Ledare: När vår solidaritet sätts på prov

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De borgerliga regeringarnas ensidiga skattesänkningar satte modellen under stor press och ledde till stora underskott i ekonomin, samtidigt som de som av olika skäl inte var i arbete fick stå för en stor del av notan för skattesänkningarna riktade mot framför allt de redan välbärgade.

Nu har den nuvarande rödgröna regeringen genom investeringar i stället för skatte­sänkningar lyckats vända ekonomin från ett underskott till ett överskott. Tack vare det så kan vi nu återigen föra en politik som minskar klyftorna i samhället. Stora resurstillskott till välfärden och höjda barnbidrag och sänkt skatt för pensionärer är bara några exempel på detta.

Men det finns fortfarande en hel del revor i välfärden som vi behöver hantera. Det är framför allt inom tre områden som vi riksdagsledamöter just nu får ta emot många synpunkter och det gäller sjukförsäkringen, den personliga assistansen och de ensamkommande barnen och ung­domarna.

Jag menar att vi har ett stort ansvar för att hantera alla dessa områden på ett solidariskt och humant sätt.

De två första, sjukförsäkringen och den personliga assistansen, är i sin grund egentligen väldigt enkla. Är du sjuk så ska du ha rätt till en ekonomisk ersättning till dess att du kan arbeta igen och har du behov av hjälp för att kunna vara delaktig i samhället så ska du få det.

När det gäller de ensamkommande så kan jag, som en del av en familj som fungerar som familjehem åt en afghansk pojke, tycka att lösningen borde vara självklar. Men eftersom det också handlar om hela vår migrationspolitik och människors rätt att komma hit och söka asyl och skydd så är det kanske inte det.

Kanske skulle lösningen kunna vara den som presenterades av två familjehemsföräldrar i ett av de många mejl som jag har fått i denna på många sätt och för väldigt många människor väldigt traumatiska fråga: Förslag på lösning av den allvarliga låsningen där de ensamkommande oktoberbarnen som kom 2015 och framåt nu har kommit i kläm.

Varför inte skapa ett win-win genom att ge dem tillfälliga uppehållstillstånd, ställa krav och låta dem arbeta och betala skatt så fort som möjligt? De är på flykt och vill inget annat än att få stanna och betala tillbaka genom arbete. Den långa väntetiden för dessa unga själar är skäl nog för att be dem om ursäkt och låta dem börja sina liv på riktigt. Hur? Jo, genom att omformulera Gymnasielagen så att alla som kom 2015 och som går i introduktionsprogrammet omfattas.

För denna grupp, ta också bort kravet på pass för att få arbetstillstånd, så att de som har arbetat har möjlighet att söka arbetstillstånd trots att de saknar id-handlingar.

Vi ser med förfäran på hur skuggsamhället växer i rasande fart. Farligt läge! Vill någon ha detta Sverige ställer vi oss frågan? Kommer landet att tjäna på det ekonomiskt? Humanitärt? Nej, varken eller, det kommer att bli mycket dyrt i båda dessa avseenden. Samtidigt som alla vi tiotusentals skötsamma medborgare, lärare, social­sekreterare, idrotts­ledare och familjehemsföräldrar tappar tron på staten och samhället och får våra insatser och vårt engagemang krossade. Vi konstaterar att det är främst en fråga om humanitet, men även om ekonomi och tillit, och det är ni politiker som måste ta de rätta besluten nu!

Nej, vi är inte för fri invandring, och har inte heller tron att hela världen kan räddas av Sverige. Däremot kan Sverige bete sig medmänskligt mot de människor som finns i landet sedan flera år, nysvenskar eller infödda.