Det där var berättat med stand up-komikens teknik, drastiskt, lite överdrivet men ärligt menat.

Nu har det ju dessutom visat sig vara sant. Elbilen har vunnit över avgasbilen, alla som slagits för det ska ha ett tack, medan de europeiska biltillverkarna, liksom de amerikanska (utom Tesla) ligger och kvider med en enorm produktionskapacitet för bilar som folk inte vill köpa. 

Volvos elbilar lyfter inte och Polestar säljer mer aktier till allt högre spekulationspris än bilar. Samtidigt har Kina tagit 65 procent av nybilsmarknaden för elbilar globalt. Ja, du läste rätt. Mer än varannan ny elbil är kinesisk. Och det är inte dåliga bilar som dessutom levereras i tid.

Det vi ser är en brutal slakt, en förstörelse av en industri och det beror enbart på att de ansvariga försökt förlänga utsläppsbilarna några år till. Och några till. Och…

Världens dyraste lobbyism slår tillbaka mot avsändarna som en bumerang.

Bra för klimatet och uselt för sysselsättningen i de gamla industrinationerna.

Summan av förlorade miljarder när boksluten slutar friseras blir obegripligt stor.

Och gissa vem som får betala den onödiga krisen.

Så vad är nästa steg när vi vunnit frågan om elektrifieringen?

Nu när det finns alternativ som de som måste ha en bil också ska få stöd att byta till. Eller få stöd för att konvertera den smutsiga bilen till en ren.

Men, här kommer nästa spådom, det är en minoritet som kommer äga en bil om tio år. 

Så vad gör vi nu?

Det är dags att ta strid mot själva dumbilen.

Elbilar är inte och har aldrig varit lösningen på hur vi snabbt ska kunna halvera utsläppen, de har varit lösningen för att få tid att ställa om trafiken till ett vettigare system där inte 2 000 kilo bil används för att frakta 80 kilo människa några mil per dag.

Privatbilismen är skapad av de stora olje- och bilföretagen efter andra världskriget, berättelserna om hur kollektivtrafiken i USA köptes upp och förstördes i stad efter stad är många, liksom berättelserna om hur industrinationer som Sverige storsatsade på bilen som frihet och sakta men säkert förstörde alternativen som heter järnväg, spårtrafik, cykel och buss. Det som var för alla blev undanträngt, asfalterade bilytor utgör mer än hälften av den moderna stadens yta, när man bygger hus uppstår mer parkeringsplatser än grönyta. För det är ju inte bara vid hemmet bilen ska stå. Den ska parkeras vid arbetet, vid köpcentret, vid idrottsplatsen och vid skolan. Om så bara några minuter per plats. Bilar formligen äter upp yta för mänskligt liv, alla städer har dragits ut som tuggummin runt kärnor där fyrdubbla dagliga köer trollar bort den enskildes tid på resan bort och tillbaka. Ett liv i kö.

De bästa städerna, de vi vill besöka jorden runt, är ofta gamla, byggda innan bilen bestämde över husen och det är inte konstigt att äldre stadskärnor rätt enkelt blir naturliga mötesplatser när bilarna stoppas.

Det finns mycket forskning som visar hur omställningen verkligen kan gå till. Vi vet hur man med fri kollektivtrafik kan öka gemensamma resor. Vi vet att vackra bilfria långa gångstråk gynnar hälsa och luft.

Vi vet att cyklar är tio gånger klimatklokare än elbilar och 30 gånger klimatsmartare än fossila bilar.

Om hälften av de som bor i stad byter från bil till cykel bara en resa per dag så minskar utsläppen med en tredjedel från trafiken. Det här är ju ingen rocket science, Köpenhamn har ökat cyklandet genom massiv satsning på mindre parkeringsplatser och mer cykelbanor så att 2016 var det fler cyklar än bilar som fraktade människorna runt staden.

När vi debatterar snabbtåg är målet att minska flygandet men det skulle också drastiskt minska bilåkandet mellan städer. Gäller även långsammare tåg om avståndet är kort. Och städer utan tunnelbanor eller spårvagn blir hopplöst efter.

Ja, även de – av många – hatade elsparkcyklarna kan göra nytta om de regleras rätt. Och ja, det är jättebra att MP fått igenom några tusen elcyklar som Stockholmare kan hyra för 157 kronor per år. Delning är framtiden, vem vill köpa en bil för 400 000 om man kan hyra en delningsbil för några hundra i månaden. Delar vi bilarna behövs bara 20 procent av dagens bilpark. 

Går det att forma en politik kring det här?

Inte om man är borgare, eftersom bilen i en borgerlig hjärna faktiskt är en privat sak, en privat frihet och inte en gemensam ofrihet. Suv-sjukan sprids från de rika kommunernas villor. 70 procent av landets fattigaste femtedel äger ingen bil alls. I den rikaste femtedelen äger alla 1,5 bil per hushåll.

Det är som det mesta, en klassfråga, men lösningen är inte att alla i jämlikhetens namn ska tvingas ha bil utan lösningen är att allt färre ska ens vilja ha det. Vardagen är friare när bilen inte är det enklaste sättet att förflytta sig i staden. Och tänk vilka ytor som befrias.

Elektrifieringen gör det här möjligt genom att transporter kan bli rena och små och långsamma i städer, vi kan övergå till småskalig frakttrafik i gångtakt om den sköts automatiskt. Omställningen är möjlig eftersom avgasbilen byts mot ett annat system, inte bara en annan bil. Elbilen var bara första steget.

Vår mest förstörda stad heter Göteborg. Staden växte och levde på bilindustrin men bilen körde över staden. Nu faller den borgerliga majoriteten samman där men frågan är om de rödgröna vågar utmana med en politik som faktiskt minskar bilen, inte bara gömmer den under jord. Idag är klimatet det staden satsar minst på.

Har vi råd? 

Ja, alla pengar finns.

Går det? 

Ja, allt går för den som går.