Ledare: Några ord från branden i Västmanland

När vi anlände till Ridarhyttans förråd avlöste vi en helt utarbetad grupp FRG-medlemmar från Dalarna och fortsatte med deras arbete att sortera alla gåvor, som kom i form av skor, kläder, leksaker, mat, medicin, dryck, godis och hygienartiklar. Samtidigt skickade vi ut förnödenheter till brandmännen, soldaterna, staben och andra FRG-grupper i och omkring brandområdet. Det var som ett helt företag, med öppettider från 8 på morgonen till 20 på kvällen men ingen personal att skifta med. Vi var alla på plats 12 timmar om dagen, några åkte hem till Lindesberg och sov, några åkte till förläggningen i Ramnäs för att sova.

Gåvorna som kom in hade samlats in i via olika Facebook-grupper eller kom direkt från en privatperson eller ett företag. Ibland ökade behovet av det ena eller andra och jag skrev då på Facebook att folk som ville fick gärna komma in med det som behövdes, så som dricka, snabb energi som man kan bära i fickan, pannlampor, lakan och annat. Och folk kom med gåvor, företag sponsrade stora mängder livsmedel och annat. Utan att ta en krona i ersättning. Även frakten bekostade givarna.

Det kom in mycket saker, väldigt mycket mat och helt galet mycket kläder och skor. Mängden mat, godis och dricka som skickades ut registrerades aldrig, det fanns inte tid till det. Leksaker, barnvagnar, djurtillbehör och hygienartiklar fanns i överflöd. Där stod pallvis med blöjor, dasspapper, hårvårdsprodukter och tvål. Allt var skänkt av privatpersoner. Men mest av allt hade man gett bort sina kläder. Där fanns skor och kläder i alla storlekar. Totalt 110 kubikmeter kläder och skor har vi sorterat i storlekar och lagt i flyttkartonger, så att de kunde hanteras på ett enkelt vis. Ja, 110 kubikmeter kläder var gåvor från privatpersoner och några klädföretag. Det motsvarar ungefär 1 400 resväskor med kläder och skor.

Sedan kom de drabbade. Människor som har fått sina hus nedbrända och alla sina ägodelar förintade. En kvinna berättade att hon flydde så hastigt från sitt hus, att allt hon lyckades få med sig var en kruka med en planta basilika. En man berättade att han fått med sig lite kläder, han ägde nu tre par kalsonger och undrade om vi hade några att ge honom för han visste inte när han skulle få möjlighet att tvätta nästa gång. 

Jag förklarade för alla drabbade som kom till förrådet att allt som stod där inne var deras. Att alla gåvor som hade kommit in var gåvor till de drabbade, för att de skulle få en chans att komma tillbaka till ett vettigt liv. Att alla som hade skänkt mat, kläder, skor, leksaker och annat ville inget annat än att de drabbade skulle ta sakerna till sig, göra dem till sina och känna att folk i vårt land faktiskt bryr sig. För det gör folket. Och de drabbade valde omsorgsfullt och respektfullt ut skor, kläder, matskålar till husdjuren, pussel och ritmaterial till barnen och kanske en påse godis. 

Alla grät och försökte dölja tårarna så som vi har uppfostrats i detta land att vi ska dölja våra tårar. Men alla grät av lättnad, grät av glädjen av att känna solidaritet från medmänniskor, grät av känslan och bevisen att det faktiskt finns hopp för mänskligheten fortfarande.