På söndag är det val till EU. Om EU tänker jag som Noam Chomsky gör om den parlamentariska demokratin. Chomsky betecknar sig som anarkosyndikalist, som Stig Dagerman också gjorde. Chomsky tror inte att det (ännu) är läge för anarkosyndikalismen. I väntan på den föredrar han demokratin, som den nu ser ut eftersom människor behöver staters skydd, hur ofullkomlig den förda politiken än är. Under tiden har han ägnat sig åt att närstudera och påvisa brotten mot demokratin. Chomsky är idag 85 år och man kan misstänka att han aldrig kommer att få uppleva anarkosyndikalismens seger. Han skulle säkert gilla Stig Dagermans svar på frågan varför han fortsatte att vara anarkosyndikalist, när de aldrig skulle ”vinna”. Dagerman sa: ”Men den rösten måste också höras i kören.”
Europeiska Unionen tänktes ut av idealister, som ville förhindra att Europa en tredje gång, i ett tredje världskrig, satte världen i brand och ägnade sig åt masslakt av mänskligheten, en beundransvärd tanke. Men bakom idealisterna fanns och finns det, som alltid, hökar, maktmänniskor och fundamentalistiska kapitalister som log i mjugg. Idealisterna hade givit dem ett lysande varumärke: ”fred”, bakom vilket de kunde börja genomföra sina planer. Hökarna vill att Europa ska bli en stormakt, som med hjälp av rikligt skatteunderlag upprustar och i allians med USA fortsätter att behärska världen. Maktmänniskorna skapade sig en ny arena, ”Bryssel”, där de gav sig själva makt, ohemula löner och privilegier för att i lugn och ro kunna maktspela. Och de fundamentalistiska kapitalisterna använder EU för att krossa alla gränser för kapital och företagande ”det ger tillväxt”, samtidigt som de rycker på axlarna åt att flyktingar från världens alla helveteshål, människor av kött och blod som till skillnad från pengarna utestängs från EU och tillåts gå under i haven utanför EU:s skräckinjagande murar, som inte utestänger pengar, bara människor. I mina ögon är Sveriges utrikesminister Carl Bildt en symbol för alla de tre maktspelsjesuiterna, som utnyttjar fredsvarumärket: hök, maktmänniska och lobbyist åt kapitalet och USA. Och sig själv. Om alliansen förlorar valet i Sverige i september kommer jag att jubla, faktiskt allra mest därför att Bildt då förlorar sin maktposition i Sverige.
Samtidigt finns det utmärkta politiker i EU, som håller fast vid den ursprungliga fredstanken och använder alla sina resurser för att försöka göra världen och Europa till en bättre och öppnare plats för alla att leva på. Jag kommer på mig själv med att tänka på hur mycket jag älskar Italien, Frankrike och Spanien, hur jag håller av den brittiska kufiskheten, njuter av Grekland, eller snarare grekerna varenda gång jag är där och så vidare. De är mina landsmän(niskor) och idén att vi alla skulle kunna vara ett är ljuvlig. Men de är alla underställda politiker och en politik, som på intet sätt lever upp till sina folk enligt min favoritdevis ”människor är mycket bättre än sitt rykte”. Precis som i Sverige. Jag älskar dessa människor och deras egenart, men har noll respekt för den insnävade, politiska makten i alla dessa länder som knutit allians med kapitalet istället för med medborgarna. Jag tänker mig en ny revolution. ”Problemet” är att de vanliga människorna i Europa, liksom Occupy Wall Street i USA, vill ha revolt, men inte våld, död och blodspillan. Av detta har vi fått nog. Det är det intressanta limbo vi nu lever i, nytt i världshistorien. Hur gör man revolution utan död och förstörelse?
Omslaget i senaste numret av finansvärldens bibel, tidningen The Economist, framställer EU som helvetet, inspirerat av Breughels helvetesmålningar och Dantes Inferno, där politikerna plågas i olika kretsar. The Economist som ständigt hejat på EU, euron, krossandet av alla hinder för pengar, banker och företag, sänkta skatter och nedskärningar av välfärden för vanliga människor verkar nu ha glömt alla sina ”råd” och inflytelserika ledarkommentarer och säger: Se vad politikerna har ställt till med! De borde ha målat in sig själva i bilden.
Kanske är det en bild av dårkapitalismens kommande sammanbrott. Kanske oroar de sig för att politikerna ska börja tjäna folken och reglera kapitalismen? Börja ta ut skatt på finansiella transaktioner? Ta sig ur kapitalets järngrepp?
Tills förändringen kommer föreslår jag att vi gör som Chomsky; ser tiden an och röstar i EU-valet, röstar på någon av de anständiga politiker som också finns att välja bland. Också de som är motståndare till EU bör rösta, varje röst är viktig som motvikt till de bruna krafterna.
