I Buenos Aires är fotboll religion. Det är på liv och död. Bara under det dryga halvår som jag var där var det fem personer som dog på grund av fotbollsvåld, ett barn förlorade sitt öga och varje helg var det kravalliknande situationer utanför någon av de olika arenorna.

En och samma klack bjöd på gemenskap, glädje och otroligt musikaliska hejaramsor – och samtidigt hänsynslöst våld. Och frågan är: går det att bibehålla glädjen och festen på läktarna och samtidigt få bort hatet?

En gång när jag var och såg River Plate spela så avbröts plötsligt matchen. Jag förstod inte varför och frågade mannen i familjen bredvid mig. Han förklarade allvarligt för mig att det i Argentina är förbjudet att skrika rasistiska tillmälen på matcherna och om klackarna börjar att göra det kan domaren avbryta matchen.

Lagen infördes efter att en boliviansk ambassadör hade lobbat för detta hos presidenten efter att han hade tröttnat på att höra om smutsiga bajsbruna bolivianer varje gång han gick på fotboll.

Jag tackade familjefadern för förklaringen och till slut stillade sig klacken och matchen fortsatte.

Strax därefter ställde sig pappan och skrek concha tu madre (din mammas fitta) inför sin fru och två barn.

När jag kom hem återberättade jag detta för min väninna Claudia och tyckte att det var så lustigt att pappan inte alls märkte ironin i att han tog rasismen mot bolivianer på allvar samtidigt som kvinnors fittor var helt oproblematiskt. Min väninna skrattade bara åt mig.

Hon höll med men menade att rasismen kan många vara utan, men sexismen ses som en mänsklig rättighet när man går på fotboll i Argentina. Ingen i Buenos Aires skulle överhuvudtaget förstå vad jag menade, skrattade hon.

Och kanske är det därifrån trots allt inte så långt till svenska arenor.

Även här börjar de rasistiska budskapen försvinna men sexismen finns kvar.

Jag kommer aldrig att glömma när jag för första gången gick på fotboll som förälder. Gais spelade derby mot IFK och jag satt på sittplatsläktaren med min sex månader gamla son och så fort matchen började så började det att skrikas. Alldeles bakom mig fick jag höra om fittor och bögar och horor.

Jag tyckte inte om det, har aldrig tyckt om det, och har aldrig förstått de som menar att en fotbollstadion ska vara någon slags frizon för allt i ögonblick av passion.

Men tidigare har jag alltid ändå struntat i det. Men då, den gången när jag satt där relativt nyförlöst och funderade på hur jag skulle kunna amma under matchen så slog det mig: det är ju jag, det är ju mig de pratar om, det är ju jag som är en fitta.

Och så ställde jag mig upp och gick. Jag kunde inte vara kvar.

Så tänk er då tanken: tänk om det skulle vara förbjudet att uttrycka könsord på stadion? Vad skulle hända? Om det var förbjudet att skrika jävla fitta eller att kalla domaren för bög? Skulle det vara så hemskt? Kanske skulle i alla fall fler fittor gå på matcherna och kanske, bara kanske, skulle våldet minska litegrann.