I dag går det knappast att föreställa sig vilken oerhörd mental revolution det måste ha varit när fattiga bönder plötsligt kunde läsa evangelierna eller få dem upplästa på sitt eget språk – istället för höra en präst läsa dem på obegriplig latin. För då visade sig dessa evangelier handla om en utfattig man för 1 500 år sedan som hade korsfästs av övermakten.
På sätt och vis kan man beskriva Martin Luther som ett slags liberalismens föregångare. Han flyttade över religionen till var och ens inre och tog bort mycket av kyrkans auktoritet. När journalisten Per Svensson gav ut en av de bästa böckerna som skrivits om Martin Luther (Dr Martin Luther & Mr Hyde) framställde han honom ungefär så: En godmodig, livsnjutande liberal. Problemet var att denne ”liberal” gjorde sig skyldig till en hel del obehagliga saker.
När utfattiga tyska bönder åren kring 1520 försökte resa sig ur livegenskap och förföljelse från feodalherrarna blev Martin Luther mycket rädd. Hans före detta kollega Thomas Müntzer började predika en tolkning av det kristna budskapet som var så radikalt som det bara var möjligt på denna tid: Guds rike skulle inrättas på jorden, inte i himlen. Jesus var en vanlig man som verkade bland vanliga människor. Egendomsrätten skulle upphävas.
Ibland snuddade denne märkvärdige medeltida upprorsmakare vid rena rama sekularismen och han uteslöt varken judar eller muslimer ur sin vision. Till slut förkastade denne radikale präst till och med Bibeln som auktoritet!
Martin Luther blev skräckslagen. Han vädjade till de tyska furstarna att bekämpa de upproriska bönderna och författade 1525 en text som hör till den europeiska historiens mest hatfyllda: ”Mot de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna”. Så här skrev Martin Luther om vad som borde göras med bönderna:
”Låt alla som kan hugga, dräpa och sticka ner dem, öppet eller i hemlighet, eftersom ingenting kan vara vidrigare, mer nedbrytande eller mer djävulskt än en som gör uppror. Det är som om man måste döda en vansinnig hund: om man inte dödar den, blir man själv dödad och hela landet tillika med en själv.”
Plötsligt utmålades fattiga bönder som en långt farligare fiende än den katolska kyrkans korruption. Och böndernas illa utrustade härar slogs snart ned av furstemaktens legosoldater. Thomas Müntzer själv tillfångatogs, spändes fast på en sträckbänk, torterades och halshöggs till slut. Han blev troligen inte mer än 35 år.
Per Svenssons Lutherbok utkom 2008. När han skriver om Martin Luther och entydigt tar parti för honom gentemot Thomas Müntzer känner man en nutida liberal tala. Svensson menar att Tyskland var illa ute på grund av böndernas terror men att ”en koalition av villiga” till slut lyckades samla sig mot de farliga bondeskarorna och deras fanatiska ledare. Det låter faktiskt som om Svensson då skriver om USA:s invasion av Irak och den koalition av villiga som hjälpte till. Martin Luthers hatpropaganda mot de upproriska bönderna avfärdar han som ”feltajmad politisk journalistik”.
Det som fascinerar här är att det verkligen finns ett slags tidlöshet i alla konflikter där hela samhällen står på spel. Om Martin Luther var en sorts tidig liberal så var Thomas Müntzer en tidig socialist (och katolska kyrkans överhuvud en konservativ).
Friedrich Engels utgav 1850 sin berömda skrift Det tyska bondekriget. Han menade att Thomas Müntzer var långt före sin tid; han försökte leda och organisera de första proletärerna som börjat dyka upp i de fria städerna, samt den stora massan av bönder. Och genom hela medeltiden drog dessa bondeuppror. En tryckkokare exploderade. ”När Adam grävde och Eva spann – vem var då en adelsman?” kunde en radikal engelsk präst fråga sig. Messianska och utopiska rörelser fick den europeiska landmassan att skälva. På många håll lyckades bondeupproren flytta fram positionerna för bönderna. I Tyskland slogs de ner, inte minst med hjälp av Martin Luther, vilket förmodligen bidrog till att Tyskland blev politiskt outvecklat. Men även Friedrich Engels såg hur Thomas Müntzer i sina predikningar mot slutet, när furstemakten dödade bönder i allt större skala, blev alltmer hatisk. Religion och politik är som bensinfat och tändstickor.
Sverige är officiellt ett Martin Lutheranskt land. Vad innebär det? Tja, som vanligt när det gäller officiell religion så betyder det att historiska händelser förträngs. Och denna vecka hyllar många en progressiv påve (på många sätt är han ju det) som leder en katolsk kyrka som dock fortsätter att vara stock-reaktionär.
