark och ha baser här. Dessa påståenden dementeras dock kraftfullt av försvarsminister Peter Hultqvist i DN den 10 januari. 

Sveriges stats-, försvars- och utrikesministrar deklarerar samma dag att Sverige ska förbli alliansfritt och inte söka medlemskap i Nato.  I konsekvens med detta måste då klara preciseringar och restriktiva tolkningar av värdlandsavtalet skrivas in i den proposition som ska föreläggas riksdagen vid halvårsskiftet. Den säkerhets- och försvarspolitik, som har tjänat oss så väl under 200 år och inte minst under det kalla krig då Sovjetunionen var en farligare och mäktigare militärmakt än dagens Ryssland, måste även framöver bygga på ett eget väl avvägt försvar och en aktiv fredsbefrämjande utrikespolitik.