Vad är det som pågår? frågar sig Schulman i artikeln. 

Jag dristar mig till att komma med en gissning. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi kan inte identifiera fascism ens när den serveras kall på silverfat. För Springares senaste kommentar, den om att ”förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten”, är inte främst ett rasistiskt uttalande, till skillnad från saker han tidigare skrivit.

Det är ett uttalande som kommer från någon som sedan länge umgåtts med fascistiskt idégods. Och det är han inte ensam om. Den stora tillströmningen av medlemmar till Facebookgrupper som direkt eller indirekt stöttar honom har fyllts av liknande uttalanden. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att vi har en nyfascistisk folkrörelse i Sverige.  

Det är viktigt att komma ihåg att ”fascist” inte är en omskrivning för meningsmotståndare, eller en etikett på någon man uppfattar som omoralisk. Journalisten och historikern Henrik Arnstad har gjort ett omfattande arbete med att mejsla ut fascismen som en politisk ideologi i egen rätt. Centrala idéer är bland annat nationalism, en känsla av att nationen är i upplösning och förfall, och en betoning på så kallad ”lag och ordning”. 

I Arnstads bok Älskade fascism finns ett kapitel med rubriken ”Marxister, idag dör ni”. Citatet anspelar på de ord som Anders Behring Breivik enligt vittnen ska ha uttalat när han steg i land på Utöya och började skjuta de unga socialdemokrater som befann sig där. Breiviks dröm var ett norskt inbördeskrig, som skulle sluta med att alla norska muslimer skulle utvisas, och alla så kallade ”kulturmarxister” skulle avrättas. 

Enligt Arnstad är ett argument mot att kalla exempelvis Sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti just det faktum att de inte uttalat vill avskaffa fria val eller inskränka yttrandefriheten. Det var däremot ett av Breiviks mål, vilket gör att det enligt gängse definitioner är möjligt att kalla honom för just fascist. 

Liknande tongångar hörs nu från den rörelse där Peter Springare bara är en i mängden. Det är den stora uppslutningen vi framför allt bör fokusera på, snarare än att stirra oss blinda på en enskild debattör. Även om det såklart komplicerar saken att Springare är en representant för rättsväsendet och det statliga våldsmonopolet, och ganska snabbt efter sina uttalanden dessutom blev rekryterad som krönikör på den alternativa nyhetssajten Nyheter Idag. 

När Sverigedemokraterna i valet 2010 fick sina första riksdagsmandat hade de svårt att fylla platserna. Partiet var ingen folkrörelse och politiskt omoget. Redan då rasade debatter om huruvida partiet var fascistiskt eller inte. Men kanske ska vi flytta vårt fokus från frågan om Sverigedemokraternas ideologiska hemvist, till den organisering som pågår på nätet. Vi behöver lära oss identifiera fascismen, även vi som vuxit upp i ett land där ideologin historiskt sett inte fått så mycket utrymme. 

Vi har redan en situation där en folkrörelse  som kan beskrivas som både rasistiskt och nyfascistisk verkar i Sverige, och representanter för rättsväsendet känner sig trygga med att prata öppet om sin önskan att förinta människor med vissa politiska åsikter.

Det är dags att börja göra någonting åt det.