Den australiensiska senatorn Fraser Anning, partilös efter rasistiska uttalanden, var en av dem som lade till detta lilla ”men”, när han kommenterade det högerextrema terrordådet i mot muslimer i Christchurch. Han fördömde terroristen, men passade på att lägga skulden på offren, dådet var, enligt honom, ett tecken på den ”rädsla” för den ökade muslimska närvaron i Australien och Nya Zeeland.

Fraser Anning är en rasistisk högertomte, med ytterst lite stöd, behöver vi bry oss om vad han säger? Tyvärr måste vi det, för han är inte ensam om dessa idéer. Han är inte ensam om att ursäkta dådet utifrån idén om att muslimska offer aldrig riktigt kan vara offer, de är aldrig utan skuld.

Inte ens två dagar efter terrordådet satt Latifa Akay, utbildningsansvarig på den brittiska organisationen Maslaha, en välgörenhetsorganisation som jobbar mot sociala orättvisor som drabbar muslimska och andra marginaliserade grupper, i BBC:s studio. Samma dag hade nyheten kommit att det yngsta dödsoffret var en treårig pojke, en treårig pojke som sprang för sitt liv.

Programledaren ville, efter detta högerextrema terrordåd, veta om Latifa Akay tyckte att muslimska grupper tillräckligt starkt fördömer islamistisk terror, om inte anledningen till hat mot muslimer är islamistiska terrordåd. Med den frågan vände BBC snabbt på perspektivet och vi landade i samma synsätt som Fraser Anning: Skulden lyftes bort från gärningsmannen och den miljö som har skapat honom och hamnade på de dödades och de sörjandes axlar.

Bakom denna förklaringsmodell ligger den normalisering av islamofobi som pågår i västvärlden, som kollektivt demoniserar personer tillhörande denna världsreligion. Samma dag som 50 människor dödades i Christchurch, publicerade norska NRK ett avslöjande för att just sätta ljuset på denna normalisering. De hade låtit översätta delar av Utøyaterroristens manifest till norska och publicerat delarna som kortare eller längre inlägg på nättidningen Resett. Resett är en tidning som finansieras av några av Norges rikaste män, och som startades för att skriva om ”det som massmedierna mörkar”. Kommentarerna i kommentarsfältet modereras och godkänns. Samtliga 39 inlägg, som var direkta översättningar från Breiviks manifest, godkändes. De som var särskilt aggressiva fick flest likes. NRK ville visa hur det som 2011 betraktades som hatiskt, nu är normaliserat i vissa kretsar. De 39 inläggen har till och med mer sansad ton än vad många andra inlägg på sajten har, trots att de är tagna direkt ur en högerextrem massmördares manifest.

Resetts redaktör, Helge Lurås, ansluter sig också till idén att högerextrem terror bara är en reaktion på invandring och mångkultur. Han har bland annat sagt att dådet på Utøya berodde på multikulturalism.

Den här idén att högerextremism är en reaktion på invandring hörs allt mer. Personer i högerextremismens grumliga vatten har blivit mindre intresserade av att markera avstånd till vit makt-motiverade massmord och mer intresserade av att erbjuda ursäkter för dem. Från ett ”varför ska vi buntas samman med ensamma galningar” till ett stillsamt ”however”. Analysen som säger att hatet mot muslimer beror på muslimerna själva, deras blotta existens och närvaro, är ungefär som att säga att utan spindlar skulle ingen spindelrädsla finnas. Utan kvinnor inget kvinnohat, utan höjder ingen höjdrädsla.

Rasismen och islamofobin har långa historiska rötter, och dess specifika former och uttryck just nu har sina förklaringar i samtidens särskilda villkor. Men oavsett tid och plats så leder alltid hatretoriken, vi- och dem-tänkandet, rasismen, fram emot samma resultat. När retoriken trummas upp, kommer våldet strax därefter. Retoriken är aldrig oskyldig.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.