Nu verkar den här lynchjustisen etablera sig i Sverige.

Du läser mer om det i Dagens ETC imorgon.

Vi har ju väldigt länge känt till att aktörer som Facebook, Instagram (ägs av Facebook), Twitter, Google och Youtube (ägs av Google) är exempellöst flata vad gäller att hantera den här typen av innehåll.

Hat.

Hets.

Utomrättsliga gripanden av nätverk där giftig manlighet rättfärdigas genom att angripa annan giftig manlighet.

Vi pratar om världens största mediedistributörer.

Som saknar förmåga eller vilja att ta ansvar, eftersom deras primära drivkraft inte är att ta ansvar utan att optimera sin affär, bland annat genom att sälja dig – och din data – vidare till så många aktörer som möjligt.

Konsekvenserna är oerhörda.

Techjättarnas verksamhet är i sin nuvarande form ett ständigt pågående angrepp mot demokratins mest basala grunder.

Det här måste vi alla till sist dra våra slutsatser av.

Dagens ETC använder Facebook och andra aktörer för att sprida vår journalistik, för att sälja prenumerationer. Vi nyttjar de verktyg som finns. De hjälper oss att växa som dagstidning. Men till vilket pris? En diskussion pågår nu internt gällande hur vi ska göra framöver.

Det börjar helt enkelt bli för mycket.

Krypandet för auktoritära regimer.

Opportunismen i hanteringen av Donald Trumps rabiata, radikaliserande, livsfarliga flöde.

Möjliggörandet av kraftiga manipulationer runt val.

Den ständigt öppna slussen för destruktiva lögner.

Skenheligheten när man hävdar yttrandefrihet men egentligen avser marknadsandelar.

Passiviteten inför allt detta kvävande hat.

Häromdagen berättade Dagens ETC hur Finlands regering utsätts för en rullande våg av just hat. Specifikt då de kvinnliga ministrarna. Fruktansvärt deprimerande. Inte minst för att vi ser det igen och igen och igen. Självklart även här i Sverige, ett av världens mest uppkopplade länder, med en av världens mest anslutna befolkningar, sett till användning av de största plattformarna.

”Det är allt från sexualiserade påhopp och rena dödshot, till nedsättande kommentarer om mitt utseende och min kompetens. Samma gamla kvinnohat som utanför nätet alltså. Inte sällan är det välorganiserat, nästan som en storm”, säger Annika Strandhäll (S).

Hat är inte en digital nyhet.

Hat har däremot aldrig någonsin tidigare haft sådana här förutsättningar att fortplantas, att nöta ner, att gömma sig, att bedrivas utan konsekvenser.

Skulle förbluffande många män organisera sig för att jaga pedofiler om det inte fanns ögonblicklig bekräftelse att kassera in från följare som bara längtar efter content som är extremt och gränsöverskridande?

Nej, så klart inte.

Är du själv immun mot den här logiken?

Jag är det inte. Jag vet med viss precision hur journalistik kan anpassas för att kittla de mekanismer – hos användare, hos infrastrukturen – som premierar det polemiska, med skarpa konflikter, med utspel som riktar sig mot person. Det här borrar sig   in i alla publicister på planeten. Det är ett påverkansarbete från algoritmerna, från styrelserummen i Silicon Valley.

Det gäller att stå emot.

Mark Zuckerberg sysslar med att tillfredsställa aktieägare.

Google är inget altruistiskt företag.

Twitters grundare har ett roligt skägg och flummar med tarmsköljningar, men han är bara en miljardär som vill tjäna fler miljarder.

De kan inte journalistik.

De bryr sig inte mer om journalistik än att den släcks ner om den som faktiskt gör journalistik kräver ekonomisk kompensation för att göda deras sug efter engagerande material.

Absolut makt.

Obefintlig hänsyn.

Min känsla är att det inte riktigt har sjunkit in hur skadligt det här är för våra samhällen.

Därför ska vi välkomna att Reportrar utan gränser har lämnat in en anmälan mot Facebook i Frankrike (där företaget har 38 miljoner användare). Organisationen menar att Facebook ger falska löften om att – enligt användarvillkoren – ”upprätthålla en säker, trygg och felfri miljö” när man snarare fungerar som en okontrollerad sprinkler från vilken det aldrig slutar komma hat, desinformation och uppmaningar till våld.