Huvudargumentet för att privatisera är att konkurrensen på en fri marknad innebär att produkten blir bättre och billigare. Om en privatisering ger sämre och dyrare produkter borde alla utom ytterligheterna på högerkanten anse att privatiseringen är fel lösning.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Min vänsterpolitiska utgångspunkt är dessutom att marknadsekonomin ska regleras med målet att ge en så jämlik fördelning av resurser och möjligheter som möjligt. Och fler skulle nog dela den åsikten om debatten mer handlade om privatiseringarnas konsekvenser för allmänheten, än om ägarnas girighet.

Ett bra exempel på hur privatiseringars konsekvenser kan synliggöras är John Lapidus debattinlägg i SvD den 12 oktober. Lapidus är doktor i ekonomisk historia. Genom att ta Citysjukhuset här i Göteborg som exempel visar han hur privatiseringar allt mer urholkar lagkravet på att vi alla ska få vård på lika villkor. Lapidus visar hur Citysjukhuset, med hjälp av den göteborgsbaserade advokatfirman Glimstedt, driver en utveckling som amerikaniserar svensk sjukvård. De tillåts erbjuda vård till privata kunder samtidigt som de har avtal med landstinget för att erbjuda offentlig vård. De olika grupperna får så klart vård på olika villkor.

Och varför skulle Citysjukhuset prioritera patienter som kommer från landstinget på samma sätt som patienter som betalar själva eller genom privata försäkringar? För att en privatiserad vård ska vara effektiv måste alla patienter vara lika lättrörliga och ha lätt att välja bort det de inte vill ha. Någon sådan marknad tror jag faktiskt inte finns och framförallt skulle den inte ge vård på lika villkor. Det amerikanska sjukvårdssystemet är en privat marknadslösning, men väldigt dysfunktionellt. Vården är mycket dyrare, sämre och mycket mer ojämlik än den svenska. Så kan bara ett fåtal vilja ha det. Men ändå låter vi Citysjukhuset hållas. Jag tror det beror på att de flesta av oss inte känner till det.

Lapidus anser att vi har två val:

Antingen skriver vi om lagen och tar bort kravet på att alla ska få vård på samma villkor. Då får Citysjukhuset och andra privata aktörer fortsatt fria händer att öka sina vinster oavsett hur ojämlik vården blir.

Eller så ser vi till att lagkravet på att alla ska ges vård på lika villkor efterlevs genom att sätta stopp för de privata vårdgivarnas möjligheter att blanda offentligt och privat finansierade patienter.

Personligen skulle jag även vilja förbjuda Citysjukhuset och alla andra vårdgivare att ge olika typer av vård beroende på patientens betalningsförmåga. Jag vill inte att ett barns hälsa ska vara beroende av föräldrarnas plånbok. Jag vill inte att de som sliter i lågbetalda och ohälsosamma yrken ska få sämre vård än välbetalda personer som ändå har bättre hälsa.

Av samma skäl väljer jag ett skolsystem med enbart allmänna skolor. För bevisen är nu så många att alla måste inse att privata friskolor ger betygsinflation, segregering och sämre utbildning.

Enligt Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, sätter friskolor generellt fler glädjebetyg än kommunala skolor. Internationella engelska skolan (IES) som finns i Krokslätt och Johanneberg är bland de värsta. Dessutom är friskolornas urval av elever segregerat. IES brukar framhålla hur de vände en tidigare kommunal skolas utveckling, men det berodde på att eleverna byttes ut till elever med mer välutbildade föräldrar. Just föräldrarnas utbildningsbakgrund är en viktig förklaring till hur bra elever klarar av sina studier. En annan faktor är om eleven inte är född i Sverige. På friskolorna samlas av någon anledning elever födda i Sverige av högutbildade föräldrar. En koncentration av elever med de förutsättningarna borde ge fantastiska studiemöjligheter. Men friskolornas elever klarar inte högskoleutbildning lika bra som andra enligt Skolverket.

Så vem är det egentligen som driver på för att dessa privatiseringar ska få fortsätta trots de negativa konsekvenserna? En ledtråd hittar vi i eftervalsdebatten där flera näringslivstoppar trycker på hårt för att alliansen ska ta regeringsmakten med stöd av SD. En gemensam nämnare för många av dem är att de har stora ekonomiska intressen i privata välfärdsföretag. SD bytte fot i privatiseringsfrågan efter att ha blivit masserade av lobbyister från Svenskt Näringsliv. Nu verkar näringslivets största skräck vara att den massagen inte ger ett lyckligt slut där Alliansen med stöd av SD låter pengaregnet fortsätta.

Och jag förstår oron. För vem kommer alla socialliberaler rösta på om ett nyval står mellan SD-masserande privatiseringsdogmatiker och ett SD-fritt alternativ som anser att privatiseringar ska värderas utifrån faktiska resultat? Men då kan vänstern inte luta sig mot ett allmänt motstånd mot privatiseringar. Istället måste vi vara fler som följer Lapidus exempel.