Under sommaren har jag vid några tillfällen samlat in namnunderskrifter för Folkinitiativet i Umeå. Uppropet riktar sig mot hur kommunens ledande politiker har drivit igenom en utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter under stort hemlighetsmakeri. Kravet i uppropet är att Umeå kommun utlyser en lokal folkomröstning, inte mot utförsäljningar i sig, utan om att sommarens beslut tas om och föregås av debatt utifrån genomarbetade beslutsunderlag.
Det kan förstås tyckas överdrivet att kräva folkomröstning kring en enskild utförsäljning. Men ansvariga politiker har stängt alla andra vägar. Det bästa alternativet hade förstås varit att Socialdemokraterna gick ut med sitt förslag om utförsäljning, antingen under valrörelsen 2014 eller inför nästa års val. Då hade vi som bor i Umeå haft möjlighet att sätta oss in i förslaget, ställa frågor, lyfta kritik och, om frågan varit tillräckligt viktig för oss, låtit den vara avgörande för hur vi hade röstat. I stället vilseledde Socialdemokraterna och Hans Lindberg väljarna genom att en månad före valet säga att allmännyttiga hyreslägenheter inte skulle säljas ut, eftersom bostad är en social rättighet.
Ett annat alternativ hade varit att S tillsammans med övriga partier som var positiva till en utförsäljning, gick ut öppet och – med god tidsmarginal – meddelade övriga partier och medborgare om sina intentioner under själva mandatperioden. Det hade gett engagerade kommuninvånare och övriga partier möjlighet att granska påståenden om den ekonomiska situationen inom AB Bostaden och renoveringsbehovet, och att utveckla alternativa lösningar. I stället höll man in i det sista tyst om intentionerna. I SVT bekräftade AB Bostadens socialdemokratiska styrelseordförande Bernt Andersson att hemlighetsmakeriet var helt enligt planen: "När vi ska göra en sådan här sak måste vi se till att inte starta ett fullt krig kring det här med fastigheter".
Ett sista alternativ hade varit att tillräckligt många fullmäktigeledamöter som inte tillhörde Socialdemokraterna hade satt grundläggande principer om öppenhet och insyn högre än sitt kortsiktiga egenintresse. De borgerliga partierna – inklusive Centerpartiet som i andra frågor har tagit strid för öppenhet inom kommunen – stoppade denna möjlighet genom att glatt rösta igenom förslaget med motiveringen att de ju är för utförsäljningar i allmänhet. Men de hade naturligtvis, med hänvisning till de oegentligheter som har lyfts fram, kunnat rösta för förslaget om återremiss, så att beslutsprocessen togs om. I ett sådant omtag hade det förstås stått dem fritt att argumentera öppet för en utförsäljning.
Nu står vi här, med ett år kvar till nästa val.
Det bestående intrycket av de senaste månadernas händelser är att det inte finns krafter starka nog inom kommunen som kan markera mot Socialdemokraternas och de borgerliga partiernas ledningar. Det verkar helt enkelt som att den interna partipiskan är för hård och att övriga partier är för svaga för att göra det. I ett sådant läge är det viktigt att vi utanför partierna kliver fram och skickar en signal till dem som nu leder kommunen om att de har passerat en anständighetens gräns. Det kan vi göra genom att luta oss mot kommunallagen som ger oss rätt att kräva en lokal folkomröstning. Frågan vi lyfter är inte om utförsäljningar är bra eller dåliga utan budskapet om att, för att parafrasera CH Hermansson, "någon jävla ordning ska det vara i en kommun". I skrivande stund har cirka 4 000 Umebor undertecknat Folkinitiativets krav på folkomröstning. Men vi måste bli fler. Skriv under du också!
