Vad hände med socialdemokratins princip ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”? Sedan valet har Socialdemokraterna fört en irrationell migrations- och integrationspolitik, med risk för att stöta sig med partiets starkaste väljargrupp – gruppen utrikesfödda. SCB pekar årligen på att S har ett klart starkare stöd bland utrikesfödda än bland inrikesfödda.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Socialdemokraterna som statsbärande parti har valt en väg som aktivt skadar sin egen självbild. Efter valvinsten 2014 valde statsminister Stefan Löfven att skrota integrationsministerposten i en tid då samhällsintegrering blivit en extremt viktig samhällsfråga. Löfven ansåg då att landet i stället var i skriande behov av en framtidsminister. En ministerpost som två år senare inte var viktig nog att behålla. Integrationsansvaret skulle i stället fördelas på alla statsråd och resultatet har varit destruktivt.
Både före, under och efter valet har S i teorin kritiserat Alliansens jobbskatteavdrag, vars effekter har inneburit 100 miljarder mindre i skatteutrymme. Men i praktiken har S vägrat att avskaffa dem. På frågan om varför sjuka och arbetslösa betalar mer i inkomstskatt, har statsministern sagt att ”lagt kort ligger”. Löfven ser ut att spela ”finns i sjön” och verkar inte reflektera kring vilka som är arbetslösa. Arbetslöshetssiffror visar att arbetslösheten i gruppen inrikesfödda är 4,6 procent, i jämförelse med gruppen utrikesfödda som är 21,6 procent. Det är alltså i grova drag gruppen arbetslösa utrikesfödda som bekostar den välmående medelklassens jobbskatteavdrag.
Dessa 100 miljarder skulle kunna användas till att bygga ut välfärdssektorn och bekämpa diskrimineringen av utrikesfödda på den svenska arbetsmarknaden – en diskriminering som i alla fall Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg har noterat. Miljarder som skulle kunna användas till att slippa sänka flyktingersättningarna och försämra villkoren för redan ansträngda kommuner. Miljarder som skulle göra att ensamkommande barns ekonomiska situation inte dramatiskt förändras. Miljarder som skulle kunna användas till att inte haverera hela bilden av ett solidariskt Sverige. Där har i stället regeringen givit klartecken till att utvisa 80 000 människor tillbaka till krig och fattigdom. Till råga på allt har även tillfälliga uppehållstillstånd, ett kraftigt försvårande av familjeåterförening, gränskontroller och hårdare bidragskontroller varit Löfvens korthand. Klassiska högerpolitiska förslag.
Därtill visar Uppsala och Gävle universitets Mångfaldsbarometer ett dramatiskt fall för attityderna till mångfald i Sverige mellan 2014 och 2016. Ett all time low, som sammanfaller med Socialdemokraternas mandatperiod. Är det en slump eller har den ideologiskt desorienterade socialdemokratin underblåst den negativa attitydförändringen? Vad skulle i sådana fall hända om partiet blev socialdemokratiskt igen?
Själva kärnan i den socialdemokratiska ideologin är att skapa jämlika villkor genom att minska skillnader i inkomst och makt mellan människor. Därför bör alltid politiken definieras utifrån samhällets mest utsatta. Att i dag identifiera sig som invandrare och på samma gång sympatisera med nationell S-politik är att vilja försämra villkoren för både sig själv och sin omgivning.
