Eller ta fallet Grekland.
2010 och 2011 var det ett himla hallå på Sveriges och Europas högerskribenter.
De skrev att Grekland var ett allmänt ruttet land där befolkningen var lat och ”drack kaffe under olivträd” (DN:s ledarsida 1/10 2011), fick ”50 000 kronor i bonus för att tvätta händerna på jobbet” (SvD 2/7 2011) och där 40-åringar gick i pension för att leva lyxliv på andras pengar.
Bara IMF och EU fick fria händer att reformera landet, så skulle allt ordna sig. Olli Rehn, EU-kommissionens ansvarige för ekonomiska frågor, sa 2010 att en ”grekisk renässans” var igång och att Grekland snart skulle ha en högre tillväxt än väntat.
Sju år senare har de tystnat.
Förmodligen har det blivit uppenbart även för dem att alla deras prognoser var uppåt väggarna fel, att deras program gått åt helvete och att krisen inte är ett steg närmare sin lösning i dag.
Grekland gick in i programmen med en arbetslöshet på 13 procent och en statsskuld på 120 procent. Nu är arbetslösheten 26 procent och statsskulden 175 procent.
Ungdomsarbetslösheten är högst i Europa, 47 procent. Pensionerna har halverats, sjukhusen har skurit ner så mycket att frivilliga kliniker har behövts startas för att hjälpa akut sjuka. Misären har blivit vardagsmat.
Ansvaret för detta bär trojkan, då det är de som administrerat Grekland under dessa år. Samtliga regeringar, inklusive den nuvarande, har haft en enda uppgift: att implementera EU:s och IMF:s diktat.
I veckan förhandlar trojkan med den grekiska regeringen för femtielfte gången i ordningen. Men nu är det tyst från de svenska ledarsidorna. Till och med kapitalisternas företrädare mäktar inte med något annat än klyschor. Då Handelskammarens chefsekonom intervjuades på EFN:s kanal i förrgår var hans banbrytande analys:
”Det är tydligt att det grekiska dramat innehåller ganska många akter, och jag tror inte vi har sett sista akten ännu.”
Nähä? Det menar du inte?
Chefsekonomen avslutade med att säga:
”Det går inte att ropa hej än, det är fortsatt allvarligt läge. Men jag tycker ändå att det är viktigt att se framåt. Det finns ljus i tunneln.”
Wow! Tur att vi har chefsekonomer som kan reda ut saker för oss, hur skulle vi vanliga dödliga annars begripa oss på världen?
Allvarligt talat, så finns en mycket logisk förklaring till att Greklands situation bara förvärrats de senaste sju åren. Och det är att avtalet är konstruerat så att det inte går att uppfylla.
Avtalen går alltså ut på att Grekland hela tiden får nya lån för att betala tillbaka de gamla lånen. Det är samma institutioner som lånar ut pengar som Grekland betalar tillbaka till. Skulden är i dag fördelad så att Grekland är skyldig euroländernas fond 60 procent, IMF 10 procent, ECB 6 procent och resten till egna och utländska banker och långivare. Ett villkor för att Grekland ska få det nya lånet på 86 miljarder euro från fonden är att de nu betalar tillbaka 2 miljarder euro till fonden och ytterligare 7 miljarder i sommar.
Det är alltså samma pengar som går runt och som hela tiden skapar mer ränta, vilket är anledningen till att statsskulden växer. Bara 10 procent av lånen har gått till den grekiska staten – resten har gått till att lösa gamla lån. För att få tillgång till denna konstgjorda andning måste Grekland skära ner i välfärd och privatisera.
Hela kruxet i avtalet är kravet på att Grekland måste ha ett budgetöverskott på 3,5 procent.
Detta är självfallet omöjligt och det vet trojkan.
Ett land i kris, med skyhög arbetslöshet, klarar inte att gå med överskott.
Tyskland och Italien har som jämförelse ett överskott på endast 1,8 procent.
Finansministern Euclid Tsakalotos bad nyligen trojkan att sänka kravet på budgetöverskott till 2,5 procent och använda resten till att stötta småföretag. Det blev kalla handen.
Premiärminister Tsipras, pressad av strejker och gigantiska demonstrationer, gick före jul ut med att han tänkte använda en bråkdel av skattepengarna till att ge gratis skolmåltider till de allra fattigaste barnen. (I Grekland, precis som i de flesta länder utanför Norden, finns inga skolluncher.)
Detta förargade EU till den grad att de ställde in alla planer på en omstrukturering av skulden.
Skulden har alltså blivit ett tvångsmedel för att få landet dit EU:s härskande klasser vill.
2015 stängde ECB alla grekiska banker för att utöva press på vänsterregeringen att acceptera avtalet, helt emot folkomröstningens resultat. Än i dag ett och ett halvt år senare råder kapitalkontroller i landet. En grek får ej ta ut mer än 420 euro i veckan från banken.
(Föreställ er om det hade varit vänsterregeringen som gjort detta! Då hade det hetat i alla borgerliga tidningar att kapitalkontroller var ”en attack på friheten” och att nu kunde vi se vad socialism leder till och så vidare. Men nu är det ECB och tydligen i sin ordning.)
Flera advokatsamfund över Europa protesterade då mot ECB och kallade deras beslut olagligt, varpå ECB lovade att tillsätta en oberoende rapport om kapitalkontrollerna.
Den är nu färdig.
Vad den säger?
Det får vi inte veta eftersom ECB hemligstämplat den.
Nu går före detta finansministern Varoufakis ut tillsammans med den franske socialisten Benoît Hamon och kräver att rapporten offentliggörs. De har skapat ett upprop vid namn #theGreekfiles och samlar signaturer.
Men under tiden i Sverige är det tyst. Grekland är ”inte en fråga som Sverige tar ställning till”, säger Magdalena Andersson till Dagens Industri, eftersom Sverige inte har lånat ut några pengar till landet.
Hur kan man säga så? Var är solidariteten? Hur kan vi inte ta ställning till detta högerfiasko som lett till att hälften av landets ungdomar går utan arbete?
Nej, låt dem inte komma undan. När högern tystnar måste vi fortsätta tala. Låt dem inte sätta agendan för vad som är ”aktuellt”. Och glöm inte, när kapitalet kommer dragandes med reklamkampanjer för nytt projekt, ett nytt krig – att de faktiskt inte går att lita på. När de tystnat är det folket som får betala priset.
