Samtidigt är det strålande tider för dynastierna. De rikaste – Waltons (butikskedjan Walmart), Mars (godisföretaget Mars), Koch (konglomerat med fossila produkter som kärna) – förfogar över motsvarande drygt 3 000 miljarder kronor.
Alla politiska beslut har gått deras väg, sedan 1982 har deras rikedom vuxit med 6 000 procent, men medianhushållets krympte i stället med tre procent.
Det här är en så obscen ojämlikhet att samhällets fundament hotas, menar Chuck Collins, drivande bakom projektet Inequality.org – och intervjuad i morgondagens Dagens ETC.
Så sjukt.
Sedan har vi globala fördelningshaveriet. Åtta individer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning, enligt Oxfam. Bara i fjol kunde de 500 rikaste lägga till motsvarande 8 200 miljarder kronor, enligt Bloombergs miljardärsindex. En ökning med 23 procent. Nu har de nästan 44 000 miljarder kronor. Tänk – grovt räknat – Tysklands bruttonationalprodukt plus Frankrikes bruttonationalprodukt.
Så utomordentligt sjukt.
Sverige? Sverige också.
Tre personer – Stefan Persson, Hans Rausing och Melker Schörling – äger mer än 60 procent av landets vuxna befolkning, visar Dagens ETC. Även här dynastier. Även här ansamling. Rikaste tio procenten har tre fjärdedelar av all rikedom. Rikaste procenten har drygt en tredjedel. Allt enligt banken Crédit Suisse som tvingas göra en kvalificerad uppskattning på grund av att Sverige avskaffade förmögenhetsskatten 2007 och med den klargörande statistik.
Sverige är inget undantag, ingen jämlikhetens sista utpost.
Dagens ETC har gång på gång publicerat granskningar som ger en annan berättelse:
• Efter finanskrisen har de 1 000 svenskar som tjänade mest åren 2008–2016 fördubblat sina inkomster. 2016 tjänade 0,01 procent av befolkningen 51 miljarder kronor, jämförbart med vad den rödgröna regeringen i år budgeterade för sjukvården. 90 procent av inkomsterna kom från kapital.
• Svenska miljardärer betalar mindre skatt än vanliga arbetare, sett till procent av inkomst. Antonia Ax:son Johnsson (50 miljarder kronor i förmögenhet) har senaste åren betalat 18 procent i skatt på sina inkomster. Uppenbarligen tycker hon att det är ett övergrepp med tanke på sitt krav att borgerligheten ska släppa in Sverigedemokraterna.
Om en enda person ägde mer än alla andra tillsammans skulle borgerligheten fortsatt hålla fast vid att vi ska hylla våra entreprenörer och förvänta oss att deras framgång gagnar Sverige. Se hur många H&M sysselsätter, se hur mycket familjen genererar till statskassan! Men faktum är att Sverige förlorar jämlikhet.
Rikedom koagulerar långt över majoritetens huvuden.
För att fullt ut förstå vidden av politikens misslyckande, men även dess möjligheter, måste vi damma av begrepp som ”vänster” och ”höger”. Alls inte lika hippa som Gal-tan, men hur ska dragkamp mellan identiteter någonsin leda till att enormt förmögna börjar bidra mer till det allmännas bästa? Kommer uppdelningen i ”någonstansare” och ”varsomhelstare” att spotta fram progressiv kapitalskatt?
Gärna kompletterande kunskap om hur samhällen – och väljare – förändras. Men glöm inte det grundläggande. Undvik fallgroparna.
Som när vänstersympatisörer utropar högerpolitiker som Emmanuel Macron och Justin Trudeau till frälsare för att… de inte är rasister. Som om ekonomisk politik vore en detalj.
Det är förbluffande att någon som eftersträvar minskade klyftor ens kan drömma om att bilda regering med partiledare som inte har andra intentioner än att dumpa lönerna för vanligt folk (Annie Lööf) och sänka värnskatten för höginkomsttagare (Jan Björklund).
Borgerligheten kommer inte att åstadkomma minskade klyftor. De vill inte. Sverigedemokraterna vill inte heller, deras politik skulle ge den som tjänar 100 000 kronor/månad dubbelt så mycket i skattesänkning som en lågavlönad LO-medlem.
På andra sidan har Vänsterpariet varit konsekventa, där finns konkreta förslag. Miljöpartiet har däremot slängt ut alla frågor som inte är uppenbart gröna. Socialdemokraterna tillsatte i augusti – efter påtryckningar från egna riksdagsledamöter, fackförbunden och Vänsterpartiet – en jämlikhetskommission. Magdalena Andersson lät nästan radikal.
Det var då.
”Långsiktigt är det enda alternativet att utmana högerpopulismen med en vänsterpopulism där man själv sätter sig i opposition mot ojämlikheten och utmanar den nyliberala högerpolitiken”, säger Enna Gerin, utredare på tankesmedjan Katalys, som erbjuder Socialdemokraterna en valanalys.
Lars Stjernqvist, tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna, vill hellre fördjupa sig i just Gal-tan och flyktingmottagandet 2015 än ”polariserande vänsterpolitik” när han diskuterar med Gerin i Studio Ett.
Det lät som Dagens Nyheter, vars ledarsida generöst varnar för att vänsterpopulism är både ”rusdryck” och ”farligt feltänk”.
Nästa regering lämnas med detta:
Hur mycket ojämlikhet tål Sverige?
Tre megarika äger mer än 4,6 miljoner svenskar.
Det borde vara svar nog.
